Att arbeta är centralt för vår försörjning men också för vårt välbefinnande och deltagande i samhället. Arbetstagare behöver därför rätt förutsättningar för att kunna utvecklas genom hela yrkeslivet. En aktuell fråga är digitaliseringens konsekvenser för arbete och arbetsliv. Integration och etablering av nyanlända på arbetsmarknaden är en annan central fråga, likaså flexicurity  och användningen av tillfällig arbetskraft. Av framför allt demografiska skäl talas också allt mer om ett längre hållbart arbetsliv. 

För att arbetsmarknaden ska skapa tillväxt och välfärd i Sverige så behövs det rätt förutsättningar. En arbetsmarknad som präglas av både flexibilitet och trygghet förutsätter såväl utvecklade välfärdssystem som ansvarstagande parter.
Situationen på arbetsmarknaden skiljer sig emellertid betänkligt mellan olika grupper. Samtidigt som arbetslösheten är fortsatt hög och andelen av de arbetslösa som står långt ifrån arbetsmarknaden ökar råder det brist på arbetskraft i flera yrken. Bland TCO-förbundens medlemmar gäller det exempelvis sjuksköterskor och poliser, men även kvalificerade tjänstemän i privat sektor. Såväl offentliga som privata arbetsgivare uppger att det är brist på arbetskraft, vilket skapar problem för sysselsättning och tillväxt.

Enligt Januariavtalet (punkt 18) ska Arbetsförmedlingen reformeras i grunden. TCO följer noga utvecklingen och anser att reformen av Arbetsförmedlingen bör styras av vad som ger en ändamålsenlig politik. Utgångspunkt måste tas i hur de faktiska utmaningarna på arbetsmarknaden ser ut. Arbetsmarknadspolitiken behöver framför allt svara upp mot utmaningar på fem olika områden: sysselsättning, arbetslöshet, matchning, omställning och etablering.

Arbetslöshetsförsäkringen är central för att arbetsmarknaden ska fungera på ett bra sätt. A-kassan, som den kallas i vardagligt tal, ger inkomsttrygghet för den som blir arbetslös. Den som inte behöver oroa sig för att behöva lämna hus och hem vågar lämna jobbet som man inte trivs med och söka nya väger. Det ökar rörligheten på arbetsmarknaden som är avgörande för vårt lands välstånd.

När konjunkturen viker blir fler människor arbetslösa. A-kassan bidrar till att hålla uppe de arbetslösas inkomster och därmed deras efterfrågan. A-kassan är ett slags automatisk stabilisator som dämpar konjunkturfall.

Den svenska arbetsmarknaden är mycket dynamisk. Många jobb skapas varje år, men många jobb går också förlorade. Det är i grunden mycket bra med hög dynamik. Men om den ska kunna hållas uppe så måste det finnas goda förutsättningar för omställning. Parternas omställningsavtal och fackens inkomstförsäkringar utgör kompletterande ersättningar som betyder mycket för möjligheten att ställa om. I botten finns ersättningen från a-kassan. Blir den för låg så blir kostnaderna för de kompletterande ersättningarna för höga.

En generös a-kassa kommer inte att ha legitimitet om inte arbetslösa söker jobb i tillräcklig omfattning eller om det fuskas. Den generösa a-kassa som TCO vill se, måste därför bygga på att kontrollen av arbetssökande är väl utvecklad och fungerar bra.

TCO tycker att: 

Det behövs en effektiv och träffsäker arbetsmarknadspolitik, innefattat en klok omorganisering av Arbetsförmedlingen. En reform på ett så viktigt område som arbetsmarknadspolitiken får inte bli ett hastverk.

• Arbetsmarknadspolitiken är en nationell angelägenhet och staten ska därför ha det primära ansvaret. Det är viktigt för ett sammanhållet och likvärdigt genomförande av politiken över hela landet. En nationell aktör som Arbetsförmedlingen är dessutom bättre skickad än kommunerna att se till att regelverket i a-kassan följs så att det blir en omställningsförsäkring.
  
  
• Arbetsförmedlingens resurser kommer av naturliga skäl främst att användas för att hjälpa dem som har svårast att komma i arbete. För personer som nyligen har blivit arbetslösa finns också andra aktörer som är viktiga, t ex omställningsorganisationerna. Omställningssystemet ser dock i praktiken väldigt olika ut. För grupper som av olika skäl inte står under omställningsavtal behöver Arbetsförmedlingen kunna erbjuda lämpliga insatser redan i ett tidigt skede. Stöd bör även ges till personer som har ett arbete men vill söka sig vidare och det är av stor vikt att stöd ges till personer som kan tänka sig att byta till bristyrken.
  
  
• När den traditionella arbetsmarknadspolitiken förlorar i verkansgrad krävs att det reguljära utbildningssystemet träder in. Det gäller även den högre utbildningen. En majoritet av de sysselsatta har idag en eftergymnasial utbildning. Därför måste högskolan och yrkeshögskolan ges tydliga uppdrag att bidra till omställningen på arbetsmarknaden för arbetslösa och sjukskrivna. Det kräver förändringar i studiefinansiering för yrkesverksamma.
  
  
• Kvalificerad vägledning ska finnas tillgänglig. Såväl arbetslösa som ombytessökande bör kunna få kvalificerad vägledning av personer som har goda kunskaper om just deras yrke. Likaså behöver möjligheterna till validering inom både utbildning och arbetsliv förbättras.
  
  
• En god arbetsmiljö är oerhört viktigt. En god arbetsmiljö är betydelsefullt för den enskilde, men har också en bredare samhällsnytta när människor mår bra och kan utvecklas. Bättre omställningsmöjligheter, mer flexibla arbetstider och mer hållbara arbetsmiljöer ökar chansen att fler äldre kan men också vill arbeta längre.
  
  
• Antalet nyskapande jobb måste bli fler om vi ska klara kompetensförsörjningen och förbättra matchningen i landet som helhet.
  
  
• Arbetsmarknadspolitik är mer än enbart Arbetsförmedlingen. Om arbetslösa ska komma i arbete, företag hitta personal med rätt kompetens, yrkesaktiva utvecklas genom hela arbetslivet och Sverige ha förmågan att dra nytta av vetenskapliga och tekniska framsteg så krävs det att arbetsmarknads-, utbildnings- och näringspolitiken kombineras till en sammanhållen kompetensförsörjningspolitik. Ett regionalt arbetsmarknadspolitiskt perspektiv är också viktigt i det sammanhanget.
  
  
• Tillfälliga anställningar behövs för både företag och jobbskapande men även dessa jobb ska vara trygga och ha bra arbetsvillkor.
  
  
• Taket i a-kassan måste höjas till åtminstone 30 000 kronor för att avlasta de kompletterande ersättningarna. Staten måste ta ett större ansvar för arbetslöshetens kostnader.
  
  
• A-kassan måste breddas. Alltför få arbetslösa får någon ersättning alls. Den som inte har andra problem än att vara arbetslös, ska få sin försörjning från a-kassan.
  
  
• Nya grupper i expanderande branscher jobbar ofta på korta kontrakt eller som egenföretagare och kombinatörer. A-kassan måste utformas så att dessa grupper får bättre tillgång till försäkringen.
  
  
• A-kassan ska vara generös men med kontroll av jobbsökandet.