Trygghetssystemen måste moderniseras så att de passar för alla typer av anställningar

Svenska kulturutövare arbetar under villkor som skiljer sig kraftigt från normen på den svenska arbetsmarknaden. Av fackförbundet Scen & Films 2 500 skådespelande medlemmar är cirka 200 tillsvidareanställda. Resten roterar mellan tillfälliga uppdrag, som frilansare och i olika former av egenföretagarlösningar där anställningsvillkoren idag är sämre.

En kulturarbetare som bedriver sin verksamhet i bolagsformen enskild firma saknar i flera avseenden den trygghet som en tillsvidareanställd löntagare har. Frågor om arbetsmiljö, lön och fackliga rättigheter flyttas till stora delar från arbetsgivaren till den enskilde. Majoriteten av de stödpaket som regeringen har lanserat under pandemin, för att trygga jobb och företag, utgår från den traditionella uppdelningen på svensk arbetsmarknad, där arbetsgivare kan söka stöd från Tillväxtverket och löntagare kan korttidspermitteras med en stor del av lönen intakt.  

Men hur väl fungerar insatserna för alla de kulturarbetare med enskild firma som faller mellan stödprogrammens stolar? Det fungerar alltför ofta inte alls. Alltför många utövare, kreatörer och andra yrkesgrupper har haft problem med att både tillgodoräkna sig de krisstöd som har funnits. Myndigheter och samhällsinstanser har inte varit rustade för att hantera personer som varken har fasta anställningar eller aktiebolagsverksamhet  
Ett uteblivet effektivt krisstöd har blottat bristerna i de offentliga trygghetssystemen. Det gäller inte minst a-kassan.  För a-kassan är det allra viktigaste att de som är och betalar in till försäkringen faktiskt också är kvalificerade för ersättning den dagen det behövs. A-kassan är byggd för en arbetsmarknad där dessa nya typer av anställningsvillkor inte förekom och behöver moderniseras. Här finns ett förslag från a-kasseutredningen som innebär att man inför ett inkomstvillkor istället för dagens arbetsvillkor. Det skulle göra skillnad- fler kombinatörer och egenföretagare kommer kunna kvalificera sig för a-kassa. 

Pandemin är en väckarklocka och vi gör varandra en otjänst om vi inte agerar här och nu. Trygghetssystemen måste moderniseras så att de passar för alla typer av anställningar. Det rör inte bara kultursektorn utan för TCO har gruppen med egenföretagare, kombinatörer och atypiskt anställda blivit allt viktigare i takt med att arbetslivet och arbetsmarknaden förändras – och det är en utveckling som berör allt fler yrkesområden på arbetsmarknaden. 
 
Tips: Igår deltog jag i webinariet om ämnet, Fritt fall – om trygghetssystemen för kulturarbetare under pandemin. Det går att  lyssna på i efterhand.