Tankar från en stolt ettåring

Blogg

2020-12-09

9 december, Anna-dagen. För mig är det faktiskt namnsdag (mitt andra namn är just Anna). Men i sammanhanget är det inget jag tänker på nämnvärt måste jag erkänna. För mig är 9e december en dag av stor stolthet och kommer så att vara. Idag för precis ett år sedan fick jag möjligheten att axla uppdraget som ordförande för den samlade tjänstemannarörelsen i TCO. TCO – idag 13 förbund som valt att - utöver det arbete varje förbund dagligen gör med att stödja, medlemmar, sluta avtal och bedriva utvecklingsarbete – också samla påverkansarbetet i ett antal gemensamma frågor under TCO-flagg.

Och visst har det varit ett väldigt konstigt år att vara ny som ordförande. Där möjligheten att göra just det som ingår i ett sådant uppdrag – träffa människor för att skapa relationer för att åstadkomma förändring – inte varit möjlig på samma sätt. Och kanske framför allt – inte fått möjligheten att träffa medlemmar och yrkesverksamma för att ta del av och få energi av deras yrkesvardag och de fackliga arbetet ute på arbetsplatserna runt om i landet. Men det har också varit ett speciellt år för att den fackliga styrkan har behövts mer än någonsin.

Fack och arbetsgivare har tagit ett stort ansvar under pandemin

Corona-krisen har inneburit ett stort arbete från TCO:s medlemsförbund i att stötta medlemmar, sluta avtal om korttidsarbete och hitta lösningar till krisåtgärder. Samlat i TCO har vi levererat förslag som kan underlätta den omställning av arbetsmarknaden som pågick redan innan men som kräver stora insatser nu. TCO-förbundens medlemmar upplever tydligt ett behov av kompetenspåfyllnad för att fortsätta vara bra i sina professioner. Här behövs mer flexibla utbildningar med närhet till arbetsmarknadens behov och ekonomiska möjligheter att utveckla sig. Vi har också drivit på för behovet av ekonomiskt stöd till de företag som är livskraftiga och som efter pandemin har möjlighet att leva vidare. Och förstås det centrala i ekonomiska trygghetssystem som gör att den som drabbas av arbetslöshet i krisens spår inte behöver lämna hus och hem utan kan lägga allt fokus på att hitta nytt arbete. Höjningen av taket i a-kassan var ett nödvändigt sådant besked som också behöver fortsätta ligga kvar även framöver.

Partsmodellen utmanas både i Sverige och EU

Utöver insatserna som krisen krävt har den samlade fackföreningsrörelsen fått arbeta hårt med initiativ från politiken – både på nationell nivå och från EU. Förslaget om förändringar av arbetsrätten som kraftigt skulle rubba balansen på arbetsmarknaden och innebära ökad otrygghet för många arbetstagare har krävt gemensam energi att förhindra. Liksom förslaget om ett direktiv, lagstiftning, om minimilöner som skulle innebära ett ingrepp i den modell med självständiga parter på arbetsmarknaden som med hänsyn till rådande villkor i olika branscher kommer överens om löner och villkor i kollektivavtal. Och som genererat reallöneökningar och tillväxt i vårt land under decennier. Men som inte är att ta för givet – värnet av partsmodellen är ett ansvar TCO har, tar på stort allvar och gör vårt bästa för att se till att lyckas med. Det är viktigt för arbetstagare, arbetsgivare och för Sverige som land.

Flera frågor har de gångna året också gått i rätt riktning – en justering av sjukförsäkringen i den riktning som TCO velat se under lång tid är påbörjad. Krisen har inneburit ett ökat fokus på arbetsmiljöfrågor som behövts redan tidigare men inte minst nu och framåt.

Vi gör skillnad tillsammans

Jag är stolt och glad för ett år där TCO-familjen samlat gjort stor skillnad på en arbetsmarknad och i en omvärld som förändras mycket snabbt. Och jag ser med stor lust fram emot att kavla upp ärmarna under ett nytt år – som också det kommer att kräva fackliga styrka. För tillsammans gör vi skillnad, och varandra bättre. Det är ju liksom det som är grejen med facket.

Bild på Therese  Svanström

TCO:s ordförande

Therese Svanström