En ovanlig vår och ett ovanligt år

Vi går in i juli månad och det som brukar vara semestertider för de flesta. Men i år är ju inget vanligt år. Utbrottet av Coronaviruset som sedan kommit att bli en global pandemi har påverkat oss alla. Inom loppet av någon månad förändrades vårt samhälle och vår omvärld, i grunden. Vår rörelsefrihet har kringskurits, vårt sätt att leva och träffa andra människor begränsats. Vi har ställts inför situationer som vi aldrig hade kunnat föreställa oss för sex månader sedan.

Samtidigt ser vi hur frågor som rör anställningar, arbetsmiljö och trygghet både på jobbet eller när man blir av med det, seglat upp i debatten på ett sätt som saknar motstycke. Det har nog varit en tid där många människor har funderat och reflekterat en hel del.  Har vi kvar våra jobb? Hur ska vi jobba och hur har vi det på jobbet? Och vad skulle hända om jag blev av jobbet? I tider som dessa är fackligt medlemskap och fackligt arbete viktigare än på länge.

I TCO-förbunden finns det stora medlemsgrupper som befunnit sig i frontlinjen för att ta hand om de som blivit sjuka. Förutsättningarna har varit långt ifrån goda men det hårda arbete och engagemang som vi har kunnat ta del av i medias rapportering och på nätet är imponerande. Förhoppningsvis blir det här den väckarklocka som behövdes för att skapa bättre villkor i de yrkena. Allt annat vore oacceptabelt.

Andra har gått till jobbet precis som vanligt även om jobbet inte varit som vanligt. Grundskolor och förskolor har hållits öppna. Alla andra som har arbeten som är nödvändiga för att samhällets grundläggande funktioner ska fungera har inte kunnat stanna hemma. Däremot har råd, rekommendationer och restriktioner gällt även dem.

Vi är också många som har fått vår arbetsplats förlagd till hemmet. För min egen del  tycker jag att det har varit en utmaning att inte få träffa mina kollegor, politiker och beslutsfattare. Alla vi som läser den här bloggen har nog haft otaliga digitala möten, i olika program och i olika datorer, plattor och telefoner. För det mesta har det fungerat bra, även om jag tror att det har varit en omställning för en del av oss. Att gå miste om den kreativitet som uppstår i mötet mellan människor – vid kaffeautomaten, i lunchrummet, under möten och i samtal i korridoren. Det gör det utmanande att hitta nya lösningar på problem och få ny inspiration och idéer.

Nu är det snart dags att ta semester. Jag kommer att ägna så mycket tid som möjligt åt att vara i sommarstugan tillsammans med familj och vänner, äta och dricka gott, läsa böcker, spela spel och njuta av det förhoppningsvis fina vädret. Så småningom är det dags att sätta igång arbetet igen. En intressant – och osäker – höst väntar.

Glad sommar!