Vi tar det en gång till...

TCObloggar 2016-11-29

Debatten om genomförandet av reglerna om arbetsrättsliga krav i EU:s upphandlingsdirektiv har bitvis präglats av rena felaktigheter. Jag vill därför återigen lyfta några av de felaktiga påståenden som florerat i debatten.

Påstående: Förslaget innebär ett påtagligt avsteg från den svenska modellen.

Kommentar: Förslaget innebär inget krav på kollektivavtal. Således kommer inte förvaltningsdomstolen att tolka kollektivavtal. Inte heller kommer företag utan kollektivavtal att uteslutas från möjligheten att delta i en upphandling. Vad som föreslås i propositionen är att man ska ställa tre arbetsrättsliga villkor i ett upphandlingskontrakt, s.k. särskilda kontraktsvillkor. Vad parterna ska göra är att hjälpa till att ta fram villkor ur kollektivavtal som ska anges som särskilda kontraktsvillkor i ett upphandlingskontrakt.  Att dessa hämtas ur ett kollektivavtal får anses naturligt då kollektivavtalen i Sverige omfattar 91 % av arbetstagarna (se Medlingsinstitutets siffror från år 2014 om kollektivavtalens täckningsgrad). Den motsatta ordningen, vilket är dagens situation, vore att låta de arbetsvillkor som omfattar övriga 9 % styra villkoren på arbetsmarknaden. Att ”makten” över de särskilda kontraktsvillkoren (inte kollektivavtalen) ligger hos de upphandlande myndigheterna är en självklarhet då det är den upphandlande myndigheten som äger upphandlingskontraktet – inte arbetsmarknadens parter.

Påstående: En majoritet av småföretagen kommer därmed att uteslutas från deltagande i offentliga upphandlingar.

Kommentar: I debatten saknas en analys av vilka företag som överhuvudtaget kan bli aktuella för att delta i en offentlig upphandling. Alla företag kan inte delta i en offentlig upphandling av olika skäl; det kan vara så att de inte har kapacitet att leverera den mängd som efterfrågas eller att de helt enkelt inte levererar den efterfrågade tjänsten eller varan. För små- och medelstora företag finns det ett flertal bestämmelser (se skäl 2, 59, 66, 78, 79, 80, 83, 84, 87, 120, 124 och artiklarna 82, 83) i de nya direktiven som nu ska genomföras i svensk lagstiftning. För de få företag som saknar kollektivavtal och som samtidigt kan erbjuda den tjänst eller vara som efterfrågas, är det enbart de företag som saknar skäliga villkor som inte kan delta.

Påstående: Utstationerad arbetskraft undantas från reglerna om offentlig upphandling. Regeringen vill alltså ställa högre krav på företag som anlitar svensk arbetskraft jämfört med den som anlitar utländsk.

Kommentar: I regeringens proposition anges att samma villkor ska ställas på inhemska och utstationerade arbetstagare (villkor som gäller lön, semester och arbetstid). Att utstationerade arbetstagare omfattas av lagen om utstationering innebär inte att det kommer att ställas färre villkor på utstationerade arbetstagare än inhemska. Påståendet att regeringen vill ställa högre krav på företag som anlitar svensk arbetskraft jämför med den som anlitar utländsk arbetskraft är direkt felaktigt. Se särskilt avsnittet om utstationering från sidan 834 i propositionen (sidan 120 i del 2).

Påstående: Förslaget medför en kraftig fördyrning för all upphandling och notan hamnar hos skattebetalarna.

Kommentar: Alla nyheter i svensk upphandlingslagstiftning innebär att de som ansvarar för upphandlingar måste fortbilda sig. För just arbetsrättsliga krav har Upphandlingsmyndigheten ett särskilt uppdrag att ge stöd till de upphandlande myndigheterna. Det kan därför inte utan belägg antas att de administrativa kostnaderna kommer att öka nämnvärt. Vad som stämmer är att förslaget kommer att innebära en fördyrning för de få företag i Sverige som inte har skäliga villkor för sina anställda. Dessa företag kommer med detta förslag fortsättningsvis inte att kunna vinna upphandlingar på bekostnad av arbetstagares rättigheter.

Påstående: Den upphandlade myndigheten ska kunna ställa krav på den demografiska sammansättningen hos leverantörens arbetskraft. Man talar i det här sammanhanget om ”missgynnade personer” men definierar inte vilka dessa är.

Kommentar: Regeringens proposition 2015:16:195 har att genomföra direktiv 2014/24/EU i lag om offentlig upphandling som Sverige var med och beslutade om under föregående regerings ledning (26 februari 2014).

I direktiv 2014/24/EU anges att det är ”lämpligt att föreskriva att medlemsstaterna får reservera rätten att delta i tilldelningsförfaranden” för bl.a. missgynnade personer (se särskilt skäl 36, 93, 98, 99 och artikel 20). Således har föregående regering godkänt dessa skrivningar i direktivet och nuvarande regering har valt att genomföra direktivet i denna del. Det är således inget påfund från nuvarande regering utan ett sätt att genomföra upphandlingsdirektiven.

EU
EU-rättsjurist

Partierna måste ha orken och viljan att samarbeta

Vi är 1,4 miljoner, mitt i samhällets och arbetsmarknadens förändring. Nu efter riksdagsvalet behöver vi partier som har orken och viljan att samarbeta över blockgränserna.

Läs mer här

Det behövs energi och långsiktighet i politiken

Oavsett hur en ny regering kommer att se ut krävs politiskt ledarskap och ansvarstagande för att Sverige ska kunna fortsätta utvecklas, bloggar Eva Nordmark från Riksmötets öppnande i Riksdagen.

Läs mer här

Behovet av en bred skattereform förenar partierna

Äntligen pratar alla om att vi behöver en skattereform, en översyn för att möta nya krav och förbättra samhället. Därför är det ett gyllene läge för politiken att nu ta kliv framåt i frågan, skriver Eva Nordmark på Dagens samhälle.

Läs mer här

Hitta ditt fackförbund

Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund