Vid årsskiftet så var det så äntligen dags för EU-domstolen att redovisa sitt bokslut för år 2014. Efter en genomgång av förra årets EU-domstolspraxis så kan man ganska snabbt konstatera att EU-domstolen kommit med ett flertal avgöranden som får inverkan på nationell rätt och mer specifikt på tolkningen av lagstiftning som är av intresse för TCO:s medlemsförbund.

Ta till exempel målet om de nederländska musikerna som var egenföretagare. Frågan i målet var om EU-rättens regler om konkurrensbegränsande samarbeten blev tillämpliga på en bestämmelse i ett kollektivavtal om lägsta ersättning för egenföretagare som tillhandahåller tjänster, i detta fall musik då dessa musiker ersatte ordinarie musiker i orkestrar. Det är nämligen förbjudet för företag (och därmed även egenföretagare) att ingå avtal som enligt EU-rätten anses konkurrensbegränsande. Det är däremot tillåtet för arbetstagarorganisationer att ingå avtal för arbetstagares räkning i form av kollektivavtal då det leder till stabilitet på arbetsmarknaden. Frågan är då om dessa personer som erbjöd sina tjänster som egenföretagare snarare kan liknas vid arbetstagare. EU-domstolens ansåg att den omständigheten att en person kvalificeras som egenföretagare enligt nationell rätt inte hindrar att denne kvalificeras som arbetstagare i EU-rättens mening när personens oberoende i egenskap av egenföretagare enbart är fiktiv och egenföretagaren istället är vad domstolen kallar en ”falsk egenföretagare”. Om det är fallet – EU-domstolen valde att lämna bedömningen av om de nederländska egenföretagarna var ”falska egenföretagare” till den nederländska domstolen – så omfattades de inte av EU-rättens regler om konkurrensbegränsande samarbeten.

I Sverige finns ett flertal exempel på olika typer av ”anlitandeformer” som uppkommit till följd av ett förändrat arbetsliv. I branscher där fasta anställningar är ovanliga förkommer det att personer snarare utför uppdrag som egenföretagare. Här skickar domstolen en tydlig signal att även dessa personer bör omfattas av det arbetsrättsliga skyddet i det fall förhållandet mellan egenföretagaren och uppdragsgivaren snarare är att likna ett anställningsförhållande.

Ett flertal diskrimineringsdomar har kommit under året. En av dessa domar gällde en potentiell diskriminering på grund av fetma. En dansk dagbarnvårdare som hade avtal med en kommun om att passa barn i sitt eget hem hade blivit uppsagd. Enligt den danska kommunen blev dagbarnvårdaren uppsagd mot bakgrund av det sjunkande antalet barn och därmed följaktligen av arbetsbrist. Dagbarnvårdaren ansåg dock att hans uppsägning berodde på hans fetma.

Tvisten nådde hela vägen till EU-domstolen som först tog ställning till om dagbarnvårdaren hade blivit diskriminerad på grund av fetma. EU-domstolen avfärdade dock att han hade blivit diskriminerad på grund av fetma eftersom fetma inte utgör en av de uttömmande grunder för diskriminering som räknas upp i diskrimineringslagstiftningen. Frågan blev då istället om en arbetstagares fetma kan betraktas som ett funktionshinder i den mening som avses i diskrimineringslagstiftningen.

Domen är ännu ett exempel på hur EU-domstolen vänder och vrider på begreppen i diskrimineringslagen. EU-domstolen kom slutligen fram till att en arbetstagares fetma kan utgöra ett funktionshinder om den medför en begränsning till följd av dennes fysiska, psykiska eller mentala skador, vilka i samspel med olika hinder kan motverka personens deltagande i arbetslivet på lika villkor som andra arbetstagare.

Det må vara långt i avstånd till EU-domstolen i Luxemburg men dess inverkan är direkt.