Papperslösa, arbetsrätten och de fackliga organisationerna

TCObloggar 2018-10-26

I veckan firade Fackligt center för papperslösa 10 år. Det är en viktig verksamhet för de allra mest utsatta på arbetsmarknaden. Trots det verkar Arbetsmarknadsutskottets ordförande (S) inte förtjust. Det är dags att påminna om hur papperslösa, arbetsrätten och de fackliga organisationer förhåller sig till varandra, samt om varför den som verkligen vill skapa ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden bör engagera sig för att även papperslösa ska få ut sin lön, rimligare arbetstider och en säkrare arbetsmiljö snarare än att bekymrat skaka på huvudet och prata om skuggsamhället.

I veckan firade Fackligt center för papperslösa tio år. Det är en unik tvärfacklig verksamhet som vänder sig till de allra mest utsatta på svensk arbetsmarknad. Jag är stolt över att ha varit med och startat den, och det kändes fint och högtidligt att fira allt det som Centret uppnått under sina första tio år. 

Någon som verkar vara mindre imponerad är Anna Johansson (S), ny ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott. I en intervju i Kommunalarbetaren säger hon att det förvisso är bra att fackliga organisationer stöder papperslösa som utnyttjas av arbetsgivare. ”Men samtidigt är det märkligt att det finns ett fackligt center för papperslösa. Det är ju att säga att det är ok att vi har ett skuggsamhälle där personer har begränsade rättigheter jämfört med andra.” 

Den senare kommentaren visar att det finns anledning om att återigen påminna om såväl utgångspunkterna för facklig verksamhet för papperslösa som vilka rättigheter arbetsrätten ger den som saknar tillstånd att arbeta.

För det första finns det ett starkt fackligt intresse av att bekämpa utnyttjande på arbetsmarknaden, oavsett vem det är som utsätts. Att hjälpa även de som saknar arbetstillstånd att få den lön de utlovats eller en drägligare arbetsmiljö är inte att bejaka eller ge upp inför ett skuggsamhälle, det är att bekämpa ett sådant. Det som göder det så kallade skuggsamhället är att oseriösa beställare och kriminella arbetsgivare ges möjlighet att utnyttja människors rättsliga och ekonomiska utsatthet, inte att fackliga organisationer engagerar sig för arbetsmarknadens mest utsatta.

För det andra har även den som inte har rätt att arbeta rättigheter på arbetsmarknaden. Motsatsen skulle innebära att den arbetsgivare som bryter mot ett regelverk, migrationsrättens regler för arbetstillstånd, får rätt att utan konsekvenser bryta mot ett annat regelverk, arbetsrätten. En sådan ordning skulle i praktiken öka arbetsgivares incitament att anställa personer utan arbetstillstånd.

Vill man verkligen skapa ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden är det bättre att engagera sig för att även papperslösa ska få ut sin lön, rimligare arbetstider och en säkrare arbetsmiljö än att bekymrat skaka på huvudet och prata om skuggsamhället.

Fackligt center för papperslösas 10 års jubileum och det faktum att det uppenbart fortfarande florerar en del ofärdiga tankar vad gäller papperslösa, arbete och fackliga organisationer gör att det finns anledning att gå mer på djupet med några av resonemangen ovan.

1.       Omfattas papperslösa av arbetsrätten?

Som redan nämnts så kan även den som saknar rätt att arbeta i ett land ha rättigheter på arbetet. Logiken är, som också redan har beskrivits att vi annars skulle ha en situation där arbetsgivare som bryter mot migrationsrättens bestämmelser om arbetstillstånd också kunna bryta mot arbetsrättens bestämmelser utan att det får några konsekvenser. En sådan ordning skulle bara gynna oseriösa arbetsgivare.

Detta finns fastlagt i såväl internationell som svensk rätt. Sverige är ett av de länder som anslutit sig till ILOs konvention 143 som bland annat slår fast att papperslösa har rätt till lön och ersättning för det arbete de utfört.  Det är även innebörden i EU:s så kallade sanktionsdirektiv som genomfördes i Sverige år 2013, och som bland annat resulterade i Lag (2013:644) om rätt till lön och annan ersättning för arbete utfört av en utlänning som inte har rätt att vistas i Sverige.

I den utredning som låg till grund för genomförandet (”sanktionsutredningen”) genomlystes även gällande rättspraxis, och utredaren konstaterade att ”semesterlagen, arbetstidslagen och arbetsmiljölagen är tillämpliga på arbetstagare som saknar föreskrivet arbetstillstånd … [och] troligen även vissa andra regelverk. En arbetsgivares skyldighet att tillämpa kollektivavtalsvillkor om ersättning, semester, arbetstid och arbetsmiljö påverkas i allmänhet inte av att arbetstagarna saknar arbetstillstånd” (SOU 2010:63, sidan 182).

Ett argument som ibland förekommer är att papperslösa inte omfattas av arbetsrätten eftersom anställningsavtalet bör anses ogiltigt till följd av att arbetstagare inte har rätt att arbeta. Sanktionsutredningen analyserade även denna fråga och konstaterade att” den arbetsrättsliga skyddslagstiftningens tillämplighet bedöms självständigt” (SOU 2010:63 s. 186).

För att rättigheter på pappret ska kunna omvandlas i praktiken blir frågan om organisationsfriheten intressant. Får papperslösa organisera sig fackligt? Även här kan vi luta oss på den internationella rätten som klart och tydligt slår fast vad som gäller.

ILO har prövat saken vid en rad tillfällen, till exempel år 2002 då Committee on the Freedom of Association behandlade fall nummer 2121. Fallet rörde en ny lag i Spanien som förhindrade personer utan uppehållstillstånd från att organisera sig fackligt. Kommittén konstaterade att det förvisso finns undantag till rätten att organisera dig. De undantagen omfattar polisen och de väpnade styrkorna. Undantaget omfattar däremot inte papperslösa arbetstagare, och Spanien uppmanades förändra sin lagstiftning i enlighet med ILOs konvention 87 artikel 2.

Inte heller finns något undantag för papperslösa i exempelvis artikel 23 och 24 i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, som bland annat ger rätten att bli medlem i en facklig organisation och rätten till vila och ledighet, respektive.

Papperslösa arbetstagare må alltså vara just papperslösa, men de är även människor, och är i den egenskapen rättighetsbärare även de. Om en kommande regering skulle få för sig att förhindra dem från att organisera sig fackligt finns alltså starka hinder för det i den internationella rätten.

2.       Vem bär skulden för situationen?

Ur ett fackligt perspektiv är det märkligt att diskussionen om utnyttjandet av papperslösa så ofta landar i en diskussion om arbetstagarens skuld som olovligt vistandes i Sverige. Strålkastarljuset borde istället riktas mot arbetsgivaren som utnyttjar den papperslösas utsatta situation för arbete som många gånger sker under slavliknande förhållanden.

Det är olagligt att anställa en person som saknar rätt att vistas och arbeta i Sverige och det finns till och med fängelse i straffskalan. Hur ofta åker då arbetsgivare fast?

För att få svar på den frågan är EU:s ovan nämnda sanktionsdirektiv till stor hjälp. Sverige måste nämligen årligen rapportera in olika statistikuppgifter om direktivets genomförande i Sverige, bland annat om antalet arbetsplatsinspektioner som genomförts.

Begär man ut dessa rapporter från polisen framgår att antalet arbetsplatsinspektioner har ökat i takt med att politiken skjutit till mer resurser från 2016 framåt. År 2017 genomfördes 1 463 inspektioner, vilket exempelvis kan jämföras med de 366 inspektioner som genomfördes år 2015. Totalt identifierades 352 papperslösa vid 231 av de inspektioner som genomfördes under förra året.

Antalet fällande domar mot arbetsgivare var däremot betydligt färre – 15 stycken, med totalt 102 840 kronor i bötesbelopp. Inte en enda arbetsgivare har fängslats sedan sanktionsdirektivets genomförande. I år höjdes förvisso den särskilda avgiften vilket möjligtvis kan förändra den finansiella påföljden något under kommande år.

Likväl är det bara att konstatera att dagens lagstiftning verkar vara ett effektivt sätt att komma åt arbetstagarna men inte arbetsgivarna. Det är något att fundera på för den som vill motverka utnyttjandet.

3.       Kan man både verka för papperslösas rättigheter som arbetstagare och vara för en reglerad invandring?

En annan fråga som ibland kommer upp är om man kan vara för reglerad invandring och tycka att det är fackets uppgift att företräda papperslösa.

Svaret är ja, men man behöver hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Dels måste man, som diskuteras ovan, förstå att både arbetsrätten och migrationsrätten gäller men tillämpas separat. Dels måste man skilja på staten och fackföreningsrörelsens roll.

Fackförbund har i uppgift att företräda arbetstagares intressen och att se till att kollektivavtalen följs. Eftersom vi som konstaterat inte är en förlängd arm av staten är det däremot inte vår uppgift att genomföra statens migrationskontroll.

Däremot kan det i sammanhanget vara värt att påminna sig om att skuggsamhället riskerar att öka om möjligheterna att få ett arbetstillstånd är mycket begränsade. Det är skälet till att det svenska systemet för arbetskraftsinvandring ibland ses som en möjlig modell i de länder där utnyttjandet av papperslös arbetskraft sker i betydligt större omfattning och mer systematiskt. 

 

Samhällspolitisk chef

Partierna måste ha orken och viljan att samarbeta

Vi är 1,4 miljoner, mitt i samhällets och arbetsmarknadens förändring. Nu efter riksdagsvalet behöver vi partier som har orken och viljan att samarbeta över blockgränserna.

Läs mer här

Myt att a-kassan är generös

Det finns en föreställning om att ersättningen till arbetslösa är särskilt generös i Sverige. Det stämmer inte. I själva verket är arbetslöshetsersättningen i de flesta jämförbara länder mer generös än i vårt land.

Läs mer här

Handbok ska hjälpa i arbetet mot sexuella trakasserier

Det finns ett före och ett efter #metoo. Ingen på arbetsplatsen ska behöva riskera att utsättas för sexuella trakasserier. Därför har vi tagit fram Handbok mot sexuella trakasserier. Låt boken bli en guide i detta viktiga arbete.

Läs mer här

Hitta ditt fackförbund

Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund