Delningsekonomin och den svenska modellen

Att ny teknik snabbt kan förändra förutsättningarna för hela branscher har blivit tydligt de senaste åren. För såväl företag som länder gäller det att hänga med i utvecklingen. Förmågan att anpassa sig till nya sätt att producera, distribuera och konsumera varor och tjänster kommer att avgöra såväl om företag överlever och utvecklas som länders möjlighet att skapa det välstånd och erbjuda den välfärd som medborgarna efterfrågar. I praktiken kommer det inte räcka att bara anpassa sig – de gäller att finnas bland de som leder utvecklingen eller bäst förmår utnyttja framstegen.

I en artikel med rubriken Nya tekniken utmanar svenska modellen (SvD 5/1) beskriver forskarna Christoffer Laurell och Christian Sandström en del av denna utveckling, delningsekonomin, där de mest kända exemplen är företag som Airbnb som Uber.

Begreppet delningsekonomi är egentligen missvisande. De två ovan nämnda företagen ägnar sig snarare åt ganska traditionell förmedling av tjänster i utbyte mot betalning, om än på ett mer effektivt sätt än vad som tidigare varit möjligt.

Förmedlingstjänsternas framväxt, och vår allt större vana att nyttja dem, kommer även att påverka arbetsmarknaden. Enligt Laurell och Sandström ”kan stora delar av den svenska lönebildningen förändras i grunden” och den svenska modellen ställas inför stora utmaningar.

Att förändringar i ekonomin och på arbetsmarknaden påverkar förutsättningarna för lönebildning och arbetsvillkor är självklart. När det gäller delningsekonomin är det dock viktigt att dra rätt slutsatser om vilka dessa förändringar är.

Det finns redan idag flera företag vars idé är att låta uppdragsgivare och uppdragstagare mötas. Att mötet mellan de som vill ha arbete utfört och de som kan utföra arbete underlättas har flera fördelar. Uppdragstagarna får lättare att hitta kunder och kan koncentrera sig på sin egentliga verksamhet samtidigt som kunderna kan hitta efterfrågad kompetens.

Samtidigt finns det risker som det är viktigt att vara medveten om. En sådan är rättslig osäkerhet. Företagen bakom de digitala plattformarna liksom många digitaliseringsdebattörer tenderar att utmåla dessa och de relationer de skapar mellan användarna som något så nytt att de inte fångas av existerande rättsliga kategorier och därför verkar utanför de rättsliga regleringarna eller i rättsliga gråzoner. Mer närgången juridisk analys brukar visa att detta sällan är sant. Risken är ändå stor att brukarna uppfattar det som att de inte har de rättigheter de i själva verket har och därför inte ens gör anspråk på dem.

En annan risk är de digitala plattformarna skapar en skadlig prispress där de som utför arbetet får mindre och mindre betalt för sitt arbete. Här har de fackliga organisationerna en viktig uppgift. Fler och fler egenföretagare är medlemmar i fackförbund och förbundens tjänster till dessa medlemmar utvecklas mer och mer, bland annat med syfte att de ska ta rätt betalt för sina tjänster. Men även här är det viktigt att se till så att det som driver förmedlingstjänsterna inte är kostnadsfördelar som skapas genom kringgående av skatter och sociala avgifter.

Även socialförsäkringssystemen måste anpassas. TCO har visat på bristerna i socialförsäkringsskyddet för den som kombinerar anställningar och egenföretagande. Nu finns förslag som ska avhjälpa detta.

Sverige har stora möjligheter att bli en av digitaliseringens vinnare. En anledning är vår förmåga att bejaka förändring. En viktig förutsättning är att människor kan känna trygghet i omställningen. Där är den svenska modellen – med idag växande fackföreningar och en stabil organisations- och kollektivavtalstäckningsgrad – en viktig del.