Parterna och partipolitik

TCObloggar 2015-09-04

I artikeln Storbritannien vill tillåta strejkbryteri, Arbetsvärlden säger den brittiske näringsministern Dajid Javid till BBC att ”Fackföreningarna har en konstruktiv roll att spela som representant för sina medlemmars intressen, men vårt lands regering kommer att balansera fackliga rättigheter mot arbetande människors och affärslivets rättigheter”. Jag vänder mig mot tanken att det finns en motsättning mellan fackliga medlemmars, arbetares och affärslivets rättigheter. När arbetsmarknaden fungerar sammanfaller alla dessa intressen utom i frågan om fördelningen av företagens vinster, #likeaswede. Hur mycket av vinsten som ska användas för skatter, för företaget självt, för ägarna och till löneökningar till de anställda i företaget är en naturlig intressemotsättning. Men alla parter har ett gemensamt intresse i att det skapas en vinst i företaget. Bäst förutsättningar att skapa den vinsten uppstår om dessa intressenter respekterar varandras legitima rätt och konstruktivt bidrar med sina perspektiv på hur företaget kan utvecklas och inom vilka ramar det kan verka. Men det är inte konstruktivt att lagvägen inskränka dessa intressenters möjligheter att ta ansvar.

Men om man förstår Dajid Javids utsaga som att fackföreningarna anser sig ha en egen rätt så håller jag med honom. Fackföreningen är medlemmarnas samarbetsorgan och det är medlemmarnas och de anställdas intresse som är viktigt och inte organisationen facket.

Den brittiska regeringen föreslår också ändrade regler för hur fackliga avgifter får kanaliseras till politiska partier. Det är naturligtvis en inskränkning i föreningsrätten att föreslå något sådant men det borde inte behövas. Varje fackförening bör själva begripa att det är en kontraproduktiv åtgärd att associeras med ett politiskt parti. Fackföreningar bör ha ambitionen att organisera alla inom organisationsområdet man själv definierat. Inget politiskt parti samlar alla röster. Det är sällan något parti får fler än 40 procent av alla avlämnade röster i ett parlamentsval. Varför skulle de anställda som inte röstar på det parti till vilket facket väljer att sända pengar välja att gå med i det facket? Anställda sammansluter sig kring de gemensamma intressena på arbetsplatsen. Om de anställda vill stödja ett visst parti är de fria att också individuellt ansluta sig till ett parti eller åtminstone skänka ett bidrag. Att facket anser sig veta bättre än medlemmarna vilket parti som är bäst för dem är en sorts elitism som klär en demokratisk förening illa. Jag har alltid tyckt det är märkligt att det finns fackföreningar, till och med i Sverige, som inte ser det strategiskt riktiga i att stå fria från politiska partier. Facket uppdrag är att företräda så stor andel av de anställda som möjligt i deras egenskap av anställda snarare än i deras egenskap av medborgare. Dessutom, genom att associera sig med ett politiskt parti gör ju facket sig än mer kontroversiellt ur de andra partiernas perspektiv. Det kan slå tillbaka, som det ju verkar göra i Storbritannien.

Projektledare

Partierna måste ha orken och viljan att samarbeta

Vi är 1,4 miljoner, mitt i samhällets och arbetsmarknadens förändring. Nu efter riksdagsvalet behöver vi partier som har orken och viljan att samarbeta över blockgränserna.

Läs mer här

Det behövs energi och långsiktighet i politiken

Oavsett hur en ny regering kommer att se ut krävs politiskt ledarskap och ansvarstagande för att Sverige ska kunna fortsätta utvecklas, bloggar Eva Nordmark från Riksmötets öppnande i Riksdagen.

Läs mer här

Behovet av en bred skattereform förenar partierna

Äntligen pratar alla om att vi behöver en skattereform, en översyn för att möta nya krav och förbättra samhället. Därför är det ett gyllene läge för politiken att nu ta kliv framåt i frågan, skriver Eva Nordmark på Dagens samhälle.

Läs mer här

Hitta ditt fackförbund

Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund