TCO vill se EU-pakt för jobb, sammanhållning och global utveckling

I lördags firades Europadagen, mitt i den värsta kris som drabbat Europa under efterkrigstiden. Pandemin har på några veckor lett till något av det som EU under årtionden arbetat för att förhindra: stängda gränser i Europa och att flera medlemsländer åsidosatt demokratin genom undantagslagar. När krisen kom var ryggmärgsreflexen inte att visa solidaritet med dem som drabbades värst. Ingen kom till Italiens hjälp när viruset slog till i mars, utan varje land såg till sig själv först.

Trots tusentals förordningar och direktiv är EU ett ömtåligt bygge. Pandemin visar hur viktigt det är att hela tiden prata om vad vi vill ha EU till, och vilka regler som vi absolut inte kan tumma på.

Vi ser nu en stor risk för att många miljoner människor i EU förlorat sina jobb när sommaren kommer, och att Europa går in i en djup lågkonjunktur. I flera EU-länder som saknar stabila trygghetssystem kan människor hamna i fattigdom.

Hur får vi Europas ekonomi på fötter igen? Hur gör vi så att EU kan konkurrera på världsmarknaden, utan att vi konkurrerar med låga löner och dåliga arbetsvillkor? Hur kan EU bidra till omställning så att vi skapar förutsättningar för nya, trygga jobb i Europa? Den här utmaningen är knappast ny, men den har plötsligt blivit akut. Även om hela världen drabbats av pandemin så tar Kinas ekonomiska expansion knappast paus.

Nu höjs röster för att vi ska blicka inåt och hejda globaliseringen, att mer ska produceras här hemma för att göra oss mindre beroende av omvärlden. Men det är fel väg att gå. Protektionism och stängda gränser har aldrig lett till trygga jobb och välfärd. Svaret måste vara ett EU som håller ihop och där klyftorna minskar, som slår vakt om öppenhet och frihandel, samtidigt som vi gör gemensamma investeringar i innovation och kunskap som kommer alla européer till del. Vi behöver vända krisen till något positivt: en grön, digital omställning i hela Europa.

Senare i maj kommer EU-kommissionen att presentera en plan för hur EU:s ekonomi ska komma på fötter. Sedan ska medlemsländerna säga sitt, och risken finns att planen i slutänden inte alls motsvarar behoven. TCO:s ordförande Therese Svanström har föreslagit en pakt för jobb, tillväxt och sammanhållning, som rustar Europa ekonomiskt, slår vakt om våra gemensamma värden och bidrar till global utveckling.

Vi har en rad förslag som skulle leda till att Sverige kan agera konstruktivt och engagerat när EU-länderna nu ska förhandla om en återhämtningsplan.

• Värna demokratin. Vi ser med stor oro på att flera länder nu åsidosätter demokratin och rättsstaten genom undantagslagar. Det är ett brott mot EU:s grundvärden och kan aldrig accepteras. EU-kommissionen måste noggrant granska att medlemsländernas krislagar lever upp till EU:s fördrag, och stöd från krisfonder och EU-budgeten ska villkoras med att man fullt ut respekterar rättsstaten och grundläggande rättigheter. Sverige behöver markerat allvaret genom att söka en tillräcklig majoritet i rådet för att driva igenom de artikel 7-förfaranden mot Ungern och Polen, som väckts av Europaparlamentet respektive kommissionen.
• EU-budgeten behövs för investeringar. För att säkra jobb och välfärd behöver EU och medlemsländerna göra stora satsningar på investeringar i infrastruktur, forskning och innovation. Med gemensamma satsningar på grön teknik och digitalisering kan krisen bana väg för en klimatsmart, hållbar omställning. EU-budgeten är det bästa verktyget för detta. När EU-länderna ska enas om en ny långtidsbudget måste fokus ligga på tillväxtåtgärder som får effekt, och inte enbart på budgetrestriktivitet.
• Fokus på omställning. När jobb försvinner får det inte leda till att krisande företag hålls under armarna på lång sikt. Fokus ska istället vara på att yrkesverksamma och arbetslösa ska kunna vidareutbilda sig och ställa om till nya jobb med förändrade behov av kompetens, och då behövs hållbara nationella omställningssystem. Den föreslagna EU-fonden för rättvis omställning behöver omfatta alla medlemsländer och branscher.
• EU-satsning på partssamverkan och kollektivavtal. De partsmodeller som används i Norden har under Coronakrisen visat sig överlägsna när det gäller att snabbt anpassa arbetsmarknaden till stora förändringar. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut i många andra EU-länder, där facken försvagades i samband med finanskrisen. Att få igång en fungerande social dialog mellan arbetstagare och arbetsgivare kan därför spela en central roll när den europeiska ekonomin ska återuppbyggas. Särskilda medel bör anslås genom socialfonden och den nya återhämtningsfonden för att främja partssamverkan och kollektivavtal i EU-länder där parterna idag är svaga.
• Inre marknaden – vårt viktigaste verktyg. Sverige och övriga EU är helt beroende av att gränserna hålls öppna så att varor och tjänster kan flöda fritt och personer kan röra sig mellan EU-länderna. Alla medlemsländer bör snarast öppna upp för dem som behöver korsa en gräns för att studera, söka jobb eller arbeta. Kommissionen måste vara en nagel i ögat på medlemsländer som inför exportförbud till andra EU-länder eller på annat sätt inför nya handelshinder. Den inre marknaden för digitala tjänster behöver färdigställas, så att digitaliseringen på allvar kan ta fart i hela Europa.
• Fler kvinnor i arbete. I en djup ekonomisk kris finns risk att kvinnor blir de första som förlorar jobbet. Samtidigt är en jämställd arbetsmarknad avgörande för konkurrenskraften, och EU:s nya jämställdhetsstrategi bör därför fokusera på åtgärder i EU-länderna som gör att fler kvinnor kan delta på arbetsmarknaden. Investeringar i barn- och äldreomsorg och avskaffad sambeskattning är viktiga erfarenheter från Sverige. Samma jämställdhetsfokus ska gälla när EU löpande utvärderar medlemsländernas ekonomiska politik.
• Stärkt socialt skydd i hela Europa. Risken finns att många människor i EU-länder som saknar utbyggda trygghetssystem nu hamnar i marginalisering och fattigdom. I det läget kan EU:s sociala pelare fungera som ett viktigt verktyg för att stärka de sociala rättigheterna i fattigare medlemsländer. Det kan framför allt ske i form rekommendationer, noggrann uppföljning och medfinansiering, med full respekt för nationella arbetsmarknadsmodeller.
• Fri och rättvis handel. Världshandeln har minskat kraftigt under Coronakrisen, vilket påverkar jobb och välfärd såväl i Europa som i utvecklingsländer. Att den globala handeln åter kommer igång är avgörande för den ekonomiska utvecklingen, och EU måste ta täten i att reformera Världshandelsorganisationen så att fler multilaterala handelsavtal kan förhandlas. Samtidigt bör EU fortsätta förhandla egna frihandelsavtal och lägga större vikt vid hållbarhetskapitel som bidrar till att stärka arbetstagares och fackliga fri- och rättigheter.
• Använd EU-biståndet rätt. Hela världen har drabbats av pandemin och många länder behöver omfattande stöd, både akut och på längre sikt. Vi ser samtidigt hur icke-demokratiska krafter utnyttjar pandemin för att begränsa yttrandefrihet och fackliga rättigheter. EU:s bistånd bör nu ha ett särskilt fokus på utbyggnad av sociala trygghetssystem, utveckling av social dialog mellan fack och arbetsgivare, liksom att värna demokrati och rätten att organisera sig.

Öppenhet, solidaritet och respekt för våra gemensamma värden är vad som har burit Europatanken under de senaste 70 åren. Och det är på den grunden vi kan bygga vidare på EU inför framtiden.