Nytt frihandelsavtal med Vietnam kan stärka fackliga rättigheter

I veckan sade Europaparlamentet med stor majoritet ja till det nya frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam. Förhandlingarna har pågått sedan 2012 och har debatterats flitigt. Avtalet bäddar för ökad handel genom minskat regelkrångel och genom att nästan alla tullar tas bort mellan EU och Vietnam – men det är inte själva handelsfrågorna som dominerat diskussionen.

Främst är det situationen för fackliga och mänskliga rättigheter i Vietnam som varit i fokus. Ska EU ingå frihandelsavtal med en enpartistat som så uppenbart bryter mot grundläggande rättigheter? Kan ett avtal bidra till att förbättra situationen eller borde man vänta till dess Vietnam visar att man tar mänskliga rättigheter på allvar? Europafacket noterar att Vietnam är ett av de värsta länderna i världen för arbetstagare, eftersom inga rättigheter alls garanteras. Hundratals fackföreningsmedlemmar har gripits och utsatts för våld. Självständiga fackföreningar är förbjudna att verka och den fackliga centralorganisationen har nära band till staten och det styrande partiet.

Ett frihandelsavtal med Vietnam är knappast lösningen på alla de här problemen, men kan bli ett effektivt verktyg för att påverka den vietnamesiska regeringen i rätt riktning. Att EU driver på för mänskliga rättigheter och hållbarhet i en del av världen som domineras av kinesiskt inflytande är också en viktig signal.

I avtalet finns ett hållbarhetskapitel som på det sociala området kräver att Vietnam ska respektera och implementera ILO:s kärnkonventioner om bland annat rätten att fritt organisera sig i fackförbund och arbetsgivarorganisationer, rätten att förhandla och ingå kollektivavtal liksom avskaffande av tvångs- och barnarbete. Vietnam blir också skyldigt att genomföra alla de ILO-konventioner som man redan nu ratificerat. Dessutom ställs krav på Vietnam att inte försämra regelverken på arbetsmarknaden som ett sätt att öka handeln eller locka fler investeringar. Parterna till avtalet är dessutom skyldiga att bjuda in både fackförbund och arbetsgivarorganisationer att delta i genomförandet av hållbarhetskapitlet. Alla de här bestämmelserna är rättsligt bindande.

Det när nu det riktigt svåra arbetet börjar - att leva upp till avtalet. Europafacket har redan krävt att man kommer överens om en bindande plan för att ratificera ILO-konvention 105 om att avskaffa tvångsarbete, och konvention 87 om rätten att organisera sig.

EU-kommissionen kommer att under lång tid framöver behöva hålla en nagel i ögat på den vietnamesiska regeringen. Tätt samarbete krävs för att se till att det nya frihandelsavtalet verkligen bidrar till väsentligt bättre villkor för arbetstagare och att fackliga och mänskliga rättigheter respekteras. Dit är det en lång väg att gå, men rätt använt kan avtalet mellan EU och Vietnam bli ytterligare ett bevis på att handel med tydliga spelregler kan bidra till inkluderande tillväxt och hållbar utveckling.

Mer info om avtalet hos Kommerskollegium och hos EU-kommissionen.