På Europadagen den 9 maj drar konferensen om Europas framtid igång. Redan nu är arbetet några månader försenat, dels av coronaskäl, men framför allt för att det varit svårt att enas om vad konferensen egentligen ska göra – och vem som ska leda arbetet. Nu är en överenskommelse klar mellan Europaparlamentet och medlemsländerna i ministerrådet.

Vad handlar då detta om? Förslaget om en stor framtidskonferens fördes fram av franske presidenten Macron för några år sedan, med argumentet att EU:s medborgare ska få ventilera och ge sin syn på unionens framtid. Men idén är inte ny: för tjugo år sedan hölls det flera år långa Konventet om Europas framtid, som ledde fram till det som 2009 blev Lissabonfördraget – den regelbok som idag styr hur EU ska arbeta.

Nu är det dags för en ny debatt, och det är klokt. Coronakrisen har inneburit stora påfrestningar på EU-samarbetet, med stängda gränser och brister i solidariteten mellan medlemsländerna. Hur skapar vi en positiva agenda för EU framåt? Hur ser vi till att unionen håller ihop? Det behövs helt enkelt en grundläggande diskussion om hur hela Europasamarbetet ska fungera framöver. I överenskommelsen om framtidskonferensen noteras att det 70 år efter Schumanplanen (som lade grunden till dagens EU) är dags att reflektera kring de gemensamma utmaningar vi står inför och den framtid vi vill bygga, med målet att stärka solidariteten i Europa. Konferensen ses som ett sätt att stärka den demokratiska legitimiteten i EU och bibehålla medlemsländernas stöd för de värden och mål som samarbetet bygger på.

Ett viktigt inslag i konferensen kommer att vara olika former av arrangemang – fysiska och digitala – i samarbete med civilsamhället, kommuner och regioner, parlament i medlemsländerna, arbetsmarknadens parter och universitetsvärlden. Ett exempel är särskilda medborgarpaneler som är tänkta att utmynna i förslag som EU:s institutioner ska fånga upp och ta om hand. En öppen digital plattform på alla EU-språk blir själva navet i arbetet. Ett ”konferensplenum” ska se till att alla förslag verkligen förs upp till diskussion. Resultatet av hela konferensen ska sys ihop under våren 2022.

Men vad är det då som ska diskuteras? Ja, här går åsikterna lite isär, men man är ense om att diskussionerna ska handla om frågor där EU har kompetens att besluta, eller där agerande på EU-nivå ”skulle innebära en vinst för EU-medborgarna”.

TCO:s ingångsvärde är att framtidskonferensen måste fokusera på sakfrågor: om hur vi kan utveckla ett socialt Europa, samtidigt som vi bygger konkurrenskraft och tillväxt som långsiktigt bidrar till trygga jobb i hela EU.

Det finns en mängd frågor där det kan bli spännande och givande diskussioner runt om i de 27 EU-länderna. Rent konkret handlar det om den gröna och digitala omställningen, hur vi investerar i kompetens och ökad jämställdhet, hur den inre marknaden ska utvecklas, hur världshandeln kan bidra och om EU:s roll globalt. Men också hur EU:s sociala pelare kan bli ett verktyg för att stärka sociala rättigheter i medlemsländerna, hur vi förbättrar den sociala dialogen runt om i Europa och hur vi kan säkerställa att EU-lagstiftningen fungerar ihop med medlemsländerna egna arbetsmarknadsmodeller. Och så förstås den kanske viktigaste frågan av alla: hur vi se till att alla medlemsländer fullt ut respekterar rättsstaten och EU:s grundläggande värden.

Även Europafacket är förstås engagerat inför den här stora medborgardialogen. Ett av de viktigaste fackliga kraven är att arbetsmarknadens parter får en plats vid bordet och ges möjlighet att spela en central roll i framtidskonferensen.