En renässans för fredsprojektet

EU

Blogg

2022-05-09

Sjuttio år av utveckling och kompromisser har gett ett på många sätt framgångsrikt EU. Historien visar att det är i tider av kris som de stora utvecklingsstegen brukar tas. Så frågan är, vad blir nästa kliv framåt för Europa? Det skriver Oscar Wåglund Söderström i en krönika på Europaportalen. Här publicerar vi den igen.

Sedan Putin inledde sitt anfallskrig mot Ukraina har det vanligtvis långsamma Brysselmaskineriet agerat blixtsnabbt. Beslut som för bara några månader sedan var otänkbara har fattats på rekordtid.

Ryska företag, banker och oligarker punktmarkeras genom tuffa sanktioner som successivt skruvas upp. Samtidigt får Ukraina hjälp med stora belopp till vapen och humanitärt stöd. Med hjälp av en särskild EU-lag står dörren öppen för ukrainska flyktingar att sätta sig i säkerhet i valfritt medlemsland. Och efter att president Zelenskyy lämnade in ansökan om medlemskap förklarade EU-ledarna unisont att Ukraina har en naturlig plats i den europeiska familjen.

Man skulle kunna säga att kriget i Ukraina innebär en renässans för EU som fredsprojekt. För i grunden är det just freden och våra grundläggande värden som allt handlar om.

EU:s framtidssagor

När Europasamarbetet tog sina första stapplande steg var syftet att undvika de krig som under århundradets första hälft drabbat den europeiska kontinenten. Målet skulle nås genom ett allt starkare ömsesidigt beroende mellan de länder som var med, och faktum är ju att det har fortsatt just på den vägen. Den komplicerade brexitskilsmässan blev en tydlig illustration av hur tätt sammanvävda medlemsländerna är idag.

En inre marknad för varor och tjänster. Rätten att jobba och studera över gränserna, och Schengensamarbetet som säkrar att vi kan resa utan onödiga kontroller. En gemensam valuta, där merparten av EU-länderna är med. Handelsavtal med länder runt om i världen. Och på senare tid en allt starkare social dimension som syftar till att stärka det sociala skyddet och förbättra villkoren för arbetstagare i hela Europa. Risken för en ekonomisk smäll efter Coronapandemin fick EU-länderna att göra ytterligare ett hopp ut i det okända genom att skapa en återhämtningsfond av aldrig tidigare skådat slag. Det här är bara några av EU:s framgångssagor.

Parallellt med allt detta har EU utvidgats från sex länder till dagens union av 27, en oerhört viktig process som bidragit till att slå vakt om fred och demokrati. Men här finns samtidigt mycket kvar att göra, när länder som Polen och Ungern utnyttjar de kryphål som gör att man ostraffat har kunnat bryta mot EU:s grundvärden.

Politiska kompromisser istället för krig

Sjuttio år av utveckling visar ett EU präglat av ständig förhandling och förändring. Dagarna i ända knådas lagtexter av politiker och tjänstemän från Europas alla hörn, med kompromissen som metod. Och det är just detta, att resultat nås vid förhandlingsbordet – och inte på slagfältet – som gör att EU-medlemskapet just så pass attraktivt för sköra demokratier som Ukraina, Moldavien, Georgien och länderna på Balkan – även om vägen till att bli fullvärdig medlem är lång och svår.

Historien visar att det är i tider av kris som de stora utvecklingsstegen brukar tas. Så frågan är, vad blir nästa kliv framåt för Europa?

Hur EU kan bidra till att stoppa Putins övergrepp och bistå i återuppbyggnaden av Ukraina bör förstås stå i fokus framöver, för mer måste göras. En allt djupare integration när det gäller försvars- och säkerhetspolitik ligger i korten, liksom en energiunion för att snabbt kunna bryta beroendet av den gas som finansierar Putins krig.

Och kanske kan just energifrågan bidra till ett kliv framåt som gör Europa världsledande i klimatomställningen? För att den ska bli verklighet och dessutom bidra till trygga jobb och en växande ekonomi behöver vi investera gemensamt och hitta lösningar för att kompetensförsörja en snabbt föränderlig arbetsmarknad. EU bör få en roll stötta upp så att fack och arbetsgivare i hela Europa kan göra sitt för att förhandla fram hållbara överenskommelser.

Dessutom bör EU ta ledningen globalt för en fortsatt öppen och mer hållbar världshandel. Parallellt med allt detta måste EU vässa sitt arbete med att säkerställa att rättsstaten och grundläggande rättigheter upprätthålls i medlemsländerna. Det här är frågor som TCO vill se att Sverige driver under EU-ordförandeskapet nästa vår.

EU måste vinnas på nytt varje dag

I en tid av konflikt och osäkerhet behövs EU mer än någonsin. Men inte minst den franska valrörelsen visade att vårt europeiska fredsprojekt aldrig kan tas för självklart. På många håll lurar krafter som vill montera ner den europeiska integrationen och ersätta samarbete med nya murar.

Därför måste ett projekt som EU vinnas på nytt varje dag och bevisa sitt värde. Det kräver att EU fortsätter göra skillnad – och det förutsätter i sin tur att regeringar, partier, fack, arbetsgivare och andra aktörer kommer med idéer som kan lägga grunden för nästa steg i utvecklingen. Bara då kan förhandlingsmaskineriet fortsätta rulla och fredsprojektet leva vidare.

Läs krönika på Europaportalen, publicerad 26 april

Bild på Oscar Wåglund Söderström

Internationell chef

Oscar Wåglund Söderström