Tänk om – men lägg inte ner utan att först tänka efter

TCObloggar 2015-11-02

Riksrevisionen har i en granskning av rehabiliteringsgarantin visat på omfattande brister. Fokus på behandlingsmetod och bristande kompetens hos vårdgivare har lett till att sjukskrivna har fått fel åtgärder, sjukskrivna har fått vänta upp till ett år på behandling och det har saknats en systematisk uppföljning av insatser liksom fokus på arbetsåtergång. Landstingen har också hanterat medlen inom rehabiliteringsgarantin olika. Riksrevisionens granskning ska tas på allvar. Rekommendationen är att rehabiliteringsgarantin antingen läggs ner eller görs om. Men innan rehabiliteringsgarantin läggs ned bör den ses över och ställas mot alternativa insatser – psykisk ohälsa ökar och det behövs åtgärder för att förhindra långvarig sjukskrivning.

Rehabiliteringsgarantin grundar sig på årliga överenskommelser mellan regeringen och Sveriges Kommuner och landsting (SKL) inom olika landsting. Syftet med garantin är at staten finansierar vissa behandlingar för att undvika att människor hamnar i sjukskrivning och främja återgång i arbete. När det gäller psykisk ohälsa innebär överenskommelserna att landstingen får en viss ersättning för varje person med lätt eller medelsvår psykisk ohälsa som erbjuds evidensbaserade medicinska behandlingar för återgång i arbete. De godkända behandlingarna inom rehabiliteringsgarantin är kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell terapi (IPT).

Riksrevisionens granskning visar dock på stora brister i hur rehabiliteringsgarantin har fungerat när det gäller psykisk ohälsa. För det första har rehabiliteringsgarantin inneburit att personer med psykisk ohälsa erbjudits KBT även om det har varit oklart om KBT har varit den behandlingsmetod som behövts. Genom att särskilt ersätta kostnaderna för en viss behandlingsmetod har rehabiliteringsgarantin, kanske mer eller mindre medvetet hos behandlarna, påverkat deras val av behandlingsmetod.

Rehabiliteringsgarantin har också specificerat antalet behandlingstillfällen, vilket har inneburit att sjukskrivna har genomgått behandling även om det egentligen har behövts (alternativt att behandlare har skrivit upp rätt antal trots att färre behandlingstillfällen har ägt rum). Och kanske ännu allvarligare, kunskapskraven på dem som bedömer om KBT är en tillämplig behandling, och de som utför själva behandlingen, har varit lågt ställda då det inte har funnits tillräckligt med legitimerade psykologer och psykoterapeuter. I en del fall har resultatet blivit att personer med psykisk ohälsa har bedömts och behandlats av folk som egentligen saknar rätt kunskap. Om det hade rört sig om hjärtsjukdom eller cancer hade detta aldrig accepterats.

Riksrevisionens granskning visar också att det i många fall har tagit lång tid för dem som omfattades av garantin att få behandling. I vissa fall har det tagit upp till ett år innan behandling ges trots att det i överenskommelsen för åren 2009-2010 sattes som mål att behandling skall påbörjas 6-8 veckor från sjukskrivningens början.

Som ytterligare lök på laxen har regeringen i rehabiliteringsgarantin inte angett hur medlen till landstingen ska användas, utan landstingen har fritt fått disponera de pengar de har fått inom garantin. Riksrevisionen fann att i början använde landstingen en stor del av pengarna till psykiatrin, vilket går stick i stäv mot rehabiliteringsgarantin då det främst är personer med komplex psykiatrisk problembild som behandlas inom psykiatrin (och inte lätt eller medelsvår psykisk ohälsa som rehabiliteringsgarantin fokuserade på). Det finns också landsting som har använt pengarna inom rehabiliteringsgarantin för att balansera underskott inom helt andra områden – vilket knappast var tanken när garantin infördes.

De brister Riksrevisionen lyfter fram är allvarliga. Psykisk ohälsa är den främsta sjukskrivningsorsaken bland TCO-förbundens medlemmar. En professionell och effektiv behandling vid psykisk ohälsa och fokus på arbetsåtergång är avgörande för att förhindra långvarig sjukskrivning. Men just därför det vore det olyckligt om rehabiliteringsgarantin läggs ned rakt av. Istället behövs en rejäl översyn av rehabiliteringsgarantins utformning. I en sådan översyn bör även effekterna av en reformerad rehabiliteringsgaranti ställas mot effekterna av alternativa insatser, så som satsningar inom arbetsmiljöområdet och det förebyggande arbetsmiljöarbetet.

För att säkerställa att den behandling som ges inom ramen för rehabiliteringsgarantin är effektiv krävs det att professionella psykologer och psykoterapeuter delta i utformningen av garantin. Därtill bör rehabiliteringsgarantin vara utformad så att det finns utrymme för sakkunniga inom psykologi och psykoterapi att fatta professionella beslut kring vilken behandling som behövs i enskilda fall. Rehabiliteringsgarantin måste ge utrymme för psykologers och psykoterapeuters yrkeskunnande.

Att det sedan finns en brist på legitimerade psykologer och psykoterapeuter gör givetvis inte situationen lättare. Det tar även tid att få fram psykologer och psykoterapeuter. Här måste regeringen i samverkan med relevanta lärosäten diskutera hur denna brist kan avhjälpas. Exempelvis kan man tänka sig ett snabbspår för dem som kan bli legitimerade psykologer efter en kortare utbildningsinsats.

Det måste också säkerställas att de pengar som ingår i rehabiliteringsgarantin också används av landstingen på så sätt att syftet med rehabiliteringsgarantin uppnås. För att förhindra att landstingen använder pengarna på ett sätt som uppenbart inte har varit avsikten, exempelvis för att täcka upp för underskott inom andra områden, bör landstingen inte ges helt fria tyglar i hur de disponerar pengarna inom garantin.

Det kan också noteras att Riksrevisionen lyfter fram betydelsen av att bättre ta tillvara företagshälsovårdens kompetens. Hur tillgången till kvalitetssäkrad företagshälsovård kan stärkas och hur företagshälsovårdens kompetens kan tas tillvara diskuterar TCO gärna inom ramen för de trepartssamtal som socialförsäkringsminister Annika Strandhäll initierade i samband med presentationen av regeringens åtgärdsprogram för att hejda den ökande sjukfrånvaron.

Utredare välfärdsfrågor

Partierna måste ha orken och viljan att samarbeta

Vi är 1,4 miljoner, mitt i samhällets och arbetsmarknadens förändring. Nu efter riksdagsvalet behöver vi partier som har orken och viljan att samarbeta över blockgränserna.

Läs mer här

Så kan Sverige klara en lågkonjunktur

Vi har en komplex situation att hantera inför och under nästa konjunkturcykel. Men prognosen säger också att det är läge att investera – primärt i människor, skriver Eva Nordmark på SvD debatt.

Läs mer här

Handbok ska hjälpa i arbetet mot sexuella trakasserier

Det finns ett före och ett efter #metoo. Ingen på arbetsplatsen ska behöva riskera att utsättas för sexuella trakasserier. Därför har vi tagit fram Handbok mot sexuella trakasserier. Låt boken bli en guide i detta viktiga arbete.

Läs mer här

Hitta ditt fackförbund

Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund