Regeringen föreslår nu i departementsskrivelsen Karensavdrag – en mer rättvis självrisk (Ds 2017:18) att avskaffa karensdagen och istället införa ett karensavdrag för att ge rättvisare förutsättningar för olika yrkesgrupper vid sjukfall. Förslaget är helt i enlighet med TCOs linje och mycket välkommet. En självklar utgångspunkt måste vara att självrisken inom sjukförsäkringen ska vara utformad så att den är lika för alla inom försäkringen.

Den första dagen i en sjukperiod– den så kallade karensdagen - utgår ingen ersättning alls till den som blir sjuk. Särskilt för dem med koncentrerad arbetstid kan dock karensdagen innebära att en betydande del av månadsinkomsten går förlorad om man blir sjuk just då man skulle ha arbetat. Det kan till exempel handla om sjuksköterskor som arbetar natt, och där ett arbetspass kan stå för en relativt betydande del av månadsinkomsten. Om sjuksköterskan har oturen at bli sjuk så at karensdagen infaller under detta pass går hen miste om hela den lön hen skulle ha haft om hen inte hade blivit sjuk.

Att karensdagen kan innebära en betydande inkomstförlust för dem med koncentrerad arbetstid kan i sin tur leda till flera oönskade konsekvenser. En sådan konsekvens är att karensdagen leder till sjuknärvaro och att den som är sjuk ändå går till arbetet för att undvika karensdagen. Utöver att sjuknärvaro innebär en påfrestning för den som går sjuk till arbetet och en risk att därigenom förvärra en senare sjukskrivning, kan detta också leda till att arbetskamrater och andra (såsom patienter och kunder) kan utsättas för risker att bli sjuka.

Karensdagen kan också leda till fler dagars sjukfrånvaro när det egentligen hade räckt med en kortare sjukfrånvarodag, på grund av att den stora inkomstförlusten redan har gjorts första sjukfrånvarodagen. Det är helt enkelt inte värt att riskera ytterligare en karensdag genom att gå tillbaka till jobbet för tidigt och då råka ut för ytterligare en karensdag om man blir sjuk igen. Istället stannar man längre hemma för att vara på den säkra sidan. Exempelvis har Per Johansson och Mårten Palme kunnat påvisa en sådan effekt på sjukfrånvarons längd i sina studier av de regelförändringar som genomfördes i sjukförsäkringen i början av 1990-talet.

TCO och TCO-förbunden har därför sedan länge föreslagit att ett karensavdrag införs istället för dagens karensdag och lyfta fram både i TCOs 35 förslag för en bättre sjukförsäkring och i TCOs remissvar på den parlamentariska socialförsäkringsutredningens slutbetänkande Mer trygghet och bättre försäkring (SOU 2015:21, s. 520).

Frågan om att ersätta karensdagen med ett karensavdrag har redan 2004 blivit utredd av socialdepartementet, och Anna Hedborg har i rapporten Lagom är bäst, varken för mycket eller för lite- om självrisker och karens från 2011 argumenterat för karensavdrag istället för karensdag. Det är också glädjande att regeringen har följt tanken som funnits i tidigare utredningar om karensavdrag att lämna det till arbetsmarknadens parter att närmare avtala i kollektivavtal hur karensavdraget utformas.

Sedan ska det inte glömmas bort att ett karensavdrag också har sina svårigheter att ta hand om. Exempelvis föreslår regeringen att helt karensavdrag ska göras oavsett arbetsförhållandena under den första sjukdagen. Det är givetvis själva syftet med karensavdraget – men det innebär också att de som med dagens regler kring karens får en mindre karens på grund av att de har jobbat en del av den dag de blev sjuka med karensavdrag får en högre självrisk. Det finns också frågor att lösa kring följdändringar som blir av att ersätta karensdagen med ett karensavdrag. Här behövs förslaget analyseras noggrant. Dock kan det redan nu sägas att förslaget om karensavdrag istället för karensdag är varmt välkommet som princip för självrisken inom sjukförsäkringen. En självklar utgångspunkt för självrisken inom sjukförsäkringen måste som sagt vara att den är utformad så att den är lika för alla inom försäkringen.