Intressanta förslag från en efterlängtad utredning

Idag presenterades utredningen Ett mer ändamålsenligt regelverk i sjuk- och aktivitetsersättningen och för förmåner vid rehabilitering sitt slutbetänkande En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet (SOU 2021:69), med Samuel Engblom som särskild utredare. Utredningens direktiv fokuserar på sjuk- och aktivitetsersättningen där utredningens gavs i uppdrag att utreda kraven för att beviljas sjuk- eller aktivitetsersättning samt att utreda särskilda villkor för äldre som arbetar att få sjukersättning. Därtill har utredningen fått i uppdrag att lämna förslag på om ersättningen vid rehabilitering kan ”moderniseras” eller ersättas med andra ersättningsformer än dagens rehabiliteringspenning och sjukpenning i förebyggande fall (Dir 2020:31). Betänkande är följaktligen omfångsrikt – både till antalet sidor och till innehållet som berör centrala delar i den allmänna sjukförsäkringen.

Att det har funnits stora brister inom sjukersättningen har längre uppmärksammats av bland andra fackliga organisationer – och även av Försäkringskassan i en skrivelse från 2017 Med dagens regelverk är det i princip omöjligt att få sjukersättning beviljat, och särskilt när det gäller äldre som har kort tid kvar i arbetslivet har regelverket framstått som orimligt. Redan när Annika Strandhäll var sjukförsäkringsminsiter efterfrågade TCO tillsammans med LO och Saco därför en utredning om sjukersättningen. Strandhäll ställde sig positiv till en sådan utredning och sa vid upprepade tillfällen att arbete bedrevs på Regeringskansliet, samtidigt som andra kontakter med regeringen förnekade att sådant arbete pågick. Att utredningen sedan tillsattes av Ardalan i mars 2020 var därför mycket glädjande och resultatet av en lång tid med påtryckningar från facklig sida.

I slutbetänkandet finns flera förslag som TCO ser positivt på. När det gäller sjukersättning föreslår utredningen att arbetsförmågan ska prövas mot samma arbetsmarknadsbegrepp som finns i sjukpenningen – eller det arbetsmarknadsbegrepp som kommer gälla när proposition 2020/21:171 har antagits av riksdagen. I det arbetsmarknadsbegreppet ingår att arbetsförmågan ska prövas mot ”annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade”, vilket utredningen menar innebär att det finns konkreta erbjudande om ett sådant lämpligt arbete. Detta kommer förhoppningsvis innebära ett stopp för att försäkrade nekas sjukersättning med motiveringen att det kan finnas ett anpassat arbete som denne kan klara av trots att det i praktiken är nästintill omöjligt att få sådant arbete.

Utredningen förslår också att äldre som har fem år kvar i arbetslivet ska bedömas mot arbeten som denne har erfarenhet av eller annat lämpligt arbete som är tillgängligt. Att dagens regelverk kan få orimliga konsekvenser för äldre är välkänt. Till exempel krav på att den försäkrade deltar i insatser som i bästa fall kan leda till att arbetsförmåga återfås långt efter att den försäkrade har uppnått en rimlig pensionsålder. Att då begränsa prövningen av arbetsförmåga till arbeten som den försäkrade har erfarenhet av innebär förhoppningsvis att äldre ska slippa orimliga krav på omställning.   

När det gäller ersättning vid rehabilitering ersätter utredningen dagens förebyggande sjukpenning med något som de kallar preventionsersättning. Till skillnad mot förebyggande sjukpenning, som endast ges för medicinsk behandling, ska preventionsersättning kunna ges för arbetslivsinriktad rehabilitering och för utbildning. Preventionsersättning ska vidare kunna beviljas steglöst utifrån den försäkrades inkomstförlust, till skillnad mot förebyggande sjukpenning där den försäkrade måste avstå från arbete minst en fjärdedel per dag för att få ersättning. Utredningens förslag kommer förhoppnings innebära att fler får möjlighet att ta del av förebyggande insatser och därmed undvika sjukskrivning.

Utredningen presenterar också flera förslag som rör rehabiliteringsersättningen, som ska kunna ge steglös ersättning för deltagande i rehabilitering. Ett krav för att beviljas rehabiliteringsersättning är dock att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel. Ett centralt förslag, som också lades fram av utredningen En trygg sjukförsäkring med människan i centrum där Claes Jansson var särskild utredare, är att den försäkrades arbetsförmåga inte ska bedömas utifrån rehabiliteringskedjans tidsgränser så länge den försäkrade är beviljad rehabiliteringspenning. Utredningen förslår också att Försäkringskassan ska få ett ansvar att senast dag 60 ha klarlagt behovet av rehabilitering. Förhoppningsvis kommer detta innebära att fler får rehabilitering tidigare och möjlighet att fullfölja rehabiliterande insatser och därmed komma tillbaka till sitt arbete.

Utredningen föreslår både när det gäller den nya preventionsersättning och när det gäller rehabiliteringsersättning att sådana förmåner ska kunna beviljas även för utbildningsinsatser som syftar till att förebygga nedsatt arbetsförmåga eller till att återfå arbetsförmåga. TCO har länge lyft fram att möjligheten till utbildning, och därmed en möjlighet att ta tillvara befintlig arbetsförmåga, kan vara en del i rehabilitering och återgång i arbete.    

Utredningens förslag kan också ses i ljuset av den debatt som pågår mellan de som ser sjukförsäkringen i första hand som en omställningsförsäkring och de som ser sjukförsäkringen som en försäkring för standardtrygghet. För dem som betonar omställning är det primära syftet med sjukförsäkringen att snabbt få dem som blivit sjukskrivna tillbaka i något slags arbete – vilket som helst. För dem som betonar standardtrygghet är det prima syftet med sjukförsäkringen snarare att, förutom att ersätta förlorad inkomst, ge de som blivit sjukskrivna stöd och rehabilitering i syfte att de ska kunna gå tillbaka till sitt ordinarie arbete eller till annat arbete där deras kompetens och erfarenhet kan tas tillvara. Införandet av rehabiliteringskedjan 2008 innebar ett ökat fokus på omställning och återgång i arbete vilket som helst.

De förslag som lagts fram av Claes Janssons utredning och nu de förslag som läggs fram av Samuel Engbloms utredning innebär istället ett ökat fokus på rehabilitering och stöd att komma tillbaka till det ordinarie arbetet eller arbete där kompetens och erfarenhet kan tas tillvara. Förslagen innebär därmed också ett ökat fokus på standardtrygghet. Samtidigt betonar båda utredningarna att det måste finnas krav på omställning för dem som inte kan gå tillbaka till sitt ordinarie arbete eller till annat liknande arbete.

Nu väntar en remissbehandling av betänkandet – även om det säkert kommer finnas flera skrivningar och förslag att anmärka på innehåller utredningen förslag som jag tror många kommer att se som steg i rätt riktning. Sedan är det upp till politikerna.