En välkommen debatt men tveksamt förslag

TCObloggar 2017-05-17

Stefan Fölster och Robert Gidehag argumenterar på DN-debatt för att ersätta dagens socialförsäkringssystem med något de kallar för en ”kontobaserad socialförsäkring”, eller välfärdskonton. I korthet innebär ett sådant system, såsom Fölster och Gidehag beskriver det, att vi under våra yrkesverksamma perioder betalar in till ett individuellt konto, och att vi vid sjukdom eller arbetslöshet kan ta från det vi har betalat in. Enligt författarna är ett kontosystem både mer rättvist, ökar tryggheten samt drivkrafterna till arbete. Det är mycket välkommet med en debatt om trygghetssystemens utformning. Men det finns goda skäl att ifrågasätta både deras argumentation och deras slutsatser.

I rapporten Välfärd att lita på i en otryggare framtid ger Fölster och Gidehag en fylligare beskrivning av systemet med välfärdskonton istället för dagens trygghetssystem. Tanken är att en viss procent av lönen sätts av till individuella konton. Vid inkomstförlust på grund av arbetslöshet eller sjukdom kan den arbetslöse eller sjuka hämta ersättning från kontot enligt regler som kan likna dagens regler inom arbetslöshetsförsäkringen eller sjukförsäkringen.

För dem som använder alla sparade pengarna på kontot träder staten in och garanterar en viss grundersättning. De som har inbetalda pengar kvar när de slutar arbetslivet får använda pengarna till sin pension. De som istället har en skuld till staten har inga pengar att använda till sin pension. Istället får staten ta av skatteintäkter för att kompensera för den förlust som uppstår (se också här för en artikel av Fölster i ämnet och här för en artikel av Martin Feldstein och Daniel Altman).

En viktig poäng för förespråkare av välfärdskonton eller ett kontobaserat socialförsäkringssystem är dock att de skattemedel som behövs för att täcka upp för de konton som hamnar på minus vid arbetslivet slut vida understiger de skattemedel som idag används till det vanliga socialförsäkringssystemet och arbetslöshetsförsäkringen. På så sätt utgör enligt förespråkarna det system de föreslår en rejäl besparing av skattepengar.

Mot detta resonemang kan emellertid en rad invändningar resas. En första sådan är att Fölster och Gidehag genomgående i sin debattartikel refererar till socialförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringen som ”bidragssystem”. Men att kalla ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen för ”bidrag” är att missförstå de principer som dessa system vilar på. När Socialvårdskommittén på 1940-talet diskuterade utformningen av framtidens sjukförsäkringssystem ställdes det man kallade för understödslinjen mot socialförsäkringslinjen. Socialförsäkringslinjen segrade, och själva poängen med att ha en sjukförsäkring (eller en arbetslöshetsförsäkring) är att dessa är system för hjälp till självhjälp. Genom att bidra till försäkringen förvärvar den försäkrade en rätt till ersättning i händelse av sjukdom eller arbetslöshet – och detta är INTE ett bidrag (Se SOU 1944:15, s. 115ff) .

Denna invändning leder till en andra invändning. I sin behandling av olika slags kostnader för dagens socialförsäkringssystem och det föreslagna systemet med välfärdskonton behandlas kostnaderna för dagens system som skatter, medan skatter endast behövs för att täcka upp för de konton som hamnar på minus i det föreslagna systemet. Men de inbetalningar vi gör till dagens socialförsäkringssystem, inklusive arbetslöshetsförsäkringen, är inte allt skatter. Rimligare och principiellt mer riktigt är att betrakta socialförsäkringsavgiften och arbetsmarknadsavgiften (åtminstone de delar som går till sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen) som avgifter – som egentligen är löneutrymme som arbetstagarna har avstått för att omfattas av dessa försäkringar.

Dessutom kanske också inbetalningar till konton som hamnar på plus när sluträkningen görs kan betraktas som någon sorts skatt – om inte annat är det liksom i fallet med dagens socialförsäkring fråga om en obligatorisk avsättning av inkomst (tvångssparande om man så vill). Frågan är vilka kostnader de olika systemen innebär när man betraktar det som egentligen är en avgift till försäkringen som just en avgift och inte en skatt, eller det som egentligen är en form av tvångssparande som en skatt.

En annan viktig poäng för förespråkare av välfärdskonton eller kontobaserade socialförsäkringar är att detta system ger ökade incitament att bete sig så att man inte behöver använda sig av pengarna som hamnar på det egna kontot – eller i varje fall se till att det är på plus när man träder ut ur arbetslivet. Men även detta resonemang är av flera skäl problematiskt.

För det första är det i de allra flesta fall bortom individens kontroll att bestämma huruvida man blir eller inte blir arbetslös eller sjuk. Individen orsakar inte sin arbetslöshet. Individen görs arbetslös av sin arbetsgivare. Varken individen eller arbetsgivaren kan dock fullt ut bära risken och därmed kostnaderna för arbetslöshet. Det måste staten göra genom ett försäkringssystem.

När det gäller sjukförsäkringen är det visserligen sant att olika ersättningsnivåer har visat sig påverka i vilken utsträckning försäkringen används. Liknande resultat har visats för arbetslöshetsförsäkringen. Men samtidigt finns det inom sjukförsäkringen starka kontrollmekanismer för tillträde till försäkringen, och inom arbetslöshetsförsäkringen en karens på 45 dagar för dem som säger upp sig själva från ditt arbete. För att minska felaktig användning av försäkringarna, i den mån det förekommer, krävs andra slags insatser än ekonomiska incitament. Dessutom förefaller det långsökt att någon vid ett givet tillfälle skulle avstå från att bli sjuk eller arbetslös därför att hen vill hamna på plus i sitt välfärdskonto när hen träder ut ur arbetslivet någon gång i framtiden. Det är med andra ord högst tveksamt om de incitament som kan finnas med välfärdskonton alls har någon verkan på verkliga människor.

Fölster och Gidehag argumenterar också för att deras föreslagna kontobaserade system är mer rättvist än dagens system. Det som ska visa det är ett fiktivt exempel där en 21-åring som hankar sig fram mellan kortare anställningar och kvalificerar sig för a-kassa och kan få en lika hög (eller låg) ersättning som en ensamstående mamma som har arbetat i 15 år. I exemplet har 21-åringen även satt i system att gå mellan arbete och ersättning från trygghetssystemen.

Men, som sagt, arbetslöshet är oftast inte självvald och det finns en karens på 45 dagar i arbetslöshetsförsäkringen för den som säger upp sig själv. Därtill finns det tydliga krav på att aktivt söka arbete när man får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, och om den kontrollen sköts väl är det ingen sinekur att vara arbetslös.

Problemet idag är inte att kvalifikationsreglerna till arbetslöshetsförsäkringen är för generösa. Man kan tvärtom argumentera för att kvalifikationsvillkoren bör vara mer generösa, eftersom färre än hälften av alla öppet arbetslösa får någon ersättning alls. I den skissade modellen är det oklart hur de som har slut på kontot ska behandlas. Det sägs att de som inte kvalificerat sig bara får en grundersättning motsvarande dagens. Men dagens grundersättning i arbetslöshetsförsäkring förutsätter att man uppfyller arbetsvillkoret, det vill säga att man har arbetat åtminstone halvtid tidigare. Att få grundersättning utan att ha arbetat tidigare har starka drag av medborgarlön.

Det är också oklart vad orättvisan består i. Att en person som har arbetat en kortare tid får en lika hög ersättning som en person som har arbetat en längre tid behöver inte vara orättvist givet att båda har kvalificerat sig till försäkringen. Vi skulle nog inte anse det vara orättvist om en person som blir svårt sjuk tidigt i arbetslivet får samma ersättning från sjukförsäkringen som en person som blir svårt sjuk sent i arbetslivet om de i övrigt har samma villkor när det gäller lön och båda har kvalificerat sig till sjukförsäkringen. Givet att arbetslöshet är oförskyllt på samma sätt som svår sjukdom är det inte heller orättvist om någon som har arbetat en kortare tid får samma ersättning från arbetslöshetsförsäkringen som någon som arbetat en längre tid.

Ett allvarligt problem med den modell som Fölster och Gidehag skissar är dock att den kommer att hämma arbetskraftens rörlighet. Den som tar det säkra före det osäkra och stannar på sin arbetsplats länge kommer att ha pengar på sitt konto. Att pröva sina vingar genom att byta jobb är alltid förbundet med viss risk för arbetslöshet. Det betyder mindre pengar på kontot. Vår arbetsmarknad kommer att kräva ökad rörlighet, inte minskad. Därför behövs trygghetssystem som premierar att byta jobb, inte att låta bli.

Sammanfattningsvis finns det flera skäl att vara skeptisk till författarnas vurm för ett kontobaserat system. Välkommet är dock att de reser en debatt kring de principiella grunderna för dagens socialförsäkringssystem och vad vi egentligen ska ha systemen till. En sådan diskussion kan sätta fingret på de problem som faktiskt finns med dagens system och förhoppningsvis leda fram till kreativa lösningar som inte helt bryter med systemens grundläggande principer. Det är också välkommet att Fölster och Gidehag i sin debattartikel reser frågan om att allt fler kommer att behöva utbildningsinsatser mitt i livet och att trygghetssystemen står för nya utmaningar med uppkomsten av nya anställningsformer och sätt att organisera arbetet. Men det är tveksamt om välfärdskonton eller ett kontobaserat socialförsäkringssystem är svaret på dessa utmaningar.

Mats Essemyr

Mikael Dubois

Utredare välfärdsfrågor

Sverige behöver TCO:arna mer än någonsin

TCO-förbundens medelmmar har länge visat, och alldeles extra under denna pandemi, att de är samhällsbärare. Tack för ert jobb!

Läs bloggen

Debatt

Så kan distansrevolutionen förbättra arbetslivet

Arbetsgivare och anställda måste ta vara på de möjligheter som distansrevolutionen innebär, det skriver TCO på Dagens Nyheters debattsida.

Nyheter

TCO lanserar nytt EU-politiskt program

Under den senaste tiden har EU-samarbetet och våra gemensamma värden satts på prov. Pandemin visade tydligt vilken viktig roll Europasamarbetet har att spela i en kris, men blottade även EU:s svagheter. Idag står EU-samarbetet inför fortsatt stora utmaningar. TCO väljer därför att lansera ett nytt EU-politiskt program.

Pressmeddelanden

LO, TCO och Saco: Långtidsarbetslösheten kräver omedelbara insatser

LO, TCO och Saco kräver krafttag mot den historiskt höga långtidsarbetslösheten. Idag lämnar de tre centralorganisationerna därför över ett 16-punktsprogram till regeringen med förslag på åtgärder.

Debatt

Arbetslösa förtjänar en a-kassa värd namnet

Mer än hälften tycker att ersättningen vid arbetslöshet ska ligga på ett europeiskt genomsnitt. Verkligheten är en annan. Sverige ligger i botten vid en jämförelse av ersättningen vid arbetslöshet och är sämst av de nordiska länderna, skriver Therese Svanström, ordförande TCO.

Nyheter

Demokratin och yttrandefriheten på tillbakagång

Idag presenterar Världsfacket rapporten Global Rights Index 2021 som mäter hur grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet respekteras i 149 länder. Granskningen visar att demokratin och yttrandefriheten är hårt ansatt i 64 länder, jämfört med 56 år 2020. Denna utveckling sker inte på andra sidan jorden utan i vårt närområde; EU:s grannland Belarus är åter med på listan bland de värsta länderna.

Pressmeddelanden

Det går för långsamt mot jämställt föräldraskap

Utvecklingen mot en mer jämställd fördelning av föräldraledigheten går för långsamt och takten har avtagit det senaste året. Det visar TCO:s nya jämställdhetsindex som släpps idag. Kvinnor tog ut 68,7 procent av alla dagar med föräldrapenning och vård av sjukt barn förra året. Män tog alltså bara ut 31,3 procent.

Gå till Aktuellt

TCO bloggar

Therese Svanström - Ordförande TCO

01 juli, 2021

Tack alla TCO:are!

Våren 2021 blev inte heller den en "vanlig" vår. Pandemin höll oss i sitt grepp, och på olika sätt har vi gjort både förändringar och uppoffringar i vår tillvaro för att anpassa oss och hantera de utmaningar vi mött, såväl i arbetslivet som privat.

Ann-Katrin Dolium - Internationell sekreterare

14 juli, 2021

Förslaget till ett nytt hållbarhetsrapporteringsdirektiv, vad innebär det?

TCO har i dagarna skickat in ett yttrande över EU-kommissionens förslag om ett nytt hållbarhetsrapporteringsdirektiv, CSRD - Corporate Sustainability Reporting Directive, som är tänkt att från och med år 2023 ersätta det nuvarande direktivet från 2014, NFRD- Non-Financial Reporting Directive.

EU, Internationellt

Ann-Katrin Dolium - Internationell sekreterare

06 juli, 2021

FN:s, Europarådets och EU kommissionens åtaganden mot strukturell rasism: är det nu det händer?

FN:s, Europarådets och EU kommissionens åtaganden mot strukturell rasism mot svarta människor skapar historia, och vi har förhoppningar om det kommer bidra till att skapa en bättre framtid.

Lena Orpana - Utredare pensionsfrågor, statistiker

02 juli, 2021

Livslängden ökar – men även variationen beroende på utbildning och yrke

Att medellivslängden ökar och vi förväntas leva och även förbli relativt friska längre är ju glädjande. Men det kan också medföra påfrestningar för pensionssystemet. Flera aktörer har visat att fler äldre skulle kunna och vilja arbeta längre upp i åren – med rätt förutsättningar. Resultaten visar också att om inget görs riskerar klyftorna mellan olika kategorier pensionärer att öka, mer än klyftorna mellan olika kategorier arbetskraft.

Trygghetssystem

Ann-Katrin Dolium - Internationell sekreterare

01 juli, 2021

Att engagera sig fackligt är långt ifrån en självklarhet för många

Världen över blir det allt farligare att organisera sig fackligt. Enligt Världsfackets nyligen publicerade Global Rights index 2021 utsätts arbetstagare för våld i 45 länder och fackligt aktiva mördades i sex länder. I 87 procent av de granskade länderna är strejkrätten begränsad, i 79 procent av länderna får fackförbunden inte vara med och förhandla och i 74 procent av länderna är rätten att gå med i ett fackförbund begränsad.

Internationellt

Oscar Wåglund Söderström - Internationell chef

24 juni, 2021

Efter anti-HBTQI-lagen: EU måste öka trycket på Ungern

Ungern har just antagit en lag som förbjuder medier att visa innehåll som visar eller främjar homosexualitet riktat till personer under 18 år. En rad EU-länder protesterar massivt, och nu gäller det att hålla i och visa att man menar allvar. TCO uppmanar medlemsländerna att fullfölja artikel 7-processen mot Ungern och säkerställa att inga EU-medel betalas ut förrän landet upphör med diskriminering och visar att man respekterar rättsstat och grundläggande rättigheter fullt ut.

Gå till TCO bloggar

TCO play

Se fler filmer

Rapporter

Rapporter

Distansrevolutionen

Frågan om distansarbete är högaktuell. Aldrig tidigare har en förändring genomförts så snabbt och genomgripande för så stora tjänstemannagrupper. Det blir alltmer uppenbart att arbetslivet kanske aldrig kommer att bli sig riktigt likt. Ett kraftigt ökat inslag av distansarbete kommer att vara en bestående förändring på många arbetsplatser.

Läs vidare

Rapporter

Från jämställda par till ojämställda föräldrar

Varför väljer föräldrar att dela på föräldraledigheten som de gör? Trots möjligheten att dela lika är det få föräldrapar som gör det. Ny forskning visar att normer på arbetsplatsen styr hur föräldrar delar på dagarna.

Läs vidare

Rapporter

Livspusslet under coronapandemin

Hur påverkas livspusslet för de tjänstemän som har arbetat hemifrån och de som har fortsatt gå till arbetsplatsen under coronapandemin? Påverkas kvinnor och män på olika sätt? Det är några av frågorna som tas upp i den här rapporten som baseras på en undersökning om tjänstemännens arbetsmiljö och livspussel under pandemin.

Läs vidare

Rapporter

Lärcentra - för högre utbildning i hela Sverige

Förbättrad tillgång till högre utbildning i hela landet är inte bara en central fråga för TCO – det är också en fråga som blir än viktigare när arbetsmarknaden förändras i snabb takt. Det är därför oroande att tillgängligheten till högre utbildning utanför lärosätenas huvudorter tycks ha minskat under senare tid.

Läs vidare

Se alla rapporter

Arbetsvärlden

Arbetsvärlden är en webbtidning om arbetsmarknaden. Den ges ut av TCO och görs av en självständig redaktion.

Hitta ditt fackförbund

TCO är en centralorganisation för 13 fackförbund som tillsammans har 1,4 miljoner medlemmar.
Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund.