Debatt i riksdagen om regionala skyddsombud avslöjar stort kunskapsbehov bland debattörerna

I debatten avslöjades hur lite debattörerna egentligen känner till om arbetsmiljöarbetets organisation i allmänhet och den regionala skyddsombudsverksamheten i synnerhet.

Här kommer några klarlägganden:

Om arbetsmiljöarbete

• Det är arbetsgivaren som är ansvarig för arbetsmiljön.
• Arbetsgivare och arbetstagare ska enligt arbetsmiljölagen samverka för att skapa en god arbetsmiljö.

Om skyddsombud och deras uppdrag

• Skyddsombud utses av facket om det finns, eller brukar finnas, kollektivavtal, annars av arbetstagarna på arbetsplatsen, men aldrig av arbetsgivaren.
• Skyddsombuden företräder alltid alla arbetstagare inom det område som uppdraget omfattar, alltså även om facket utsett skyddsombudet.
• För uppdraget som skyddsombud är personens allmänna lämplighet och villighet att stå upp för alla arbetstagares rätt och lika värde helt avgörande, och under de förutsättningarna är den partipolitiska hemvisten helt oväsentlig.
• Skyddsombuden har ett omfattande och brett uppdrag som regleras i arbetsmiljölagens kapitel 6, särskild tyngd har det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet.
• På arbetsplatsen ska arbetsmiljöarbetet utgå från de risker som finns just där, det kan avse allt från fysiska risker till risk för mobbning och sexuella trakasserier. Frågor inom det psykosociala området är typiskt sett mer utmanande och kan ta längre tid att åtgärda, men det är frågor som skyddsombuden dagligen arbetar med.
• I skyddsombudets uppdrag ingår inte myndighetsutövning.
• Det är Arbetsmiljöverket som vid behov står för myndighetsutövning i form av bland annat förelägganden och sanktionsavgifter.
• Skyddsombuden har enligt lagen vissa verktyg för att fästa Arbetsmiljöverkets uppmärksamhet på risker som trots påpekande inte åtgärdas av arbetsgivaren på arbetsplatsen, till exempel det tillfälliga ”skyddsstoppet” vid omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv och hälsa.

Om regionala skyddsombud och deras arbete

• Regionala skyddsombud har samma arbetsuppgifter och mandat som (de lokala) skyddsombuden har på sin arbetsplats, varken mer eller mindre. Enda skillnaden är hur de utses och att de normalt inte arbetar på den arbetsplats som de utför sitt uppdrag på.
• Regionala skyddsombud utses av ett fackförbund som har minst en medlem på en arbetsplats där det inte finns en regelrätt skyddskommitté. Det innebär att de regionala skyddsombuden huvudsakligen arbetar med mindre arbetsplatser inom den privata sektorn.
• Det regionala skyddsombudet företräder alla arbetstagare inom det område som uppdraget omfattar.
• Den regionala skyddsverksamhetsverksamheten bekostas till lika delar av fackförbunden och av statsbidrag.
• Varje år redovisar fackförbunden genom centralorganisationerna TCO, Saco och LO hur statsbidraget har använts till Arbetsmiljöverket. All redovisning är granskad av auktoriserade revisorer.
• Internationell forskning visar att arbetsmiljön gynnas bäst av att arbetstagare är involverade i det löpande förebyggande arbetsmiljöarbetet. Vår skyddsombudsverksamhet i Sverige är ett sådant lyckat exempel.

Skyddsombudsverksamheten utgör en viktig del av den svenska arbetsmarknadsmodellen, där både arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna har en central roll. TCO ser allvarligt på de angrepp som just nu pågår på skyddsombudsverksamheten från politiskt håll.

TCO och våra medlemsförbund är självklart intresserade av förbättringar och utveckling av all vår verksamhet, men inte under hot och påståenden som är grundat på felaktiga och förutfattade meningar. Vi kommer självklart att medverka konstruktivt i den utvärdering av den regionala skyddsombudsverksamhet som riksdagen också beslutade om den 3 juni.

TCO står alltid till förfogande för mer information och vi anordnar gärna arbetsplatsbesök för riksdagsledamöter tillsammans med skyddsombud, lokala eller regionala, för att ge en bättre inblick i hur arbetsmiljöarbetet fungerar i verkligheten.