Crash course - meddelarskydd och skydd för visselblåsare

TCObloggar 2017-02-20

De senaste åren har det hänt en hel del positivt när det gäller anställdas möjlighet att skyddat kunna avslöja saker som är på tok i den egna arbetsgivarens verksamhet. Huvudsyftet är genomgående detsamma – att sådana förhållanden ska komma till allmänhetens kännedom och därmed få dem att upphöra.

TCO har länge arbetat för att utöka skyddet för anställda som larmar. Vi har fått god hjälp att visa nödvändigheten av sådan lagstiftning bland annat genom viktiga avslöjanden gjorda av sådana som Snowden och skandaler förorsakade av sådana som Macchiarini på KI.

I detta blogginlägg som är ovanligt långt ska jag försöka reda ut begreppen under följande rubriker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kort om utrednings- och lagstiftningsläget

Frågan är egentligen inte ny. Vi har gamla traditioner som sträcker sig långt tillbaka om offentlighetsprincipen och meddelarskydd för offentliganställda. Arbetsdomstolen har även över åren utvecklat en viss praxis om när en anställd kan larma om något oegentligt som pågår hos arbetsgivaren utan att denne har rätt att omplacera, säga upp eller avskeda den anställde.

För 15 år sedan kom det dessutom en promemoria om yttrandefrihet för privatanställda men den resulterade inte i någon lagstiftning. Då var tiden uppenbarligen inte mogen men nu verkar det nästan som att regeringen betraktar tiden som närmast övermogen!

Det har i närtid varit fyra statliga utredningar på området och fortfarande pågår det en. Av de fyra avslutade utredningarna har en lett till en helt ny visselblåsarlag, en annan till en ny lag om meddelarskydd för vissa privatanställda som kommer att börja gälla den 1 juli 2017,  en tredje om offentlighetsprincipen är för närvarande ute på remiss[4] och den fjärde bereds på Regeringskansliet. På EU-nivå har det dessutom tagits initiativ på visselblåsarområdet både i civilsamhället och av EU-kommissionen.

Resultatet av denna, i grunden mycket positiva, utrednings- och lagstiftningsiver är att regelverket har blivit svårt att överblicka och att ha koll på. Förutom grundlagens meddelarskydd för offentliganställda som fortsätter att gälla fullt ut så har vi från och med årsskiftet 2016/17 en helt ny lag med skydd för visselblåsare. Ett problem är att dessa regelkomplex och de andra lag- och utredningsförslagen som är på gång delvis överlappar varandra, ett annat att det finns risk för glapp i lagstiftningen så att vissa funktioner och situationer hamnar mellan stolarna och utan skydd och ett tredje problem att vissa områden fortfarande nästan helt saknar skydd.

Vad bör man tänka på om man vill slå larm?

Har man upptäckt att något fuffens pågår i den verksamhet där man arbetar och vill berätta om det bör man först av allt ta reda på vad som gäller rent rättsligt – frågor som kan ha betydelse för den bedömningen är bland annat följande:

 

 

  • Vad har du för relation till den verksamhet där det oegentliga som du vill larma om pågår? Är du anställd, inhyrd eller har du någon annan relation till den verksamhet där det pågår?

 

 

  • Är det i offentlig eller privat verksamhet, eller i offentligt finansierad privat verksamhet inom vård, skola eller omsorg?

 

 

  • Vem avser du att kontakta? Den egna arbetsgivaren, facket, en tillsynsmyndighet, polisen eller till en journalist för publicering eller annat offentliggörande?

 

 

  • Vad avser saken? Är det interna arbetsgivarfrågor, en oetisk eller annan olämplig hantering/verksamhet eller är det rena olagligheter som pågår?

 

 

  • Vad är syftet med att larma? Finns det ett allmänintresse av att förhållandena blir offentliga?

 

 

  • Hur säker är du på att det du vill larma om har ägt rum?

 

För att få reda på om det finns skydd om man larmar i den aktuella situationen, och i så fall vilket skydd, bör man kontakta sin fackliga organisation för att få hjälp.

Nedan följer en kort, men inte fullständig, redogörelse för viss gällande och kommande lagstiftning på detta område. 

Vad innebär grundlagens meddelarskydd för offentliganställda?

Meddelarskyddet som finns i 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen och som har funnits sedan lång tid tillbaka består av flera delar. I korthet är utgångspunkten meddelarfriheten som för offentliganställda innebär en omfattande rätt för var och en att lämna uppgifter i vilket ämne som helst för publicering. Det finns dock vissa begränsningar till exempel när det gäller brott mot rikets säkerhet, t.ex. spioneri, högförräderi och landsförräderi och röjande av vissa sekretessbelagda uppgifter (som omfattas av tystnadsplikt i hälso- och sjukvården, socialtjänsten, samt för präster och advokater) och med vilken avsikt man går ut med uppgifterna. Avsikten måste vara att lämna informationen för publicering, alltså du måste meddela dig till olika typer av massmedia (med utgivningsbevis). Det ingår även en anskaffarfrihet som innebär att var och en har rätt att straffritt anskaffa uppgifter inom den offentliga verksamheten för sådan publicering. Den offentliga arbetsgivaren får inte efterforska vem det är som har meddelat media (efterforskningsförbud) och inte heller vidta åtgärder (repressalieförbud) mot den som har gjort det. Vissa sådana repressalier från arbetsgivaren är straffbelagda (avskedande, uppsägning, disciplinåtgärder och liknande) och i övrigt vakar JO och JK över att efterforsknings- och repressalieförbuden iakttas av arbetsgivaren. Till meddelarskyddet är kopplat ett så kallat källskydd (rätt till anonymitet) som innebär att det är straffbart för den som röjer identiteten på den person (ofta en anställd) som lämnat uppgiften till media.

Sammanfattningsvis kan man säga att de offentliganställda har ett starkt och omfattande meddelarskydd som står sig mycket väl i konkurrensen med den nya visselblåsarlagen. Det är viktigt att veta att detta meddelarskydd för offentliganställda gäller oinskränkt även framöver, i vissa situationer kan dock visselblåsarlagen ge ett utökat skydd även för de offentliganställda.

Det stora problemet är att grundlagens meddelarskydd inte alls gäller för privatanställda. För dem kommer visselblåsarlagen att få en större betydelse, se nedan. Längre ned finns dessutom en kort redogörelse för den om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter, egentligen för privatanställda i viss offentligt finansierad verksamhet, som riksdagen nu har beslutat om och som börjar gälla den 1 juli 2017. 

Vad innebär den nya visselblåsarlagen?

Den 1 januari 2017 börjar en helt ny lag om skydd för visselblåsare att gälla i Sverige.

En visselblåsare är enligt den nya lagen ”arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet”.

I korthet innebär den nya lagen följande och jag börjar med de positiva delarna för att sedan gå in på de delar som TCO är mer kritisk till.

 

 

  • - Lagen gäller för alla anställda i förhållande till sina arbetsgivare, oavsett om man är anställd i offentlig eller privat sektor. Även om man är inhyrd gäller lagen i förhållande till den som man är inhyrd av.

 

 

  • - Lagen ger skydd mot en rad olika repressalier som en arbetsgivare kan utsätta en arbetstagare för som larmat om något, även ”mindre” åtgärder ingår som till exempel uteblivna löneökningar och försämrade förmåner, fråntagande av arbetsuppgifter, oberättigat dåliga vitsord, tillrättavisande utskällningar och utfrysning på arbetsplatsen.

 

 

  • - Det kan förstås vara ganska svårt att bevisa att arbetsgivaren har vidtagit vissa repressalier och sambanden med att man har larmat och därför har den nya lagen en regel som gör det lättare att bevisa att man blivit utsatt för repressalier. Regeln innebär att det räcker att visa omständigheter som ger anledning att anta att man utsatts för en sådan olaglig repressalie och då går bevisbördan över på arbetsgivaren som måste styrka att en sådan repressalie inte har vidtagits.

 

 

  • - Om man larmar till en journalist har man rätt till anonymitet (källskydd).

 

 

  • - Den anställde som drabbats av en repressalie har rätt att få skadestånd både för den förlust som man drabbats av och den allmänna kränkning som en repressalie innebär.

 

Tyvärr är där en del mindre bra saker i den nya visselblåsarlagen.

 

 

  • - Lagen ger endast skydd om den anställde larmat om ”allvarliga missförhållanden”, vilket är ett högt ställt krav och omfattar endast sådant som utgör brott med fängelse i straffskalan eller ”därmed jämförliga missförhållanden”. Det senare kan till exempel vara kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter, underlåtenhet att följa gällande föreskrifter, risk för liv, säkerhet och hälsa, skador och risk för skador på miljön, felaktigt eller obehörigt användande av allmänna tillgångar, brott mot interna regler och principer samt oetiska förhållanden.

 

 

  • - Det är synd att det krävs allvarliga missförhållanden för att visselblåsaren ska få skydd. Det borde alltid vara ett skyddat larm att anmäla missförhållanden till sin arbetsgivare eftersom det måste ligga i arbetsgivarens intresse att även få reda på smärre oegentligheter som pågår i den egna verksamheten. Dessutom är oftast även andra missförhållanden än de som betraktas som ”allvarliga” värda att larma om. Därutöver kommer det att vara svårt för den anställde att bedöma om de förhållandena som man vill avslöja är tillräckligt allvarliga för att man ska kunna få skydd av lagen om man larmar.

 

 

  • - Som huvudregel måste arbetstagaren först larma till sin arbetsgivare (internt larm) och bara om inte något då händer (om arbetsgivaren inte vidtagit skäliga åtgärder inom skälig tid och i skälig utsträckning informerat den larmande om detta) får man skydd om man gå vidare till offentliggörande eller till polis eller annan myndighet.

 

 

  • - Det är synd, då larm till polis och andra myndigheter borde regleras på ett annat sätt och ge större skydd än om man direkt kontaktar media för offentliggörarande.

 

 

  • - För att lämna uppgifter för offentliggörande (externt larm) krävs att man har haft ”befogad anledning” att slå larm externt och att den som larmar hade ”fog för sitt påstående” om allvarliga missförhållanden. ”Befogad anledning” är att arbetsgivaren som man larmat till inte vidtagit skäliga åtgärder inom skälig tid och i skälig utsträckning informerat om detta till den anställde som larmat. Det finns ett visst utrymme att larma externt direkt och det är när det är akut fara, mycket allvarliga missförhållanden, risk för repressalier, om mottagaren av ett internt larm är ansvarig för missförhållandet eller om det finns risk för bevisförstöring.

 

 

  • - Det är synd att det inte är tydligare vad som betraktas som ”befogad anledning” och att det är den som larmar som drabbas genom uteblivit skydd vid en missbedömning av vad som är ”befogad anledning”.

 

 

  • - Om man gör sig skyldig till brott när man larmar har man inget skydd enligt visselblåsarlagen. Det kan i många fall verka rimligt men att bryta mot en lagfäst tystnadsplikt utgör ett sådant brott som innebär att man inte har skydd av lagen.

 

 

  • - Det finns ingen tystnadsplikt för den som tar emot ett larm, varken hos arbetsgivaren eller vid ett externt larm, annat än om man larmar till media. Journalisten har i sådana fall en grundlagsfäst skyldighet att tillförsäkra den som larmar, och som så önskar, anonymitet.

 

 

  • - Det är synd för även om det finns ett förbud mot repressalier så är risken så klart större att drabbas av repressalier när det inte finns något anonymitetsskydd.

 

Några viktiga skillnader mellan meddelarskyddet som gäller för offentliganställda och skyddet i visselblåsarlagen:

Vem som omfattas av skyddet. Visselblåsarlagen omfattar alla anställda, alltså även privatanställda, och även inhyrda, medan meddelarskyddet i grundlagen enbart gäller offentliganställda.

Vilka uppgifter man får berätta om, när och till vem. Grundlagens meddelarskydd för offentliganställda omfattar nästan alla uppgifter och det finns inga krav på att uppgifterna ska vara särskilt allvarliga eller alarmerande som i visselblåsarlagen. I meddelarskyddet finns det inte heller visselblåsarlagens krav på att man först ska larma den egna arbetsgivaren (internt larm) innan man larmar externt. I grundlagen sägs att uppgifterna ska lämnas för publicering medan i visselblåsarlagen för offentliggörande, vad den skillnaden faktiskt innebär får rättspraxis i framtiden utvisa.

Vad skyddet omfattar. Visselblåsarlagen ger enbart skydd mot arbetsgivarens åtgärder (repressalier) medan meddelarskyddet innehåller flera andra skydd/rättigheter, såsom anskaffningsfrihet, efterforskningsförbud och anonymitetsskydd.

Vad som händer om arbetsgivaren utsätter den som larmat för repressalier. Sanktionen i visselblåsarlagen är skadestånd, både för den förlust som uppkommit och för den kränkning som repressalien inneburit, medan brott mot meddelarskyddet som innebär avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinåtgärd eller liknande är straffbelagt för arbetsgivaren. För att den anställde ska kunna få skadestånd för brott mot meddelarskyddet i grundlagen krävs i allmänhet att myndigheten begått ett fel eller försummelse vid myndighetsutövning och att den anställde drabbats av någon form av skada.

Nästa steg meddelarskydd för privatanställda i vissa enskilda verksamheter

I den nya  lagen om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter som beslutats av riksdagen och träder i kraft 1 juli 2017 finns en koppling till det skydd för offentliganställda som finns i grundlagen, men det är viktigt att notera att lagen inte ger samma skydd.

Den sektor som omfattas av lagen är endast privat verksamhet som till någon del är offentligt finansierad inom vård, skola och omsorg och som uttryckligen omfattas av 2 § i lagförslaget. Det är fler verksamheter som inte omfattas av lagförslaget, till exempel offentligt finansierad kollektivtrafik. Lagen gäller anställda, uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i sådan privat verksamhet, dock inte VD, styrelseledamöter med flera i den juridiska personen som bedriver verksamheten. Lagen ger endast skydd för att lämna uppgifter om verksamheten för offentliggörande till media och innehåller också ett förbud för den som bedriver sådan verksamhet att efterforska vem som har använt sig av sin meddelarfrihet. Skyddet begränsas även av de regler om tystnadsplikt som finns på respektive område. Den verksamhetsutövare som ingriper med vissa repressalier eller efterforskar vem som har lämnat uppgifterna kan i allvarliga fall straffas, men det finns inget rättsligt stöd för den som drabbas av åtgärderna att få skadestånd i lagförslaget.

Sammanfattning

De offentliganställda har ett starkt och omfattande meddelarskydd som står sig mycket väl i förhållande till den nya visselblåsarlagen. Detta meddelarskydd för offentliganställda gäller oinskränkt även framöver. I vissa situationer kan dock visselblåsarlagen ge utökade rättigheter även för offentliganställda, t.ex. vid larm till en myndighet och grunda rätt till skadestånd om arbetsgivaren i strid med visselblåsarlagen utsätter en arbetstagare för repressalier.

Det är dock de privatanställda som gynnas mest av den nya visselblåsarlagen eftersom det tidigare inte fanns något särskilt skydd för dem tidigare. Även om visselblåsarlagen har sina brister, bland annat den höga tröskeln för att kvalificera sig för skydd så är det en klar förbättring för de privatanställda. Den 1 juli 2017 träder lag om meddelarskydd för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet inom vård, skola och omsorg.

Chefsjurist

Partierna måste ha orken och viljan att samarbeta

Vi är 1,4 miljoner, mitt i samhällets och arbetsmarknadens förändring. Nu efter riksdagsvalet behöver vi partier som har orken och viljan att samarbeta över blockgränserna.

Läs mer här

Det behövs energi och långsiktighet i politiken

Oavsett hur en ny regering kommer att se ut krävs politiskt ledarskap och ansvarstagande för att Sverige ska kunna fortsätta utvecklas, bloggar Eva Nordmark från Riksmötets öppnande i Riksdagen.

Läs mer här

Behovet av en bred skattereform förenar partierna

Äntligen pratar alla om att vi behöver en skattereform, en översyn för att möta nya krav och förbättra samhället. Därför är det ett gyllene läge för politiken att nu ta kliv framåt i frågan, skriver Eva Nordmark på Dagens samhälle.

Läs mer här

Hitta ditt fackförbund

Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund