Vad innebär höjda pensionsavgifter?

Enligt DN har Socialförsäkringsministern har låtit Finansdepartementet utreda finansieringen av höjda pensionsavgifter, utan att invänta samtycke från övriga. Diskussionen om höjda pensionsavgifter har pågått en längre tid bland olika aktörer utanför regeringen och pensionsgruppen, exempelvis hos fackliga organisationer och hos pensionärsorganisationerna.  Riksdagens pensionsgrupp har då och då framfört att man diskuterar ”olika sätt att höja pensionerna” något som hittills i huvudsak resulterat i att åldersgränserna i pensionssystemet höjts och att en riktålder för pension kommer att införas.

TCO har i det pensionspolitiska programmet som lanserades 2019 påtalat att pensionsavgifterna bör höjas från dagens 17,21 till 18,5 procent räknat på inkomsten, samtidigt som åldersgränserna i pensionssystemet behöver höjas. Då skulle inkomstpensionen kunna bli på genomsnittsnivån i storleksordningen 60 procent av tidigare lön. Kostnaden för avgiftshöjningen har beräknats till ungefär 25 miljarder kronor (2019). I programmet poängteras också att höjda åldersgränser medför behov av förbättringar i arbetsmiljön, möjligheterna till kompetensutveckling, vidareutbildning och omställning samt en anpassning av arbetstiden. Detta för att så många som möjligt ska kunna, orka och vilja arbeta längre upp i åren.

En höjning av avgiften enligt ovan skulle innebära att inbetalade pensionsavgifter ökade med sju procent. Allt annat lika bör det innebära att utbetalade pensioner per omgående också höjs med lika mycket. Inkomstpensionen i den allmänna pensionen fungerar nämligen enligt ett fördelningssystem, eller som det också kallas premiereservsystem eller Pay As You Go (PAYG).

Om pensionsavgiften höjs, är det därför rimligt att tänka sig att värdet av intjänade pensionsrätter räknas upp motsvarande, både för dem som idag tar ut pension och för dem som förvärvsarbetar och att därmed utgående pension också ökar med lika mycket.

På samma sätt: om pensionsavgiften sänks, eller till och med avskaffas helt, behöver värdet av intjänade pensionsrätter räknas ned, vilket direkt drabbar dem som nu tar ut pension men också kan få effekt för dem som tar ut pension senare, om inte avgifterna höjs innan dess.

Principen för ett fördelningssystem är att de medel som flyter in i form av pensionsavgifter från dagens förvärvsarbetande befolkning, betalas ut till dagens pensionärer. Hur mycket var och en får avgörs av intjänade pensionsrätter, ekonomins utveckling och sist, men absolut inte minst, av delningstalet. Delningstalet beräknas utifrån varje kohorts genomsnittliga återstående förväntade livslängd. I inkomstpensionssystemet fonderas alltså inga medel under någon längre tid.

De som idag förvärvsarbetar får alltså betala mer eller mindre i pensionsavgift än före justeringen och de som tar ut pension ser värdet av intjänade pensionsrätter öka eller minska, beroende på vilken justering som görs.

Eftersom inkomstpensionssystemet fungerar enligt den här principen, utan fondering, blir begrepp som ”retroaktivitet” och ”pensionsskuld” inte så användbara, utan närmast irrelevanta. Det görs inga retroaktiva betalningar i pensionssystemet och uttag av pension är inte detsamma som att sätta sig i skuld.

En höjning av pensionsavgiften måste också finansieras. TCO har inte tagit fram konkreta förslag till hur finansiering ska ske, men anser att en skatteväxling mellan allmän löneavgift och pensionsavgift kan vara lösningen inom arbetsgivaravgiften. Finansieringen bör då hanteras inom ramen för en skattereform. Men hur man än väljer att göra, så uppstår ett behov att prioritera. Högre avgift till pensionerna kostar. Vi tycker det är angeläget.

Pensionsavgifterna bör i princip ligga stabilt utan att fluktuera och det ska inte vara alltför enkelt att göra justeringar, men det behöver ändå vara möjligt att få till en höjning när så behövs. Rättvisa mellan generationerna, exempelvis att utgå från varje generation bär sina kostnader är inte fel. Men vad den enskilde får i inkomstpension beror av flera faktorer som ligger utanför individernas kontroll. Dessutom beräknas framtida generationer få en allt lägre inkomstpension jämfört med tidigare inkomst. Därigenom blir det mer osäkert vad som är och upplevs som rättvisa mellan generationerna. Kostnaden och uppoffringen, som höjda pensionsavgifter innebär, kan också ställas mot värdet av att pensionssystemet uppfattas som legitimt eller mot befolkningens oro för vad pensionen blir.