Så åstadkommer vi ett stabilt pensionssystem

Flera aktörer, Katalys, SPF-seniorerna, Forena, med flera, vittnar om dels en oro för framtidens pensioner och dels att många av dagens pensionärer har en knapp ekonomi och att man upplever att arbete inte lönar sig för pensionen. Katalys menar att oron för pensionerna kan påverka valet 2022.

Pensionsgruppen har också varit ute i debatten: några av ledamöterna anser sig ha blivit överkörda av socialförsäkringsministern, som uttalat att han hoppas på att under året landa ett förslag om höjda pensionsavgifter och ska ha tillsatt en utredning om finansieringen av dessa. Samtidigt är det svårt att följa diskussionen i Pensionsgruppen – man talar förbi varandra och det är inte transparent för oss andra.

Pensionernas nivå bör inte bli en valfråga. Det skulle riskera att rubba grundbulten i det allmänna pensionssystemet. Grundbulten är livsinkomstprincipen med utbetalningarna anpassade efter förväntad livslängd hos respektive kohort samt att pensionssystemet ska vara autonomt och finansieras utanför statsbudgeten. Allt enligt den överenskommelse som slöts då dagens pensionssystem sjösattes. Därigenom förblir pensionssystemet stabilt. Stabiliteten är viktig, blir det för lätt att höja avgifterna, så kan det bli lätt att sänka dem.

Pensionsgruppens roll är att vårda och värna pensionsöverenskommelsen och det är viktigt att ledamöterna är överens om de åtgärder man vidtar. Men gruppen behöver enligt vår uppfattning också komma med förslag till åtgärder som höjer pensionerna. Den oro för pensionerna, som många hyser, är nämligen högst realistisk.

Framtida generationer riskerar att få en mycket låg allmän pension jämfört med tidigare lön. Det handlar om nivåer kring 40 procent jämfört med tidigare lön för låg- och medelinkomsttagare. Arbete längre upp i åren höjer visserligen pensionen livsvarigt och i nuläget är det skattemässigt också mycket lönsamt att arbeta efter 65 år.

Men, för det första så är det mycket tveksamt om arbete upp till den av pensionsgruppen föreslagna riktåldern kommer att räcka för att hålla uppe nivån på den allmänna pensionen. Det är också tveksamt om det är realistiskt med en riktålder som följer hela den genomsnittliga ökningen i livslängd, vilket i så fall skulle behövas. För det andra, är det inte alla som kan arbeta längre upp i åren. Det finns en stor variation i möjligheterna att arbeta både till 65 och efter 65. Dessutom varierar förväntad livslängd mellan yrkesgrupper och mellan socioekonomiska grupper.

Pensionsgruppens ledamöter, bland andra Hans Eklind (KD), påpekar i en artikel i Dagens Arena att det inte finns något sagt i om höjda avgifter i den överenskommelse som slöts år 2017 och det är helt riktigt. Men pensionsgruppen har i den överenskommelsen uttalat att man kan tänka sig ”se över” avgifterna och i en överenskommelse från 2020 utlovat långsiktigt höjda pensioner.

En åtgärd, som KD kan tänka sig om pensionssystemet behöver stärkas, är att, istället för att höja pensionsavgifterna, använda det ”överskott som uppstår” genom att inte hela pensionsavgiften i arbetsgivaravgiften går till pensioner. Den del som arbetsgivare betalar ”på inkomster ovanför taket” för inkomsttagare som har inkomst högre 7,5 inkomstbasbelopp (taket i det allmänna pensionssystemet) går inte till pensionssystemet, utan är att betrakta som en vanlig skatt. Men detta innebär också att man frångår principen att det är individens livsinkomst som ska generera pension. Dessutom utgör sannolikt inte dessa medel något överskott som ligger och skräpar i väntan på att användas, utan de finansierar annat, såsom vård, försvar, barnbidrag och järnvägar.

Samtidigt föreslås att före eventuell förstärkning av pensionssystemet ska pensionsgruppen istället fokusera på frågan om bristande jämställdhet i pensionssystemet, eftersom kvinnor i regel har lägre pension än män.  Då ska man komma ihåg att det allmänna pensionssystemet inte i sig är ojämställt. Lika inkomst och lika inkomsthistorik ger samma pension oavsett om inkomsttagaren är man eller kvinna. Utfallet i form av utbetald pension är inte jämställt, men det beror på faktorer utanför pensionssystemet, såsom inkomstfördelningen mellan män och kvinnor, tudelad arbetsmarknad, ojämn fördelning av föräldraledighet, vård av barn och hemarbete, för att nämna några.

Börjar man skruva i pensionssystemet för att åstadkomma ett mer jämställt utfall, riskerar man också att komma farligt nära systemets grundbult, livsinkomstprincipen.

Ett förslag som kommit upp är att premiepensionsdelen per automatik ska delas lika mellan föräldrar. Det kan se ut att vara det minst störande förslaget, men det innebär likafullt att man gör avsteg från livsinkomstprincipen. Dessutom uppstår en mängd detaljer att ta ställning till. Exempelvis: Ska det gälla föräldrar som lever tillsammans och i hur många år per barn?

I TCO:s pensionspolitiska program, som togs fram 2019, föreslås – i kombination med höjda åldersgränser – att pensionsavgifterna höjs från dagens 17,21 procent till 18,5 procent av inkomsten. Det föreslås också höjda avsättningar vid sjukdom, arbetslöshet, vård av barn samt studier. I de tre första fallen bör avsättningen räknas på bakomliggande inkomst, i stället för som idag på utbetald ersättning. Vid studier med studielån från CSN beräknas avsättningen på bidragsdelen, vilket också gör den mycket låg. Här kan man, för i första hand studenter vid eftergymnasiala studier, tänka sig en höjd avsättning räknad på bidragsdelen, alternativt studiepremier eller kompletterande avsättningar, som kan vara beräknade på bakomliggande inkomst.

Höjda pensionsavgifter skulle höja värdet av pensionsrätterna och därmed höja nivån på utbetald pension. Höjda avsättningar skulle göra att framtida pension inte påverkas av sjukdom, arbetslöshet, vård av barn eller studier, något som möjligen kan ha jämförelsevis mer positiv effekt på kvinnors pension. Om övriga delar av pensionssystemet, såsom garantipension och bostadstillägg inte räknas ner motsvarande, så kan även det så kallade respektavståndet öka något och arbete löna sig mer för pensionen – för dagens och morgondagens pensionärer.

Pensionssystemet ska vara stabilt och det ska inte vara lätt att höja avgifterna, utan initiativet behöver komma från pensionsgruppen som måste vara överens om genomförandet. Men nu har varningsklockorna ringt i flera år och alltfler etablerade aktörer har visat på kalkyler som ger anledning till oro och att en höjning av avgiften behövs.  

En höjning av pensionsavgiften måste självfallet också finansieras. Kostnaden för den höjning som TCO föreslår är cirka 25 miljarder kronor (TCO 2019). Höjda avsättningar belastar statsbudgeten, kostnaden är beräknad till cirka 9 miljarder kronor (TCO 2019). TCO har inte tagit fram konkreta förslag till hur finansiering ska ske, men anser att en skatteväxling mellan allmän löneavgift och pensionsavgift kan vara lösningen inom arbetsgivaravgiften. Finansieringen bör då hanteras inom ramen för en skattereform. TCOs förslag till skatteväxling skiljer sig från förslaget till förstärkning ovan bland annat i det att vi även efter en skattereform vill behålla individperspektivet, livsinkomstprincipen, i pensionssystemet.

Hur man än väljer att göra, så uppstår behov av prioriteringar. Högre avgifter och avsättningar till pension betingar en kostnad. Vi tycker det är angeläget att den här avgiftshöjningen genomförs. Oron för pensionen, som i många fall är berättigad, betingar också en kostnad.