Fondbolagens skandaler aktualiserar premiepensionens insättningsgarant

Premiepensionen har, sedan den introducerades år 2000, utretts många gånger. Fokus för utredningarna har oftast varit målkonflikten, mellan tryggheten och antalet valmöjligheter i systemet, samt att det förutsätts kunskap om finansiella marknader, för att göra informerade val.

På senare år har premiepensionens position som en del av socialförsäkringssystemet framhållits allt mer. Därav diskussionen om kontroll av fonderna och att skapa trygga placeringsmöjligheter. Men ändå är det inte förrän år 2019, som  antalet valbara fonder har begränsats. Det har skett just genom ökad kontroll och skärpta kriterier för fonder, för att vara med på fondtorget. Fonderna behöver vara av en viss minsta storlek samt ha en historik och fondkapital utanför pensionssystemet.

Framöver kommer också ett system med upphandlade fonder att introduceras. Även det statliga förvalsalternativet AP7 Såfa är under utredning och kommer att förändras. I det förslag, som nu ligger, är tanken att generationsfonderna avvecklas och att förvaltningen av medlen ska vara inriktad på att ta vara på de möjligheter till högre avkastning, som ges genom långsiktiga placeringar och kollektiv riskfördelning.

Att premiepensionen är en del av socialförsäkringssystemet och att individernas placeringar i fonder behöver vara trygga kan framstå som självklart. Samtidigt innebär sambandet mellan risk och avkastning att de allra ”säkraste” placeringarna sannolikt ger låg avkastning och därmed onödigt låg pension. Långsiktiga placeringar motiverar också en högre risk än kortsiktiga, något man alltså tar vara på i det ovannämnda förslaget avseende förvalsalternativet.

Det är alltså av många skäl såväl intressant som viktigt att bevaka premiepensionssystemets fortsatta utveckling och vilken avkastning spararna får. Förhoppningsvis bidrar den ökade kontrollen till att den typen av fondbolagsskandaler som uppdagats under senare år (Allra, Falcon Funds) inte upprepas.

Dessa skandaler aktualiserar ändå behovet av en insättningsgaranti, för att undvika att premiepensionsspararna förlorar sina besparingar på grund av förskingring och bedrägerier. TCO föreslår i det pensionspolitiska programmet, just en sådan insättningsgaranti, som träder in när sparare råkar ut för bedrägerier, men inte vid enbart dåliga placeringar.

Totalt förskingrades i Falcon Funds-härvan ungefär två miljarder kronor av pensionsspararnas insatta medel.  Pensionsmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten driver rättsliga processer för att de som låg bakom bedrägerierna ska tvingas till återbetalning.

I det sammanhanget är det glädjande att Pensionsmyndighetens arbete med att återvinna medel och minimera skadorna för pensionsspararna nu givit resultat. Myndigheten meddelar på sin hemsida att man är överens med Falcon Funds förvaringsinstitut och försäkringsbolag om utbetalningar på sammanlagt 32,5 miljoner  Euro, motsvarande 335 miljoner kronor till drabbade pensionärer och sparare. Medlen återförs under hösten och pensionsmyndigheten fördelar dem efter hur mycket varje sparare och pensionär förlorat på bedrägeriet i Falcon Funds.