Höjda pensioner och bevarad autonomi för pensionssystemet

TCO publicerade i lördagens DN Debatt ett förslag till höjda pensioner, som finansieras med bevarande av pensionssystemets autonomi och som bör vara möjligt att hitta ett brett stöd för. Förslaget består av tre delar.

1. Höjda pensionsrätter och därmed höjda avgifter, från 17,21 till 18,5 procent av inkomsten, finansierade genom en skatteväxling inom arbetsgivaravgiften. Ålderspensionsavgiften höjs med 1,29 procentenheter och den allmänna löneavgiften sänks med motsvarande. Det finansieringsbehov som därmed uppstår hanteras inom ramen för budgetprocessen. Nettokostnaden beräknas till 15 miljarder kronor.
2. Höjd utgående pension. Eftersom det allmänna pensionssystemet är ett fördelningssystem (Pay-As-You-Go), så innebär en avgiftshöjning att utgående inkomstpension också ökar, med i storleksordningen sju procent. I och med att avgiftshöjningen blir bestående kommer också den sammanlagda pensionsbehållningen och tillkommande intjänade pensionsrätter att ligga på nivå cirka sju procent högre än före avgiftshöjningen.
3. Utdelning av tillfälliga överskott. Vid årsskiftet uppgick överskottet i pensionssystemet till 1 200 miljarder kronor. Det behöver hanteras, bland annat för att det annars kan påverka riskspridningen i det samlade offentliga sparandet. TCO föreslår att i princip samma mekanism, som används när pensionerna sänks vid underskott, används för att dela ut överskott till pensionssparare och pensionärer. Det skulle innebära ett visst tillskott till pensionen, men framför allt öka transparensen och symmetrin pensionssystemet genom att samma kollektiv som får bära risken vid underskott, får ta del av överskottet när ett sådant finns.

Olyckligt med förslag som undergräver stabiliteten i pensionssystemet

Vårt allmänna pensionssystem har tjänat oss väl sedan det sjösattes i slutet av 90-talet. Systemet som är generellt och grundas på individernas livsinkomster kännetecknas av en hög grad av legitimitet, stabilitet och förutsägbarhet. Även det faktum att det krävs breda politiska överenskommelser för att genomföra förändringar bidrar till stabiliteten. Det ska inte vara lätt att höja avsättningarna till pensionssystemet, utan initiativet behöver komma från pensionsgruppen som måste vara överens om genomförandet. Därför är det olyckligt att pensionsfrågan blivit en valfråga och att förslag lanseras, som hotar undergräva stabiliteten i systemet och skapar osäkerhet om arbetets betydelse för pensionen.

Oron för pensionerna är realistisk

Men justeringar bör ändå vara möjliga och pensionsgruppen behöver enligt vår uppfattning också komma med förslag till åtgärder som höjer pensionerna. Den oro för pensionerna, som många hyser, är nämligen högst realistisk.

Det har utlovats att det här pensionssystemet skulle ge lika mycket i pension som det tidigare ATP-systemet, ungefär 60 procent av tidigare inkomst upp till systemets tak. Men det fanns en viktig förutsättning, att arbetslivet förlängdes i takt med att förväntad livslängd ökade. Det har inte skett, däremot har livslängden ökat mer än man då anade. Följden har blivit att den utbetalda pensionen blivit allt lägre relativt lönen och kompensationsgraden fortsätter att sjunka. Framtida generationer riskerar att få en mycket låg allmän pension jämfört med tidigare lön. Det handlar om nivåer kring 40 procent jämfört med tidigare lön för låg- och medelinkomsttagare.

Mycket återstår till en allmän pension på 60 procent

Arbete längre upp i åren höjer visserligen pensionen livsvarigt och i nuläget är det skattemässigt också mycket lönsamt att arbeta efter 65 år. Pensionsgruppen har också tagit initiativ till förlängning av arbetslivet genom höjda åldersgränser och införande av en riktålder för pension. Dessa åtgärder hanterar en del av tendensen till sjunkande kompensationsgrad i utbetald pension, men fortfarande återstår en del till en allmän pension på nivån 60 procent. Men det behöver poängteras att individernas faktiska möjligheter att förlänga arbetslivet är mycket ojämnt fördelade, även bland tjänstemän med längre utbildning. Här behövs förbättringar i arbetsmiljön och möjligheter till omställning genom hela arbetslivet, om medarbetarna förväntas arbeta längre upp i åren.

Men genom en kombination av förlängt arbetsliv och höjd pensionsrätt, avseende såväl utgående pension, som pensionsbehållning och fortsatt intjänande, kan en nivå på närmare 60 procent av tidigare lön uppnås. Om de som utöver inkomstpension också har grundskydd – garantipension och bostadstillägg – får behålla det oförändrat, när inkomstpensionen höjs, behålls fördelningsprofilen i pensionssystemet och respektavståndet – betydelsen av arbete för pensionen – ökar.

Avgiftshöjningen behöver prioriteras

Det är angeläget att den här avgiftshöjningen prioriteras, med den kostnad det innebär. Oron och osäkerheten inför pensionen, som ofta är berättigad, betingar också en kostnad och riskerar att sänka förtroendet för vårt allmänna pensionssystem. Därför hoppas vi att vårt förslag till höjd pension med bevarande av pensionssystemets autonomi ska få ett brett stöd och därmed gå att genomföra.