Tager du? Om ungas inställning till och kännedom om a-kassan

TCObloggar 2016-07-07

Vad är grundförutsättningen för ett kunna svara jag på ett frieri? Med denna något kryptiska frågeställning inledde Sifos opinionschef Toivo Sjörén ett intressant seminarium i Almedalen som tog utgångspunkt i en ny undersökning från just Sifo om ungas attityder till a-kassan. Värd för seminariet var Arbetslöshetskassornas Samorganisation, SO, och inbjudna att kommentera undersökningen var förutom undertecknad företrädare för LO, Unionens a-kassa samt temagruppen Unga i arbetslivet.

Det ur mitt perspektiv mest anmärkningsvärda resultatet, tillika den bakomliggande orsaken till Sjöréns inledande frierifunderingar, är att en övervägande majoritet av de som inte är medlemmar i någon a-kassa uppger att varken någon representant från a-kassan, facket eller någon chef eller kollega frågat om de vill bli medlemmar i a-kassan. Endast 11 procent uppger att en kollega diskuterat medlemskap i a-kassan medan 10 procent uppger att en representant från facket har gjort det. Inte mer än 4 procent har diskuterat medlemskap med en representant från en a-kassa.

Är man lagd åt det mer optimistiska hållet kan man tolka siffrorna som att rekryteringspotentialen bland unga människor är mycket stor, minst sagt. I synnerhet som det sedan tidigare är känt att den sociala omgivningen spelar stor roll för huruvida särskilt unga väljer att gå med i frivilliga organisationer såsom a-kassor och fackföreningar. Men för att alls kunna svara ja på frågan om medlemskap behöver det som sagt finnas en ”friare” som ställer frågan...

Friarna i det här fallet utgörs närmast av a-kassorna själva men även SO, de fackliga organisationerna, Arbetsförmedlingen och skolan har viktiga funktioner att fylla när det kommer till att lyfta diskussionen, samt informera om värdet av att vara med i en a-kassa och de villkor som gäller. För som Sifo-undersökningen också visar är både den självskattade och den faktiska kunskapsnivån gällande a-kassan och arbetslöshetsförsäkringen inte särdeles hög. Drygt en tredjedel vet vad som krävs för att få ersättning från a-kassan i termer av medlems- och arbetsvillkor, och mer än var femte svarar att den främsta orsaken till att de inte är med i a-kassan är att de vet för litet om den.

Vad som också kan noteras är att många tycks väga kostnad mot nytta, inte minst när de resonerar om risken för arbetslöshet. Två av tre uppger att de inte är oroliga för att bli arbetslösa och den näst främsta anledningen för att inte vara med i en a-kassa är att man ”inte kommer bli arbetslös”. Samtidigt lär det vara svårt att bedöma nyttan av att vara försäkrad om man saknar kännedom om försäkringens villkor och innehåll. Med andra ord torde ”nyttan” i det här fallet åtminstone delvis vara kopplad till vad man faktiskt vet om arbetslöshetsförsäkringen.

Givetvis kan unga människor även se presumtiva värden av ett medlemskap, såsom trygghet och gemenskap i händelse av kris, vid sidan av mer situationsbundna motiv. I Sifo-undersökningen är det också precis den känslomässiga aspekten som intervjupersonerna som har valt att vara med i a-kassan framhåller som det främsta skälet för medlemskap: 85 procent uppger att anledningen till medlemskap är att det ger trygghet om något händer.

Ett förväntat resultat är att såväl fackligt medlemskap som medlemskap i a-kassan ökar med ökande ålder, och det kraftigt. I åldern 30-33 år är över 70 procent medlemmar, jämfört med knappt 20 procent i åldersgruppen 20-24 år. En rimlig förklaring är att de svarandes relation till a-kassan sammanhänger med deras relation till arbetet. Ju mer etablerade de är på arbetsmarknaden desto starkare anknytning och vice versa. Detta sätter också fingret på behovet av att i policysammanhang fokusera på förutsättningarna för de val vi gör, och inte enbart valen i sig.

A-kassan är en av TCOs viktigaste frågor och resultaten i undersökningen bekräftar i stora delar de problem som TCO sedan tidigare har identifierat med arbetslöshetsförsäkringen såsom den är utformad idag. Att mer än 50 procent uppger att den främsta anledningen för att inte vara med i någon a-kassa är att man jobbar för lite (30 procent) eller bara arbetar tillfälligt (23 procent) kan ses som en signal om att arbetsvillkoret bör ersättas med ett inkomstvillkor som på ett tydligare sätt visar att man faktiskt har arbetat minst halvtid under ett halvår.

Möjligheten till en stegvis kvalificering för full a-kassa, en revidering av regeln för deltidsarbetslöshet, förenklingar för egenföretagare och kombinatörer samt ett nytt studerandevillkor kopplat till eftergymnasiala studier är exempel på andra reformer som enligt TCO skulle bredda försäkringen och göra den mer relevant för unga människor och andra grupper med en oförutsägbar situation på arbetsmarknaden. Att reglerna för att kvalificera sig inte alls går i takt med utvecklingen i dagens arbetsliv var något som panelen var rörande överens om under seminariet – även om våra respektive förslag på hur försäkringen kan göras mer inkluderande ser delvis olika ut.

I forskningen liknas unga människor ibland vid seismografer över vad som sker i samhället (se Bengtsson 2008). Ur det perspektivet ger undersökningen från Sifo sammanfattningsvis en god grund för att bedöma a-kassans styrkor och svagheter. Fick man önska hade jag gärna sett att SO tillsammans med Sifo fortsätter att genomföra den här typen av undersökningar så att vi får jämförbara data över tid och därmed en måttstock att mäta ungas attityder mot. Jämförelser med andra åldersgrupper vore givetvis också intressant för att närmare kunna undersöka i vad mån ungas kunskaper och attityder skiljer sig från äldre generationers. Möjligen blir det temat för nästa års SO-seminarium om a-kassan i Almedalen?

Om undersökningen: Undersökningen är baserad på webbintervjuer med TNS Sifos onlinepanel med personer i åldern 20-33 år. Totalt har 1020 intervjuer genomförts under perioden 29 april – 10 maj 2016. För den som önskar se seminariet i efterhand går det alldeles utmärkt att göra det här.

Utredare arbetsmarknadspolitik

Partierna måste ha orken och viljan att samarbeta

Vi är 1,4 miljoner, mitt i samhällets och arbetsmarknadens förändring. Nu efter riksdagsvalet behöver vi partier som har orken och viljan att samarbeta över blockgränserna.

Läs mer här

Nu behövs maratonlöpare i politiken

Partierna måste ha orken och viljan att samarbeta över blockgränsen, skriver Eva Nordmark, i en artikel på Arbetsvärlden, och listar fyra områden för en uthållig politik.

Läs mer här

Ny Handbok mot sexuella trakasserier i arbetslivet

Det finns ett före och ett efter #metoo. Ingen på arbetsplatsen ska behöva riskera att utsättas för sexuella trakasserier. Därför finns den här boken. Syftet är att vägleda fackligt förtroendevalda i sitt viktiga arbete.

Läs mer här

Hitta ditt fackförbund

Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund