Ett viktigt steg i rätt riktning som behöver åtföljas av fler

Det är också ur det perspektivet som man ska förstå TCO:s förslag att det behövs mer av utbildning i arbetsmarknadspolitiken och tvärtom. Strukturomvandling driver på omställningen, och i takt med att kompetenskraven i arbetslivet höjs blir det än viktigare att det finns goda möjligheter att fylla på med ny kompetens, yrkesväxla och ställa om – särskilt som utvecklingen också går mot ett längre arbetsliv.

Mot den bakgrunden är de åtgärder som regeringen presenterade tidigare i veckan om utökade möjligheter för Arbetsförmedlingen att anvisa arbetssökande till reguljär utbildning med bibehållen arbetsmarknadspolitisk ersättning en principiellt viktig och välkommen förändring som TCO länge yrkat på behöver komma till stånd (se exempelvis TCO:s arbetsmarknadspolitiska program från 2017).

Inte minst innebär satsningen en ny förståelse av vad arbetsmarknadsutbildning kan vara som ligger mer i linje med hur arbetsmarknaden de facto fungerar. För personer som saknar grund- eller gymnasieutbildning och för långtidsarbetslösa så kommer detta att kunna göra stor reell skillnad.

Att regeringen framhåller att en eventuell anvisning till reguljär utbildning ska föregås av en kvalificerad arbetsmarknadspolitisk bedömning är också ett mycket välkommet besked. En omsorgsfullt utförd bedömning är en nyckel för en väl fungerande matchningskedja men bygger givetvis också på att arbetsförmedlare har förutsättningar att göra ett gott arbete. Det är även en viktig premiss för att Arbetsförmedlingen ska lyckas med sitt uppdrag att öka antalet anvisningar till reguljär utbildning.

Samtidigt utgör avgränsningarna i fråga om vilka som får ta del av eftergymnasial utbildning med bibehållen arbetsmarknadspolitisk ersättning att effekterna för tjänstemannagrupperna i sak dessvärre bli mindre än vad de kunde ha varit om utbildning på eftergymnasial nivå inte enbart varit förbehållna långtidsarbetslösa, utan istället utgått från de behov som finns.

Jag är den första att skriva under på att man ibland behöver skynda långsamt för att komma i mål. Men att under pågående pandemi med historiskt höga varsel- och arbetslöshetstal inte ta tillfället i akt att öppna upp arbetsmarknadspolitiken mot reguljär utbildning för fler grupper som har behov av det, förefaller omotiverat restriktivt.

Det intrycket förstärks av analyser från bland andra OECD som pekar mot att automatiseringen kommer att leda till att även mer kvalificerade och avancerade arbetsuppgifter försvinner eller omvandlas. Liknande resonemang förs i en ny antologi från Fores i vilken det konstateras att ”det nya” i den strukturomvandling som nu sker, driven av bland annat ny teknik, är att jobben förändras på alla utbildningsnivåer (se även Unionen 2020). Det kräver i sin tur mer robusta system för omställning, både för att stärka individens position på arbetsmarknaden och underlätta för företag att få rätt kompetens.

När antalet inskrivna vid Arbetsförmedlingen med eftergymnasial utbildning ökar och varslen förväntas stiga behöver tjänstemän och akademiker mellan jobb snabbare kunna bli aktuella för arbetsmarknadspolitiska insatser, och inte behöva vänta på att bli långtidsarbetslösa för att få del av reguljär utbildning som en åtgärd. För personer som av olika skäl inte omfattas av omställningsavtal behöver också Arbetsförmedlingen kunna erbjuda lämpliga insatser redan i ett tidigt skede.

Omställning i form av jobbyten är en viktig del i en förbättrad matchning på arbetsmarknaden, och därmed också en av förutsättningarna för ökad produktivitet. Genom utbildning skapas rörlighet på arbetsmarknaden vilket bidrar till gynnsammare förutsättningar även för de som har en svagare position på arbetsmarknaden. Till det kommer att bristyrken återfinns på alla utbildningsnivåer idag.

Sammantaget är det vår förhoppning att regeringen och samarbetspartierna fortsätter att utveckla arbetsmarknadspolitiken i en riktning som också inbegriper behoven hos breda tjänstemannagrupper. Med en utbildningspolitik som först och främst är inriktad mot unga och en aktiv arbetsmarknadspolitik som framförallt tar sikte på de som befinner sig längst ifrån arbetsmarknaden, saknas många gånger praktiska förutsättningar för omställning mitt i livet när situationen så kräver. Det behöver vi ändra på genom att fortsätta investera i utbildning och bredda den arbetsmarknadspolitiska verktygslådan.

Ur ett jämställdhetsperspektiv är det också en viktig åtgärd att ytterligare vidga möjligheten till reguljär utbildning då traditionell arbetsmarknadsutbildning haft en bias mot manligt dominera­de yrken på framförallt gymnasial nivå.

Coronapandemin belyser hur en arbetsmarknad i förändring behöver åtföl­jas av bättre förutsättningar för omställning. Samtidigt har arbetskraftens utbildningsnivå och kompetenskraven i arbetslivet successivt höjts över tid. Detta måste arbetsmarknadspolitiken ta höjd för genom en mer ändamålsenlig styrning av insatser.

Konkreta och välavvägda förslag på hur vi kan komma en bra bit på väg ges bland annat här.

Texten är skriven av Kristina Lovén Selden, tidigare utredare på TCO.