Jämställdhet handlar om makt. Pengar är makt. Alltså handlar jämställdhet om pengar. Pengar är inte allt. Men en hel del.

Ändå har ekonomi och ekonomisk politik förblivit ett manligt område och förändringen går långsammare än på de flesta andra samhällsområden.

1929 disputerade den första kvinnan, Karin Kock, i nationalekonomi. Någon vanlig professur fick hon aldrig, men regeringen utnämnde henne 1945 till professor och hon var dessutom en kort tid Sveriges första kvinnliga statsråd. Det dröjde till 1970-talet innan nästa kvinna disputerade i nationalekonomi och än i dag finns bara 3 kvinnliga professorer på Handelshögskolan i Stockholm.

1991 fick Sverige sin första kvinnliga finansminister i Anne Wibble. Det skulle dröja 23 år innan en kvinna igen utsågs, Magdalena Andersson tillträdde som chef för finansdepartementet 2014. Än idag finns det flera partier som aldrig har haft en kvinna som främsta företrädare i den ekonomiska politiken.

Under 1900-talet genomfördes en mycket lång rad reformer för kvinnors rättigheter och ökad jämställdhet, allt från införandet av den allmänna rösträtten 1921 till den första pappa – förlåt – öronmärkta månaden i föräldraförsäkringen 1994.

Men en av de sannolikt mera avgörande jämställdhetsreformerna var införandet av individuell inkomstbeskattning i en skattereform genomförd 1971. Före detta beskattades gifta pars inkomster tillsammans, i ett system med kraftigt progressiv skatteskala. Det var helt enkelt på marginalen väldigt olönsamt att arbeta. Detta synsätt var trögt att förändra.

TCO tog dock 1964 ställning för individuell beskattning och pläderade för särbeskattning. Den partipolitiska opinionen började svänga inte minst på grund av att kvinnor i flera olika partier drev frågan. Från 1970 till 1990 ökade kvinnors förvärvsfrekvens från 59 till 84 procent. Den individuella beskattningen var en mycket starkt bidragande orsak. Ändå diskuteras nästan aldrig skattepolitik på samma dag som jämställdhetsfrågor.

Ekonomisk politik är alldeles för viktigt för att i så hög grad lämnas över åt män. Viktiga jämställdhetsaspekter kan dessutom döljas bakom de mest ogenomträngliga rubriker. I Finansdepartementets promemoria ”Begränsad uppräkning av den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt för 2017” döljer sig ytterligare ett förslag som gör det mindre lönsamt för många kvinnor att utbilda sig och ta ansvar på arbetet.

TCO anser att det måste löna sig bättre att utbilda sig, särskilt att fortbilda sig och gå vidare i yrkesutveckling. Detta gäller särskilt många av de högutbildade kvinnorna i ansvarsfulla yrken. Men steg för steg får fler och fler genom politiska beslut betala statlig inkomstskatt, och får därmed en marginalskatt på drygt 50 % om de får en löneökning. Genom förslaget i ovan nämnda promemoria handlar det om ca 40 000 personer. Men det är ännu ett steg i fel riktning.

TCO anser istället att det behövs en bred skattereform, där en utgångspunkt är just att det måste löna sig bättre att utbilda sig och ta ansvar. En sådan behöver dessutom ha bred politisk förankring för att vara mer stabil över tiden. En skattereform hade varit ett efterlängtat besked från finansministern såhär på internationella kvinnodagen.