Det behövs fler möjligheter för arbetskraftsinvandrare

Ett väl fungerande system för arbetskraftsinvandring bör motsvara företagens, samhällets och individernas faktiska behov av arbetskraftsmigration, samtidigt som öppenheten inte får medföra en ökad risk för utnyttjande av arbetstagarna och missbruk av systemet.   

I ett väl fungerande system för arbetskraftsinvandring ställs alltid krav på löner, försäkringar och övriga villkor i nivå med kollektivavtal vid prövning av ett arbetstillstånd. Det finns även incitament för arbetsgivarna att göra rätt för sig och självmant avhjälpa brister innan ett arbetstillstånd eller ett beslut om förlängning nekas.  

Tyvärr fungerar inte det svenska systemet på det sättet, eftersom arbetskraftsinvandrare kan utnyttjas och exploateras utan att ha så stora möjligheter att göra något åt det. 

Obalansen leder inte till schyssta villkor 

Utnyttjandet och exploateringen är delvis möjlig på grund av arbetskraftsinvandrarens beroendeställning till arbetsgivaren där det är arbetskraftsinvandraren som får ta konsekvenserna av arbetsgivarens fel.  

Den här ordningen måste ändras så att arbetskraftsinvandraren får en chans att till exempel kräva villkor enligt kollektivavtal och tvista mot arbetsgivare som missbrukar systemet för arbetskraftsinvandring. 

Aktuell utredning ändrar inte på obalansen 

I det nyligen presenterade slutbetänkandet till utredningen om arbetskraftsinvandring – Ett förbättrat system mot arbetskraftsexploatering m.m. (SOU 2021:88) – lämnas några förslag som går i rätt riktning. De föreslagna brotten “exploatering av utländsk arbetskraft” och “olovlig handel med arbetserbjudanden” som båda har fängelse i straffskalan är två sådana exempel. 

Förslagen är naturligtvis välkomna men tar sikte på de värsta fallen av utnyttjande och kräver att brotten upptäcks och kan bevisas. Arbetskraftsinvandraren som är utsatt för ett sådant brott riskerar däremot att bli av med sitt arbetstillstånd och att utvisasutöver den exploatering som arbetskraftsinvandrarenredan har utsatts för.  

Utredningens slut- och delbetänkande lämnar tyvärr inga förslag som ändrar den grundläggande obalansen mellan arbetsgivare och arbetskraftsinvandrare och räcker därför inte för att förbättra situationen för arbetskraftsinvandrarna.  

Klassiska fackliga grepp bör ge bättre möjligheter 

Det är ett stort problem att en arbetskraftsinvandrare som driver en process mot sin arbetsgivare kan förlora sitt tillstånd att vistas i Sverige. Det kan innebära att man inte vill eller vågar vända sig till den organisation som har stora möjligheter att hjälpa till, det vill säga ett fackförbund. En åtgärd för ett bättre system kan alltså vara att ge arbetskraftsinvandrare ytterligare möjligheter att stanna i landet vid en tvist med arbetsgivaren.  

En annan viktig åtgärd är skadestånd och ersättningar till arbetskraftsinvandraren om arbetsgivaren missbrukar systemet. TCO menar att utredningens förslag ger för låg ersättning till arbetskraftsinvandraren. Det är en principiellt viktig fråga att missbruk av systemet får konsekvenser för arbetsgivaren, samtidigt som den utsatte kompenseras för sin ekonomiska förlust och det lidande som en utvisning innebär. 

Det finns naturligtvis mycket mer som behöver göras för att komma tillrätta med exploateringen på arbetsmarknaden.Vigår djupare in i utredningens förslag mot arbetskraftsexploatering i TCO:s remissvar som kan läsas i sin helhet på tco.se.