Industriländernas samarbetsorganisation OECD publicerade igår en dyster läsning för världens industriländer. Den uppdaterade prognosen visar på en dämpad tillväxt i år och endast en marginell ökning nästa år.

Industrivärlden har, menar OECD, fastnat i en ”låg-tillväxtfälla”. Vi har hamnat i en ond cirkel där låga tillväxtförväntningar lägger en våt filt över handel, investeringar, produktivitet och löner. Detta försvagar efterfrågan ytterligare, vilket leder till än svagare förväntningar om framtiden.

De ekonomisk-politiska åtgärderna har varit otillräckliga. Strukturella tillväxtbefrämjande reformer har inte vidtagits. På grund av höga skuldnivåer i flera länder och restriktiva budgetregler inom EU har finanspolitiken inte kunnat användas.

Penningpolitiken får därför ensamt dra lasset. Centralbankerna har sänkt styrräntorna till rekordlåga, ofta negativa, nivåer och köpt upp betydande delar av obligationsstocken. Denna politik har bidragit till stigande aktie- och bostadspriser. Men den har inte varit tillräcklig för att bryta utvecklingen.

”Om denna politikinriktning består, kommer den svaga tillväxten att fortsätta”, skriver OECD.

OECD menar att tillväxtbefrämjande reformer måste till. Dessa måste dock utformas så att reformernas negativa kortsiktiga effekter minimeras och deras vinster fördelas brett i samhället. Ökad produktivitet och jämlikhet måste gå hand i hand.

OECD tar också – äntligen – bladet från munnen och kräver en koordinerad finanspolitisk expansion i industriländerna. Kanada, USA och Japan har redan börjat göra detta medan EU tvekar.

EU måste modifiera det stela regelverket i Stabilitets- och tillväxtpakten, vilket starkt begränsar EU-ländernas möjligheter till budgetunderskott. Regelverket måste ändras så att EU-länderna kan bedriva en mer expansiv finanspolitik, exempelvis genom att genom att undanta nettoinvesteringar från budgetbalanskravet. Europa måste utnyttja det historiskt låga (ofta negativa) ränteläget för att finansiera nödvändiga offentliga investeringar, vilka bör inriktas på infrastruktur (transport, energi och IT) och utbildning (se vidare OECD:s juni-prognos).

Europafacket har i flera år förespråkat ökade offentliga investeringar, lättnader i regelverket och åtgärder mot ökande ojämlikhet. Det är utmärkt att OECD är med på tåget.