Kastar FI ut barnet med badvattnet?

Finansinspektionen har idag lagt fram ett förslag om obligatorisk amortering av bostadslån för löntagare

Låt mig först konstatera att FI försöker åtgärda ett allvarligt samhällsekonomiskt problem, som också TCO varnat för. För hög skuldsättning har varit en viktig orsak till de flesta allvarliga ekonomiska kriser som världen drabbats av under de senaste 100 åren. Svenska hushåll har idag mycket höga skulder, både i historisk och internationell jämförelse.

Mycket i det FI skriver är klokt och väl genomtänkt. Det är viktigt att systemet blir I synnerhet uppskattar jag den flexibilitet som man tänker sig. Människor

Den exakta utformningen är ännu inte klar.

Det finns dock en

Det tycks dock vara klart att FI anser att alla bolånetagare måste amortera alla skulder som överstiger 50% av husets/lägenhetens marknadsvärde när lånet tas. Detta skulle enligt min mening få mycket stora både privatekonomiska och samhällsekonomiska konsekvenser.

Antag att någon köper ett hus vid 33 års ålder och belånar det till 85%. Denne kommer då att tvingas betala av på sin skuld under hela sitt yrkesaktiva liv och kommer inte att uppfylla FI:s kriterium på 50% belåning förrän på pensionsdagen (givet att vi fortfarande har pensionering vid 65 år då).

Antag vidare att husets marknadsvärde kommer att följa den allmänna löneökningstakten i ekonomin på, säg, 4% per år. Detta är ett mycket försiktigt antagande och förutsätter ett bostadsbyggande på en helt annan nivå än under de senaste decennierna.

På 32  år kommer då huset att öka 250% i värde. Den faktiska belåningsgraden (skuldens andel av det aktuella marknadsvärdet) kommer då att uppgå till 14%. FI:s amorteringskrav kommer alltså innebära att de flesta i praktiken kommer att tvingas betala av i stort sett hela sin skuld.

En sådan låg skuld kan säkert ha fördelar för vissa