Finska glädjekalkyler

TCObloggar 2015-09-16

Den nytillträdda finländska regeringen presenterade i somras ett strategiskt program för att komma till rätta med landets ekonomiska problem. Diagnosen är lika tvärsäker som missriktad och följer tidigare europeiskt mönster.  De menar att Finlands problem är strukturella, inte konjunkturella och att Finland lider av för höga offentliga utgifter och för höga löner.

Regeringen har  aviserat ett sparprogram som totalt omfattar 10 miljarder euro, eller 5 procent av BNP. Den första vändan omfattar omkring 4 miljarder euro i nedskärningar, 5 procents sänkning av arbetskostnaderna och diverse reformer främst på arbetsmarknadens område. Bland annat införs tvingande regler som inkräktar på framtida kollektivavtal. De finländska facken reaktion har inte varit nådig. En strejk har utlysts till på fredag.

Men vad blir de samhällsekonomiska effekterna av denna politik? Enligt den finländska regeringen bryts uppgången i den offentliga skulden och 110 000 nya jobb skapas fram till 2019.

Finlands bank har gjort en kalkyl som inte är fullt lika optimistisk. Skuldökningen saktar in men bryts inte. Den totala sysselsättningsökningen fram till 2019 blir mindre än hälften så stor som regeringen antar och politikens bidrag till sysselsättningsutvecklingen blir negativ, om än endast marginellt.*

Trots att Finlands bank visar att nedskärningarna sänker tillväxten, förefaller beräkningen vara optimistisk i överkant. Erfarenheterna från andra euroländer som genomfört kraftiga besparingar under kristider tyder på att de negativa effekterna kan bli mångdubbelt större (se även studie av IMF  och denna studie på finska data). Dels blir effekten av framför allt utgiftsnedskärningar betydligt större när centralbanken inte kan mildra effekten genom räntesänkningar. Dels tycks Finlands bank bortse ifrån att kraftiga nedgångar i BNP i sin tur försämrar de offentliga finanserna. Grekland har exempelvis fått spara ihop till sitt enorma underskott flera gånger om.

Finlands banks beräkningar av effekterna av de förslagna lönesänkningarna förefaller dessutom,vara rena glädjekalkylen. Kalkylen antar att huvuddelen av förbättringen av enhetsarbetskostnaden (arbetskostnad justerad för produktivitet) sker via ökad produktivitet och bara en mindre del genom faktiska lönesänkningar. En sådan produktivitetsökning vore kanske välkommen - i scenariot är den dock så kraftig att sysselsättningen faktiskt faller - men jag har svårt att se hur regeringspolitiken skulle kunna åstadkomma en sådan.

Inflationen blir mycket låg så reallönen ökar betydligt snabbare än i basscenariot. Export, privat konsumtion och BNP ökar därför mycket snabbt. Fan tro't.

Normalt tänker man sig att sänkta löner gynnar exportindustrin eftersom den inhemska exportindustrins konkurrenskraft gynnas på andra länders bekostnad. Men lägre löner sänker samtidigt den inhemska efterfrågan. Lägre löner innebär lägre disponibel inkomst och därmed lägre konsumtion. Lägre inflation betyder också högre realränta, åtminstone så länge centralbanken inte sänker styrräntan. I allmänhet kan det vara svårt att avgöra vilken effekt som dominerar. Om man, som Finland, befinner sig i en lågkonjunktur och inte har en egen centralbank som kan sänka räntan är risken stor att att lägre löneökningar faktiskt leder till lägre sysselsättning.

Historiskt har sambandet mellan löneökningar och sysselsättning visat sig mycket svagare än många ekonomer tänker sig. För OECD-länderna finns exempelvis inget samband mellan ökningen av enhetsarbetskostnad och arbetade timmar (1995-2014). På kortare sikt och för mer homogena grupper av länder förefaller sambandet snarare vara positivt. I euro-zonen fanns det exempelvis ett starkt positivt och statistiskt signifikant samband 1995-2008 mellan ökning av enhetsarbetskostnad och arbetade timmar (se diagrammet nedan).

Det finns således god grund för att misstänka att den finländska regeringens åtstramnings- och lönesänkarpolitiken kommer att stå det finländska folket dyrt. Mycket dyrare än vad både den finländska regeringen och Finlands bank vill låtsas om. Finland riskerar att få uppleva flera år till av kräftgång, med stagnerande eller fallande BNP och sysselsättning.

ULC_H_95_08___________________________________________________________________________

* Fotnot: Sysselsättningseffekten redovisas märkligt nog inte explicit i Finlands banks rapport. Den kan dock enkelt beräknas som kvoten mellan BNP och produktivitet per sysselsatt.

 

Senior ekonom

Partierna måste ha orken och viljan att samarbeta

Vi är 1,4 miljoner, mitt i samhällets och arbetsmarknadens förändring. Nu efter riksdagsvalet behöver vi partier som har orken och viljan att samarbeta över blockgränserna.

Läs mer här

Myt att a-kassan är generös

Det finns en föreställning om att ersättningen till arbetslösa är särskilt generös i Sverige. Det stämmer inte. I själva verket är arbetslöshetsersättningen i de flesta jämförbara länder mer generös än i vårt land.

Läs mer här

Handbok ska hjälpa i arbetet mot sexuella trakasserier

Det finns ett före och ett efter #metoo. Ingen på arbetsplatsen ska behöva riskera att utsättas för sexuella trakasserier. Därför har vi tagit fram Handbok mot sexuella trakasserier. Låt boken bli en guide i detta viktiga arbete.

Läs mer här

Hitta ditt fackförbund

Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund