Livslångt lärande som rättvisefråga

Omställning, EU

Blogg

2019-10-16

“The issue of continuous learning will probably be one of the biggest social justice issues of our time.” Så sade Finlands utbildningsminister Li Andersson idag på ett seminarium arrangerat av TCO:s finska systerorganisation STTK, med anledning av den så kallade European Vocational Skills Week som just nu pågår i Helsingfors. Flera nordiska fackliga representanter medverkade, däribland TCO:s Samuel Engblom.

Debatten om livslångt lärande handlar ofta om hur kompetensförsörjningen ska lösas i en tid då listan på bristyrken är lång. Det är en central fråga för både fack och arbetsgivare.

Frågan om livslångt lärande handlar dock lika mycket om hur vi hanterar strukturomvandling utan att klyftorna ökar och människor hamnar utanför arbetsmarknaden. När kunskapskraven förändras måste arbetstagare rustas genom utbildningsinsatser. Det är lika viktigt oavsett om orsaken är automatisering, ökande internationell konkurrens, eller den gröna omställningen. Arbetstagare måste ges chansen att hålla jämna steg med utvecklingen. På så sätt kan vidareutbildning och livslångt lärande bli just en fråga om social rättvisa.

Om detta var alla deltagare eniga. Faktum är att det är slående hur lika tongångarna är från oss nordiska tjänstemannaorganisationer. I praktiken efterfrågar vi ungefär samma saker: ett mer flexibelt utbildningsutbud som passar den som redan befinner sig på arbetsmarknaden, bättre studiefinansiering så att det överhuvudtaget ska vara privatekonomiskt möjligt att vidareutbilda sig, och samverkan för att vi bla. ska få en bättre bild av hur behoven faktiskt ser ut.

Däremot har vi i Sverige en del att lära av tillvägagångssättet i våra nordiska grannländer. I Norge har regeringen tagit fram en nationell kompetenspolitisk strategi som omfattar hela regeringen och alltså flera politikområden. Arbetsmarknadens parter har varit med och tagit fram strategin. I Finland har alla riksdagspartier bjudits in till partiöverskridande samtal som syftar till att ta fram en strategi för livslångt lärande. I både Norge och Finland tar man alltså ett helhetsgrepp om frågan om livslångt lärande vilket vi inte har gjort i Sverige.

Det tas förvisso en del viktiga steg i den svenska politiken, till exempel att fler fristående kurser ska ges inom Yrkeshögskolan, men det finns ingen sammanhängande strategi för att få ihop helheten. Det är tyvärr lite typiskt. Arbetsmarknadsutredningen konstaterade att det inte finns någon sammanhängande kompetensförsörjningspolitik i Sverige. Viktiga åtgärder tenderar istället att hamna i olika stuprör, utan att mötas.

Det är även avgörande att arbetsmarknadens parter involveras. I Norge bygger hela konstruktionen på detta. Ragnhild Lied, ordförande för norska Unio, betonade att detta upplägg lett till ett närmare samarbete mellan fackförbund, arbetsgivare och regeringen som öppnat upp för nya trepartslösningar.

Regeringen bör lära av sina nordiska grannar och ta sig an frågan om det livslånga lärande i sin helhet. Börja med att bjuda in parterna till ett möte

Åsa Odin Ekman
Utredare