Konstruktivt krissamtal om ökande sjukfrånvaro

Idag var Eva Nordmark och jag på Socialdepartementet för att prata med socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och några av hennes medarbetare om den ökande sjukfrånvaron och vad som kan göras för att hejda utvecklingen. Ett av hennes samtal med arbetsmarknadens parter som har kallats krissamtal i media.

Sjukfrånvaron har stigit med 50 procent sedan 2010 och naturligtvis är både ansvarig minister och resten av regeringen oroade över att prognosmakarna inte ser några tecken på att ökningstakten kommer att avta, vilket ger ökande kostnader som kommer att ta potentiellt reformutrymme i anspråk. Visst är det tråkigt om allt mer av statsbudgeten går till kostnader för sjukfrånvaro, men än mer oroande är det faktum att ökningen nu beror på att sjukfallen blir allt längre (mot att tidigare framför allt ha förklarats av ökat antal sjukfall), att psykiska diagnoser är så vanligt och att frånvaron ökar mest inom de kvinnodominerade delarna av arbetsmarknaden, framför allt kontaktyrken eller människonära yrken inom våra välfärdssektorer. Det är något som inte står rätt till med villkor och förutsättningar att göra ett gott jobb och särskilt svårt verkar det vara för kvinnor som också tar ett stort ansvar för barn och familj. Förebyggande arbetsmiljöarbete och ökad jämställdhet både i arbetslivet och familjelivet behövs och det var glädjande att höra att regeringen har tillsatt departementsövergripande projekt kring sjukfrånvaroproblematiken, då det inte finns en snabb och enkel lösning utan det behövs en rad olika åtgärder.

De åtgärder inom ramen för sjukförsäkringssystemet som vi från TCO särskilt betonade vikten av, är att införa ekonomiska drivkrafter för arbetsgivarna att ta ansvar för rehabilitering och arbetsanpassning samt att öka möjligheterna att studera under tiden man erhåller rehabiliteringsersättning så att alla möjligheter till rehabilitering och omställning tas till vara.

Det görs inte tillräckligt för att sjuka ska kunna vara kvar eller komma tillbaka till arbetet och det beror på en kombination av regelverk, attityder och vad arbetsgivarna gör och inte gör. Det gäller inte alla arbetsgivare, men fackliga företrädares uppfattning är att många arbetsgivare gör för lite och kommer in för sent. TCO tycker därför att regeringen ska ställa krav på arbetsgivarna att ta det ansvar de har enligt arbetsmiljölagen för rehabilitering och arbetsanpassning. Här föreslår vi ekonomiska incitament antingen i form av sanktionsavgifter eller i form av delfinansiering av sjukpenningkostnaden vid långvarig sjukfrånvaro. Det ska inte vara fråga om att skyffla över kostnader från staten på arbetsgivarna, utan syftet är att få arbetsgivarna att göra vad de kan för att deras anställda ska kunna komma tillbaka i arbete när de har nedsatt arbetsförmåga på grund av ohälsa.

Inspektionen för socialförsäkringen har nyligen publicerat en utvärdering av medfinansieringsreformen (som gällde åren 2005-2006) och de kommer till slutsatsen reformen har haft viss påverkan i form av ökade möjligheter för individen att få rehabilitering (genom en ökad benägenhet att lämna sjukpenning på heltid för att i stället motta så kallad rehabiliteringspenning). Särskilt tydligt är detta för grupper som mer sällan genomgår rehabilitering, exempelvis unga, äldre och anställda på mindre arbetsplatser (högst 50 anställda). De konstaterar också att fler har varit sjukskrivna på deltid än heltid efter reformen. Det här är glädjande utvärderingsresultat som motiverar att ekonomiska drivkrafter kan användas för att mer rehabiliterande insatser ska komma till stånd och för att arbetsgivarna ska vara mer benägna att få tillbaka sjukskrivna på deltid. Inspektionens analyser kan dock inte bekräfta att den ökade kostnaden för arbetsgivaren har haft någon större inverkan på sjukskrivningarnas varaktighet, men sådana långsiktiga effekter är svåra att fånga som en följd av att medfinansieringen fanns i bruk under en så kort tid som mindre än två år.

Vi pratade också om den stora kompetens kring förebyggande arbete, arbetsanpassning och rehabilitering som finns hos företagshälsovården och som tyvärr utnyttjas alldeles för sällan. Många arbetsgivare har inte ändamålsenlig företagshälsovård, trots att en kvalitetssäkrad företagshälsovård med god kännedom om arbetsförhållandena på den enskilda arbetsplatsen i många fall är en förutsättning för arbetsgivarna att kunna ta sitt ansvar. En idé skulle kunna vara att öka statens stöd till företagshälsovården med de medel som skulle tas in genom delfinansiering av sjukpenningen.

Tre andra centrala punkter till som vi tog upp med socialförsäkringsministern var:

- Behovet av en effektivare rehabiliteringskedja med fokus på omställning (dvs förläng den maximala tiden med sjukpenning med ett år, inför ett nytt steg i rehabiliteringskedjan då de sjukas arbetsförmåga prövas mot ”arbeten där den försäkrades kompetens kan tas till vara” innan arbetsförmågan prövas mot normalt förekommande arbete, mjuka upp tidsgränserna så att försäkrade inte går vidare till nästa nivå i arbetsförmågebedömningen om rehabiliteringsinsatser pågår)

- Låt inte slopandet av den bortre tidsgränsen för sjukpenning leda till minskat samarbete mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingens resurser borde i större utsträckning användas tidigare i sjukfallen om de kan bidra till sjukskrivnas rehabilitering, återgång i arbete och/eller omställning. Resurser bör satsas så att man så tidigt som möjligt kan identifiera och tillgodose sjukskrivnas behov av stöd, aktiva insatser för omställning och återgång i arbete. Arbetsförmedlingens alla åtgärder borde få utnyttjas av sjukskrivna om det bedöms gynnsamt för återgång i arbete/omställning.

- Återinför tidsbegränsad sjukersättning för att på bästa sätt tillvarata arbetsförmågan hos långvarigt sjuka med partiellt nedsatt arbetsförmåga, långvarigt sjuka som bedöms ha möjlighet att återfå sin arbetsförmåga längre fram och de med sjukdomar som går i skov. Ersättningsformen vore en bättre och tryggare lösning för personer med psykiska diagnoser av långvarig karaktär, där man inte kan veta hur långvarig sjukdomen kommer att vara.

Sammanfattningsvis var det ett konstruktivt samtal med ministern och vi ser fram emot fortsatt samarbete i denna viktiga fråga. TCOs  förslag och idéer återfinns i rapporten 35 förslag för en bättre sjukförsäkring.