Definieras utanförskapet bort?

TCObloggar 2014-01-10

Idag skriver tidningen Arbetet att utanförskapet är lika stort nu om år 2006 när regeringen tillträdde. När regeringen och allianspartierna pratar om utanförskapet och siffersätter detsamma anger de att utanförskapet har minskat med drygt 200 000 personer sedan år 2006. Vem har rätt och vem har fel? Faktum är att båda i princip kan ha rätt samtidigt. Svaret på frågan om utanförskapet har förändrats beror helt och hållet på hur man väljer att definiera utanförskapsbegreppet. Regeringen, tillika allianspartierna, baserar sina beräkningar av utanförkapets storlek på statistik kring antal helårspersoner som erhåller sociala ersättningar och bidrag (avviker bara något från Statistiska Centralbyråns uppgifter). Tidningen Arbetet väljer att definiera begreppet bredare än så med utgångspunkt i deras tolkning av hur allianspartierna resonerade om utanförskapetsproblematiken innan de tillträdde. Exempelvis tar tidningen Arbetet med personer som är i så kallade nystartjobb och personer som är undersysselsatta (dvs personer som arbetar, men skulle vilja arbeta mer än de gör), vilket de beskriver närmare här.

Regeringens sätt att mäta utanförskapet kan kritiseras. Det huvudsakliga problemet med definitionen är att den enbart mäter hur många som försörjs av trygghetssystem och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Personer som är arbetslösa men som inte kvalificerar sig för ersättning syns inte i måttet, trots att de kan omfattas av djupare och mer bestående utanförskap än de som erhåller stöd. Ett land helt utan sociala trygghetssystem har inget utanförskap med den här definitionen!

Dessutom innebär definitionen att förändringar i regelverken kring trygghetssystem och stöd leder till direkta förändringar i utanförskapets omfattning. Om sjukförsäkringen skulle avskaffas helt skulle utanförskapet minska drastiskt. Man skulle kunna säga att "det finstilta" i regeringens definition av utanförskap har förändrats ganska radikalt genom de regelverksändringar inom sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen som har genomförts. Vilka som räknas som arbetslösa och sjuka är inte desamma idag som före reformerna, när man definierar arbetslösa och sjuka som personer som kvalificerar sig för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen respektive sjukförsäkringen. Minskningen av utanförskapet enligt regeringen är en spegling av offentlig sektors minskade utgifter för ekonomiskt stöd till personer som inte arbetar. Statens ansvar har dragits tillbaka genom minskade möjligheter att få ekonomiskt stöd vid arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller arbetslöshet.

Intressant í sammanhanget är att regeringen ibland använder andra definitioner av utanförskap än antal helårspersoner med sociala ersättningar och bidrag. Jag har noterat att de gör det i sammanhang som gäller riktade insatser för att bryta utanförskap. Både ”nystartzoner för minskat utanförskap” och ”prestationsbaserat stöd till utsatta stadsdelar” som regeringen lade förslag om under våren 2013 pekar ut områden med högt utanförskap (utanförskapsområden) mätt på helt andra sätt än andel helårspersoner med sociala ersättningar och bidrag. Här är det utbildningsnivå, behörighet till gymnasieskolans nationella program, långvarigt socialbidragsberoende, sysselsättning och förvärvsfrekvens som avgör vilka stadsdelar som utgör utanförskapsområden och därmed kvalificerar sig för stöd.

Man skulle kunna tolka de här statistiska uppgifterna som regeringens alternativa indikatorer på utanförskap. Utvecklingen indikerar ingen utanförskapsminskning på nationell nivå sedan regeringen tillträdde utan snarare tvärt om (se tabell). Långvarigt försörjningsstöd har ökat, förvärvsfrekvensen har minskat något, andelen elever som går ut grundskolan med behörighet till gymnasieskolan har minskat, sysselsättningsgraden är oförändrad och andelen som saknar gymnasieexamen i befolkningen har minskat. Den enda indikatorn som går åt rätt håll är att andelen som saknar gymnasieexamen minskar och det är en naturlig följd av den demografiska utvecklingen och att äldre generationer i har mycket lägre utbildningsnivå som än vad som är normalt idag.

Alltså; om man mäter utanförskapet måste man vara tydlig med vad man avser. Först om man är överens om att definitionen är relevant blir det intressant att undersöka förändringar över tid. För mig är det tydligt att utanförskap har fler dimensioner än hur många personer som innebär en kostnadspost i något av samhällets trygghetssystem. De som inte arbetar samtidigt som de inte erhåller stöd är bortdefinierade, trots att de kan vara mer drabbade av utanförskap än de som ryms inom regeringens utanförskapsdefinition. Vill man sedan gå vidare med den än mer intressanta frågeställningen om den förda politiken har påverkat hur många som befinner sig i utanförskap  räcker inte ett utanförskapsmått särskilt långt, utan för det krävs analys av samband och effekter.

Utredare med ansvar för jämställdhetsfrågor.

Partierna måste ha orken och viljan att samarbeta

Vi är 1,4 miljoner, mitt i samhällets och arbetsmarknadens förändring. Nu efter riksdagsvalet behöver vi partier som har orken och viljan att samarbeta över blockgränserna.

Läs mer här

Myt att a-kassan är generös

Det finns en föreställning om att ersättningen till arbetslösa är särskilt generös i Sverige. Det stämmer inte. I själva verket är arbetslöshetsersättningen i de flesta jämförbara länder mer generös än i vårt land.

Läs mer här

Handbok ska hjälpa i arbetet mot sexuella trakasserier

Det finns ett före och ett efter #metoo. Ingen på arbetsplatsen ska behöva riskera att utsättas för sexuella trakasserier. Därför har vi tagit fram Handbok mot sexuella trakasserier. Låt boken bli en guide i detta viktiga arbete.

Läs mer här

Hitta ditt fackförbund

Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund