Årets internationella arbetskonferens (ILO:s högsta beslutfattande organ) är i full gång. En av de viktiga diskussionerna i konferensens kommittéer rör ett ämne som är helt centralt för ILO:s arbete: skyddsregler för arbetstagare.

Det är snart hundra år sedan ILO bildades men fortfarande arbetar miljontals människor runt om i världen under bedrövliga förhållanden. De är föräldrar som tvingas lämna sina barn utan tillsyn på grund av oförutsägbara arbetstider, de är migrantarbetare som arbetar under slavliknande förhållanden och med risk för sina liv, de är arbetare i fabriker som tillverkar konsumtionsvaror för resten av världen och som lider näringsbrist för att de inte tjänar en lön som går att leva på.

Våra diskussioner de senaste dagarna och de exempel som getts från olika delar av världen har visat på vidden av utmaningen när det gäller att skydda arbetstagare från exploatering, skador, oförutsägbarhet och osäkerhet.  För det första behöver vi förbättra skyddsnivåerna, som är alldeles för låga på många områden. För det andra behöver vi utveckla täckningsgraden – det vill säga andelen arbetstagare som omfattas av skyddet. En stor del av arbetstagarna i den informella sektorn omfattas exempelvis inte av de skyddsregler som finns, det samma gäller många unga arbetstagare och migrantarbetare. Slutligen behöver vi förbättra efterlevnaden av det lagstadgade skydd som finns. Runt om i världen berövas arbetstagare sina rättigheter och står maktlösa när det händer. I många länder återfinns, och samspelar, alla dessa problem.

Diskussionerna i kommittén fokuserar på fyra områden som är nära sammankopplade: lön, arbetstid, arbetsmiljöskydd och skydd vid föräldraskap. Sambandet mellan långa arbetsdagar och hälso- och säkerhetsrisker är lika givet som det faktum att otillräcklig inkomsttrygghet ofta är en orsak till brist på skydd vid föräldraskap. Det är också självklart att en meningsfull balans mellan arbete och fritid endast är möjlig om inkomst, arbetsförhållanden, arbetstid och jämställdhet ses i ett sammanhang.

Från arbetstagarsidan arbetar vi under konferensen för att skyddet ska förbättras på alla fronter. Vi arbetar för att befintliga standarder ska utvecklas och förbättras så att de bättre svarar upp mot utmaningarna i dagens arbetsliv, exempelvis atypiska anställningsformer med allt från arbete genom bemanningsföretag till nolltimmeavtal.

Vi driver också på för att skyddet ska breddas så att fler arbetstagare omfattas. Det är inte så meningsfullt att arbeta fram allt högre och bättre skydd om skyddet samtidigt täcker en allt mindre del av världens arbetstagare. Arbetet med att bredda täckningsgraden hör också nära samman med det arbete som pågår i de två andra kommittéerna under konferensen, d.v.s. kommittén som arbetar med att ta fram en rekommendation för formaliseringen av den informella ekonomin  och kommittén som arbetar med små och medelstora företag.

Slutligen lägger vi också fram förslag för att säkerställa att genomförandet av de skyddsregler som finns ska bli bättre. Här har ILO en mycket viktig roll att spela genom sina granskningar i applikationskommittén av hur länder lever upp till ILO-konventionerna och genom det tekniska stöd som organisationen erbjuder länder.

Nu återstår några dagar intensivt förhandlande med arbetsgivar- och regeringsrepresentanter, men förhoppningen bland arbetstagarna är fortsatt stor om att vi ska kunna enas om verkningsfulla åtgärder. De vittnesmål som vi hört under konferensen om utnyttjade arbetstagare utan någon social trygghet måste fungera som en påminnelse om hur långt vi är från målet med arbete under anständiga villkor för alla. Förhoppningsvis kommer vi en bit på vägen under de här två veckorna.