Den modiga kampen för demokrati och mänskliga rättigheter fortsätter i Belarus – men det gör också förtrycket

Internationellt

Blogg

2021-10-18

Belarusiske diktatorn Aleksandr Lukasjenko har alltsedan han kom till makten på 90-talet successivt ökat förtrycket mot de som förespråkar demokrati och mänskliga rättigheter i landet. När det stod klart i augusti 2020 att Lukasjenko återigen fuskat sig till en valseger följdes detta av en folklig protestvåg. Dessa demonstrationer blev katalysatorn för de allvarligaste kränkningarna av yttrande- och föreningsfriheten sedan Belarus blev självständigt.

Oppositionspolitiker och deras medarbetare greps på falska anklagelser eller tvingades fly landet. Polisen använde urskillningslöst övervåld mot de som gav sig ut på gatorna för att demonstrera. Tiotusentals fredliga demonstranter och åskådare greps, och många av dem torterades eller misshandlades på annat sätt. Fackliga ledare, journalister, sjukvårdare och studenter var också måltavlor för gripanden, misshandel och åtal.

Ett år senare fortsätter förtrycket alltjämt. Nya vågor av tillslag äger rum med jämna mellanrum. Under sommaren och hösten har aktiva demokratiaktörer återigen varit föremål för husrannsakan, trakasserier och fängslanden.  

Detta gäller inte minst fackliga ledare. Dussintals fackligt aktiva ledare har gripits, häktats och åtalas sedan i somras, hundratals fackligt aktiva har avskedats och fackliga kontor har genomsökts. Statstjänstemän och statliga medier har också utsatt fackliga ledare och fackliga organisationer för förtalskampanjer. Civilsamhällesorganisationer tvingas till upplösning sedan de placerats på listor över ”destruktiva organisationer” av regimen. Bland organisationer som tvingats till upplösning finns flera fackliga organisationer, bland annat ett fackförbund för journalister.

När FN:s organisation för arbetslivsfrågor, ILO, i somras höll sin årliga arbetskonferens diskuterades den oerhört allvarliga situationen i Belarus. Både ILO:s expertkommitté  och utskottet för föreningsfrihet kritiserade i skarpa ordalag de allvarliga kränkningarna av arbetstagares grundläggande rättigheter i Belarus. Med hänvisning till "de många anklagelserna om extremt våld för att undertrycka fredliga protester och strejker samt fängslande och tortyr av arbetstagare som sitter häktade för att deltagit i fredliga demonstrationer" uppmanade ILO Belarus regeringen att:

• Omedelbart återställa full respekt för arbetstagares fri- och rättigheter

• Garantera skydd eller till och med immunitet mot kvarhållande av fackligt aktiva som utför sina fackliga åtaganden eller när de utövar sina medborgerliga friheter (yttrandefriheten, mötesfriheten etc.)

• Frige alla fackliga aktivister som fortfarande sitter fängslade och lägga ner alla anklagelser relaterade till de fredliga protesterna

• Inte  utöva våld, hot eller trakasserier, inklusive rättsliga trakasserier, mot fackliga ledare och fackliga medlemmar som bedriver laglig facklig verksamhet

TCO har tillsammans med LO och Saco tidigare protesterat mot de allvarliga och systematiska övergreppen från den belarusiska regimen. Förra året träffade vår ordförande Therese Svanström tillsammans med LO:s ordförande Susanna Gideonsson och Sacos ordförande Göran Arrius Belarus ambassadör för att framföra budskapet att vi inte accepterar valresultatet, samt med fler tydliga krav.

När vi nu ser hur utvecklingen fortsätter att gå åt fel håll i Belarus, och hur våra fackliga kollegor fortsätter att trakasseras och fängslas tillsammans med andra människorättsaktivister måste vi återigen höja vår röst och protestera. Idag har vi, återigen tillsammans med LO och Saco, skickat ett brev till Belarus ambassadör med tydliga krav. Solidaritet har alltid varit en bärande princip i det fackliga arbetet, och  när fackliga rättigheter kränks någonstans i världen är det alltid en angelägenhet också för oss.

 

Bild på Anna Gustafsson

Tidigare internationell sekreterare

Anna Gustafsson