Vi rör oss framåt men måste alltid tänka nytt

”Gå med i din fackliga organisation.
Tag aktiv del i dess arbete.
Ställ dig till förfogande för uppdrag, lokala som centrala.
Förvärva dig yrkesinriktning.
Skaffa dig vidareutbildning.
Var yrkesmedveten.
Gör vad du kan för att nedbringa frånvarofrekvensen.
Kräv den tjänst, befordran och lön du är värd.
Sök och åta dig ansvarsposter inom ditt yrke.
Gör din insats för likalönsfrågans lösning.”
 
Sedan de här raderna trycktes har det gjorts enorma framsteg på jämställdhetsområdet i Sverige. Det har inte skett slumpmässigt eller av sig självt. Tvärtom beror framgångarna på ett ihärdigt arbete från olika krafter i samhället som tillsammans gjort att vi rört oss mot ökad jämställdhet.
 
Ibland har det gått långsamt och ibland har takten varit högre. Den viktigaste lärdomen vi kan dra är nog att vi aldrig kan slå oss till ro utan att vi ständigt måste hitta nya vägar framåt.
 
I vårt Jämställdhetsindex som släpptes tidigare i veckan konstaterar vi att det kommer att ta mer än 20 år innan föräldrar delar lika på föräldraledigheten om vi fortsätter i den här takten. Det finns däremot en hel del som kan göras för att skynda på utvecklingen.
 
En tredelning av föräldraförsäkringen skulle vara det allra bästa men det är inte sannolikt att det kommer att ske de närmaste åren. Det innebär att vi måste hitta nya vägar. Och det är precis vad vi i TCO gör när vi tar fram förslag som ökar jämställdheten utan att öka kvoteringen.
 
Den appell som jag inledde den här texten med har jag använt förut på 8:e mars. Med största sannolikhet kommer jag att behöva använda den många gånger till. Men för varje gång kommer vi förhoppningsvis att ha fått ett mer jämställt samhälle. Det ger mig hopp och kraft för att fortsätta att arbeta för förändring.