Facken och arbetsgivarna kan leverera

Syftet med den sociala dialogen är att arbetsmarknadens parter på EU-nivå ska kunna komma överens om gemensamma åtgärder som sedan kan bli bindande lagstiftning i alla EU-medlemsländer. Sedan den sociala dialogen instiftades 1985 har den levererat en rad konkreta regler på EU-nivå. 

Till exempel är visstidsdirektivet, som förbjuder missbruket av visstidsanställningar i Sverige och resten av EU, en produkt av ett avtal som parterna på EU-nivå ingick i slutet av 90-talet. TCO har länge kämpat mot att de svenska reglerna för visstidsanställningar gjort det möjligt att stapla korta anställningar. Tack vare EU:s visstidsdirektiv blev det möjligt för TCO att anmäla Sverige till EU-kommissionen eftersom de svenska reglerna strider mot EU:s regler.

Tyvärr har EU-kommissionen under de senaste åren tappat ambitionsnivån när det gäller den sociala dialogen. Istället för bindande och tydliga förslag har den sociala dialogen lett till alltmer icke-bindande resolutioner.  Samtidigt står vi inför en rad utmaningar.

— För att möta en åldrande befolkning och en skyhög ungdomsarbetslöshet behövs det partsgemensamma lösningar.

— Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden halkar fortfarande efter: Kvinnors sysselsättningsgrad ligger på 62 % i snitt medan mäns sysselsättningsgrad är nästan uppe på 75 %. 

— För att rusta arbetskraften för en redan pågående digitaliseringsprocess behöver både facken och arbetsgivarna ta fram gemensamma omställningsstrategier.

Mitt budskap till Dombrovskis var tydligt: Jämställdhet är inte bara en rättvisefråga utan det handlar också om tillväxt. Om kvinnors sysselsättningsgrad vore lika hög som mäns, skulle Europas BNP öka med över 12 % procent. Genom ett högre arbetsmarknadsdeltagande bland kvinnor kan både jobben, det ekonomiska välståndet och konkurrenskraften öka.

Använd parternas kunskap för att bygga ett socialt och konkurrenskraftigt Europa. Arbetsmarknadens parter kan och vill leverera.