Universitetskansler Lars Haikola lyfter i sin artikel på DN Debatt (27/5) fram ett antal viktiga utmaningar för den högre utbildningen i Sverige. Jag delar mycket i hans analys, men är samtidigt djupt oroad över hans slutsatser.
Lars Haikola pekar på utbildningskvaliteten som den enskilt största utmaningen. TCO har i årliga undersökningar mellan 2009 och 2013 visat att ungefär hälften av studenterna får miniminivån på nio timmars undervisning i veckan och dessutom ofta i stora grupper. Vi har därför krävt mer resurser till framför allt humaniora och samhällsvetenskap, något som regeringen hörsammat. Men det behövs fortsatta kvalitetssatsningar och dessutom fler utbildningsplatser för att möta det rekordstora antalet sökande och klara de stora rekryteringsbehoven.
Sveriges anslag till den högre utbildningen har sackat efter andra länders och de välkomna högskolesatsningar som regeringen gjort har i huvudsak gått till forskning. Det är en kunskapspolitik som haltar – en välutbildad befolkning är i själva verket avgörande för att bedriva forskning och skapa framgångsrika innovationer. Dessutom är den nödvändig för att sprida forskningsrön så att de kommer till praktisk användning och för att innovationer snabbt ska kunna omsättas till nya produkter och tjänster som kommer oss alla till nytta.
Det som bekymrar mig är de lösningar som Lars Haikola antyder. Jag avfärdar inte extern finansiering, men vad innebär privat finansiering – är det studieavgifter som åsyftas? Det vore helt fel väg att gå. Debatten i Storbritannien handlar om att de nyinförda studieavgifterna har obefintligt samband med utbildningskvaliteten. I USA har studieavgifter lett till att allt färre medelklassfamiljer ser högre utbildning som en möjlighet.
Högskolan står inför stora utmaningar. Den sociala snedrekryteringen till högre utbildning har bestått under många år – trots att lärosätena enligt lag ska arbeta aktivt för att motverka den. Det har också blivit svårare för äldre att komma in på högskolan och de fristående kurserna har minskat, vilket begränsar möjligheterna till kompetensutveckling för yrkesverksamma, något som blir allt viktigare för såväl individens ställning på arbetsmarknaden som för arbetsgivarnas försörjning av välutbildad arbetskraft.
Sverige är närmast unikt i att vi lyckats skapa ett internationellt framstående högskolesystem utan direkt privat finansiering. Det är något vi ska vara stolta över och utveckla. Den högre utbildningen är ett samhälleligt åtagande och en investering i Sveriges framtida tillväxt och välstånd. Att ytterligare öka den privata finansieringen kommer att öka snedrekryteringen och försämra möjligheterna till livslångt lärande.
I en global ekonomi med knivskarp konkurrens är satsningar på den högre utbildningen helt avgörande för tillväxt och välstånd i vårt land. I Sverige ska alla få möjlighet att göra sin utbildningsresa och forma sina livsdrömmar.
Eva Nordmark, ordförande TCO
Håll dig uppdaterad varje gång Eva Nordmark bloggar. Lämna din mejladress här.
Så här hanterar vi dina personuppgifter.
Vi har mejlat dig på den adress du angav. Prenumerationen startar när du bekräftat din e-postadress.
Något gick fel, försök igen senare.
I överenskommelsen mellan S, C, L och MP finns två besked som är högt prioriterade för TCO-medlemmarna, men att man vill förändra las är inte det som behövs för att förändra arbetsmarknaden, skriver Eva Nordmark på Aftonbladet Debatt.
Läs mer härEP-valet i vår är viktigt eftersom parlamentet stiftar lagar som har betydelse för Sveriges ekonomi och välständ. Hur politiken utformas i EU påverkar TCO-förbundens medlemmar.
Läs mer härArbetsrätten är inte ett av Sveriges stora problem. Istället bör den politiska diskussion handla om reformer som rör andra områden som: ubildning, jämställdhet, pension, kompetensförsörjning, skolan, klimatet och skattereform, skriver Eva Nordmark på Aftonbladet Debatt.
Läs mer här
Använd filtret nedan för att hitta ditt fackförbund
