En viktig del i ett skattesystem är dess legitimitet hos medborgarna. Den som tjänar mer ska betala mer skatt. Men inkomstskatten har inte bara betydelse på totalen, utan också på marginalen. Hur lönar sig en extra arbetsinsats, en vidareutbildning, ett ökat ansvar på jobbet? I skatteöverenskommelsen fanns en sorts handslag om principen ”hälften kvar”. Människor skulle veta att hälften av en inkomstökning skulle man få behålla. Det är en viktig princip som håller över tid.

Den tiden är förbi när man kunde skaffa sig en utbildning i unga år och sedan jobba på till pensionen. Internationell konkurrens, teknisk utveckling och andra omvärldsförändringar gör behovet av omställning och utveckling i näringsliv och förvaltning stort. Detta kräver att även villkoren för den enskilde är goda för vidareutbildning, utveckling och ansvarstagande. Marginalskatterna är en viktig pusselbit för det.

Den nya regeringen lade som en av sina allra första insatser fram ett förslag om lägre gräns för när statlig inkomstskatt ska betalas. . Förslaget innebär att 71 000 fler personer nästa år kommer att få en marginalskatt på 52 procent istället för 32 procent. Av dessa bedömer vi att över 40 000 är relativt genomsnittliga tjänstemän som satsat på vidareutbildning och kommit en bit fram i sina yrkeskarriärer. Nästan 40 procent av de heltidsarbetande tjänstemännen betalar statlig inkomstskatt. Så var det inte tänkt.

En 45-årig akutsjuksköterska med genomsnittslön kommer då hon ombeds att ta ett extra pass få behålla mindre än hälften av den extra inkomsten.  En datatekniker som vidareutbildar sig och tar på sig nya uppgifter får behålla mindre än hälften av löneförhöjningen som följde med.

Det är mycket olyckligt att denna typ av skattehöjningar, som i sig ger relativt lite i inkomstförstärkning för staten, kommer som ett led i en budgetöverenskommelse i all hast.

Såväl forskare som sakkunniga och opinionsbildare, fack och arbetsgivarorganisationer har länge efterlyst en översyn av skattesystemet. TCO var tidigt ute och pekade på behovet av en bred överenskommelse. Det är en nödvändighet eftersom skattesystemet de senaste dryga 20 åren hackats sönder, med avsteg efter avsteg. Och det behövs för att omvärlden helt enkelt har förändrats.

Det partipolitiska intresset har milt uttryckt varit begränsat. Med tanke på den nuvarande parlamentariska situationen kan inte skattepolitiken skötas med enstaka uppgörelser genom tuvhoppning än till vänster än till höger.  Resultatet av det riskerar bli ett hot mot konkurrenskraft och utveckling, och därmed mot välfärden och jobben.

Det är därför hög tid att det istället startas ett politiskt arbete med ambitionen att genomföra en bred skatteöversyn resulterande i en bred överenskommelse med grundprinciper som blir stabila över tid.