EU-samarbetet handlar till stor del om att skapa gemensamma regler. På vissa områden, till exempel vad gäller miljö, konsumentskydd och skydd för arbetstagare, syftar samarbetet till att skapa gemensamma minimiregler. Inom dessa områden finns EU-direktiv som lägger fast en lägsta nivå som medlemsstaterna inte kan gå under. Det hindrar att länder försöker få fördelar genom att konkurrera med till exempel dåligt miljöskydd och oskäliga arbetsvillkor. Samtidigt tillåter ordningen att länder som har högre ambitioner går före.

På senare år kan man dock se en alltmer negativ attityd till möjligheten att ha högre ambitioner. Ett led i detta är lanseringen av begreppet ”gold-plating” (förgyllning) som en nedsättande benämning på när medlemsstaterna går utöver EU-rättens minimikrav. Gold-plating diskuteras ofta i samma sammanhang som regelförenkling. Här är det dock viktigt att göra en distinktion. Enklare regler är alla betjänta av, men lägre skyddsnivåer är inte detsamma som enklare regler.

I rapporten ”Att tydliggöra gold-plating – ett bättre genomförande av EU-lagstiftning” gör Regelrådet, vars uppdrag är att bistå regeringen och myndigheter i arbetet med regelförenkling, ett försök att introducera detta begrepp i Sverige. Regelrådet föreslår att Sverige ska införa en ”minimiprincip”, i praktiken ett slags presumtion för att Sverige alltid ska lägga sig på lägsta möjliga nivå när EU-lagstiftning genomförs samt till fullo utnyttja alla möjligheter till undantag. Om svenska krav går längre än ett direktivs miniminivå, så ska de svenska kraven sänkas. Regelrådet anser att det visserligen inte ska vara omöjligt att gå utöver minimireglerna, men att det måste då motiveras särskilt. När EU-direktiv genomförs idag är utgångspunkten snarare att behålla existerande regler.

Effekterna av en sådan minimiprincip skulle vara långtgående. Av Regelrådets egna exempel framgår att den bland annat skulle innebära en längsta tillåten veckoarbetstid på 72 timmar, fler undantag från skyldigheten att konsekvensbeskriva miljöfarliga verksamheter samt borttagande av krav på att den som skriver en energideklaration ska ha besökt den aktuella byggnaden.

Trots detta har regeringen i ett brev till Regelrådet meddelat att rapporten ”blir en utgångspunkt” för det fortsatta arbetet samt att regeringen har ”för avsikt att omhänderta några av de förslag som framgår” rapporten. Det vill vi bestämt avråda från.

Den svenska regeringen har dessutom vid upprepade tillfällen på EU-nivå ställt sig bakom uppfattningen att nationella regler som ger ett bättre skydd än EU-rättens miniminivå utgör ett problem. Så har skett såväl när näringsministrarna mötts som på stats- och regeringschefernas toppmöte. Frågan regeringen måste svara på är om Sverige är på väg att släppa ambitionerna att vara ett föregångsland på bland annat miljö- och arbetsmarknadsområdena.

Vi är övertygade om att såväl Sverige som EU på lång sikt tjänar på att det finns möjlighet för länder med högre ambitionsnivå – eller som inte ser någon motsatsställning mellan å ena sidan en god miljö och bra arbetsvillkor och å andra sidan en framgångsrik ekonomi – att gå före.

EVA NORDMARK
ordförande TCO

MIKAEL KARLSSON
ordförande Naturskyddsföreningen