Mänskliga rättigheter på jobbet kräver robusta EU-regler

Mänskliga rättigheter gäller alla, alltid. Men bara i teorin. I praktiken är arbetstagare på många håll i världen beroende av sin arbetsgivares goda vilja för att få sina mänskliga rättigheter respekterade. Fortfarande finns ingen lagstiftning som kräver att företag identifierar och förhindrar människorättskränkningar i sin verksamhet. Det har vi chansen att ändra på nu – och vi måste ta den.

Trots decennier av hållbarhetsrapporter och uppförandekoder ser vi fortfarande stora brister när det gäller respekt för fackliga och övriga mänskliga rättigheter på arbetsplatser runt om i världen. Vi får rapporter om fabriker som kollapsar, med hundratals dödsfall som följd. Vi får rapporter om omfattande barnarbete.

Världsfacket publicerar varje år ett rättighetsindex, Global Rights Index, som i år visar en ökning av hot och våld mot arbetstagare samt hur facklig organisering och möjligheten att förhandla kollektivt inskränks alltmer. Och fortfarande arbetar miljontals människor runt om i världen för löner som inte går att leva på.

För mer än ett decennium sedan antog FN:s råd för mänskliga rättigheter vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. En central komponent i dessa var principen om human rights due diligence (HRDD). Det innebär att företag måste bedöma vilka effekter deras verksamhet har på mänskliga rättigheter, agera på resultaten och kommunicera vilka åtgärder man vidtar. Utan att det här arbetet görs kan företag vare sig veta eller trovärdigt hävda att de respekterar mänskliga rättigheter.

Frankrike och Tyskland har på senare år antagit skarp HRDD-lagstiftning. Det är bra, men i Sverige och många andra länder händer ingenting. Just därför, och för att säkerställa att samma villkor gäller för alla företag inom EU, behöver vi lagstiftning på EU-nivå. Det är inte bara facken som kräver detta. I början av februari skrev över hundra företag och investerare under ett upprop där de uppmanade EU att ta initiativ.

Men tyvärr drar EU-kommissionen benen efter sig. Redan för ett par år sedan utlovades ett lagförslag och förhoppningsvis kommer det nu i februari. Då utgår vi från att EU menar allvar med sitt engagemang för att stärka skyddet av mänskliga rättigheter.

HRDD-regelverket behöver innehålla följande punkter:

• ett obligatoriskt krav på företag att identifiera och förhindra risker avseende mänskliga rättigheter och miljö i företagets verksamhet, i hela leverantörskedjan;
• regelverket måste ta utgångspunkt i internationella och europeiska instrument för mänskliga rättigheter och säkerställa respekt för mänskliga rättigheter, inklusive fackliga rättigheter. Här ingår föreningsfriheten och rätten till kollektiva förhandlingar, anständiga arbetsförhållanden, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och rättvisa löner;
• regelverket ska säkerställa att fackföreningar och arbetstagarrepresentanter deltar fullt ut i processen. System och stöd ska garantera det lokala fackliga inflytandet;
• regelverket ska ge tillgång till rättslig prövning och gottgörelse för drabbade arbetstagare.

Arbetstagare världen över ska inte vara beroende av ett företags goda vilja för att få sina mänskliga rättigheter respekterade. Därför behövs ett robust regelverk, som gäller alla företag och innehåller sanktioner mot dem som missköter sig – och bidrar till schysta villkor för företag som sköter sig. Nu är det upp till bevis för EU-kommissionen. Med ett kraftfullt lagförslag kan EU bidra till att ta avgörande steg för respekten för mänskliga rättigheter, världen över.

Therese Svanström
Ordförande TCO

Ulrika Boëthius
Förbundsordförande Finansförbundet

Britta Lejon
Förbundsordförande Fackförbundet ST

Martin Linder
Förbundsordförande Unionen

Veronica Magnusson
Förbundsordförande Vision

Sineva Ribeiro
Förbundsordförande Vårdförbundet

Debattartikel publicerad på Europaportalen den 18 februari 2022.