Tyvärr visar siffror från Universitetskanslersämbetet, UKÄ, att den så kallade sociala snedrekryteringen består. Ju högre utbildning föräldrarna har, desto större sannolikhet är det att ungdomarna påbörjar högskolestudier. Det motsatta gäller för ungdomar från hem med lågutbildade föräldrar.

Under de senaste mandatperioderna har detta fortgått utan några större reformer eller initiativ från politiken. Den rödgröna regeringen presenterade förvisso ett förslag om att ge högskolorna i uppdrag att främja ett brett deltagande i högskoleutbildning. Men efter omfattande kritik, som till stor del missade målet, drogs förslaget tillbaka. Själva sakfrågan hamnade tyvärr helt i skymundan.

Det är dags att ändra på det. Nästa regering bör göra det till en prioritet att vända utvecklingen och minska den sociala snedrekryteringen till högskolan.

Till skillnad från vad som ibland görs gällande i debatten skulle detta inte innebära en sänkning av kvaliteten på studenter. Tvärtom visar UKÄ:s siffror att det finns en stor grupp ungdomar från studieovana hem som har höga gymnasiebetyg men ändå inte studerar i högskolan. UKÄ uppskattar att ytterligare drygt 5 000 studenter med goda betyg från gymnasiet skulle kunna rekryteras till högskolan varje år om den sociala snedrekryteringen inte varit så stark.

De studenterna behövs. Det råder idag brist inom flera samhällsbärande yrken, och vi behöver fler som vill läsa till exempelvis lärare eller programmerare. Såväl högskolan som arbetsplatserna har även mycket att vinna på att bli mer heterogena och rekrytera personer från olika bakgrunder. Snedrekryteringen till högre utbildning är ett resursslöseri som Sverige inte har råd med. Vi ska istället ta tillvara varenda unges talang och potential.

Därför behöver politiken ta ett helhetsgrepp om frågan under nästa mandatperiod. Det krävs flera åtgärder, inte minst en förstärkning av studie- och yrkesvägledningen inom grundskolan och gymnasiet. Även högskolan har ett stort ansvar för att fler studenter ska söka sig till den högre utbildningen, och för att studenter från studieovana hem ska ges rätt förutsättningar att klara av sin utbildning. Det krävs att alla lärosäten bidrar till det arbetet.

Det är hög tid för en politisk ambitionshöjning så att antagningen till högskolan under kommande år blir en reflektion av förmåga och potential, inte socialt arv. Vi har allt att vinna på att fler gör en utbildnings- och klassresa.

Eva Nordmark

Ordförande i TCO