Flera fallgropar med den nya utvecklingstiden

Arbetsmarknad

Debattartikel

2019-10-14

Regeringen, Centerpartiet och Liberalerna har bestämt att införa utvecklingstid i budgetpropositionen för 2020. Detta har väckt stark kritik. När regeringen nu går vidare med reformen får utvecklingstiden inte tränga ut andra och viktigare satsningar på vidareutbildning och omställning på arbetsmarknaden, skriver Åsa Odin Ekman, utredare TCO.

Utvecklingstid var ett vallöfte från Miljöpartiet som motiverar reformen med att detta är något annat än det gamla friåret. I stället för ren ledighet syftar utvecklingstiden till att möta behov av kompetensutveckling och omställning. Regeringen har nu gett budgetbesked om reformen, som fullt utbyggd kommer att kosta en miljard kronor om året. Däremot finns inget besked om exakt hur utvecklingstiden ska utformas.

Att man vill förbättra möjligheterna till vidareutbildning och att starta företag är en bra ambition, men det finns många problem med utvecklingstiden och dess utformning. Därför var TCO en av flera remissinstanser som framförde stark kritik mot det utredningsförslag som remitterades under 2018.

Om regeringen nu går vidare med utvecklingstiden är det viktigt att ta till sig av kritiken så att utformningen av reformen i minsta möjliga mån leder till de problem som förutsetts under remissbehandlingen.

För det första får utvecklingstiden inte bli ett sätt för arbetsgivare att föra över kostnaden på staten och individen för den kompetensutveckling som är arbetsgivarens ansvar. Det finns reella risker för det eftersom arbetsgivarens godkännande krävs för att en arbetstagare överhuvudtaget ska beviljas utvecklingstid. Det kan bli svårt för den enskilde arbetstagaren att komma överens med sin arbetsgivare om ledighet för studier som inte är i enlighet med arbetsgivarens önskemål, vilket skulle motverka syftet med utvecklingstiden.

För det andra är vi även bekymrade över att utvecklingstiden på övergripande nivå kan försvåra det arbete som pågår med att få till stånd bättre möjligheter till kompetensutveckling och vidareutbildning inom flera branscher och professioner. Därför är det viktigt att utvecklingstiden respekterar och inte försvagar de kollektivavtalade lösningar som arbetsmarknadens parter har för kompetensutveckling, till exempel akademisk specialisttjänstgöring för sjuksköterskor och utvecklade omställningsavtal.

För det tredje är det viktigt att utvecklingstiden inte tränger ut andra nödvändiga satsningar på omställning och vidareutbildning, vilket en kostsam reform kan göra. Vi efterfrågar i stället ett helhetsgrepp där politiken genomför långsiktiga reformer för att stärka samhällets förmåga till omställning genom vidareutbildning. Bland annat behövs förändringar av studiemedelssystemet, bättre möjligheter till validering, fler utbildningsplatser och ett mer relevant utbildningsutbud för yrkesverksamma. Utvecklingstiden får inte komma i vägen för dessa steg.

För det fjärde är det viktigt att utformningen inte är fastlåst vid den gamla friårsmodellen. Givet att syftet med utvecklingstid är en annan än det gamla friåret måste även konstruktionen se annorlunda ut. Såväl utredningsförslaget som regeringens preliminära besked pekar tyvärr i en annan riktning. Vi vill påminna om att det redan finns en stark rätt till studieledighet. Utvecklingstiden bör därför utformas med utgångspunkt i existerande lagstiftning, snarare än som ett återinförande av friårsmodellen som riskerar att bli krånglig och kontraproduktiv.

Allt detta talar för att utvecklingstiden behöver ges tydliga ramar och utformas med utgångspunkt i de reella behoven på arbetsmarknaden, både när det gäller arbetstagares behov av omställning och rekryteringsbehoven till yrken där det råder brist på arbetskraft med rätt kompetens. Inte minst är det viktigt för dess legitimitet då det rör sig om en hög ersättningsnivå för den utvecklingsledige.

Bland annat behöver det tydligt framgå att utvecklingstiden inte är till för personalutbildning eller kompetensutveckling för arbetstagarens nuvarande arbetsuppgifter. Utvecklingstiden behöver även utformas med utgångspunkt i förutsättningar för vidareutbildning för yrkesverksamma. Bland annat behöver utvecklingstiden göras mer flexibel så att det går att kombinera deltidsstudier med arbete.

Regeringen måste hörsamma dessa farhågor när de nu går vidare med utvecklingstidens praktiska utformning. Annars är risken stor att de genomför en dyr reform som försvårar snarare än främjar det samlade grepp kring omställning och vidareutbildning som Sverige behöver.

Digitaliseringen, automatiseringen och klimatförändringarna gör att nya krav ställs på arbetstagarna. Tiden är knapp, så låt oss inte spilla tid på reformer som missar målet.

Åsa Odin Ekman, utredare TCO

 

Artikel publicerad på Göteborgs-Postens debattsida 19-10-14.