1. Försämra anställningsskyddet
Att ungdomsarbetslösheten skulle bero på att turordningsreglerna gör att unga sägs upp är en myt. De som blivit arbetslösa av den anledningen är en liten andel som snabbt får jobb igen. Inte heller håller argumentet att arbetsgivare inte vågar anställa unga. Arbetsgivare har redan idag stora möjligheter att pröva unga människor genom provanställningar, vikariat och andra tidsbegränsade anställningar.
Läs mer: LAS gör inte unga arbetslösa - TCO Granskar nr 1 2010
2. Sänka lönerna för ungdomar och unga akademiker
Ungdomar och nyutexaminerade tjänar redan idag mindre än andra på arbetsmarknaden, samtidigt som arbetsgivaravgifterna är lägre. Det är inte det som är problemet. Dessutom är lönerna en fråga för arbetsmarknadens parter, inte för politikerna.
Läs mer: Daniel Lind och Jonas Olofsson (2009) Den tredje linjen – Om unga på arbetsmarknaden
3. Ett utbildningssystem med återvändsgränder
Det är bra att det finns utbildningar med såväl praktisk som mer teoretisk inriktning, men satsningar på yrkeskompetens får inte leda till att unga människor utestängs från vidare studier.
Läs mer: Växande behov av vidareutbildning – TCO Granskar nr 3 2010
Vidareutbildning behövs i kristid – TCO Granskar nr 6 2009
4. Alltför breda skattesubventioner
Att ge alla som anställer en ung människa eller en ung arbetslös ett stöd är inget effektivt sätt att använda samhällets resurser. Riksrevisionen har visat att det mesta av pengarna då går till att subventionera anställningar som ändå hade blivit av. Subventioner ska riktas till de som verkligen har svårigheter att få fotfäste på arbetsmarknaden.
Läs mer: Riksrevisionen: Sänkta socialavgifter – för vem och till vilket pris? (RiR 2008:16)
5. Misstolka statistiken
Procenttalen till trots går de flesta ungdomar en ljus tid till mötes på arbetsmarknaden. Det är främst de som inte går ut gymnasiet som riskerar mer långvariga problem på arbetsmarknaden.