1. Ge alla rätt till fullständiga gymnasiebetyg
Mer långvarig arbetslöshet bland ungdomar beror framförallt på att de saknar utbildning. Alla ungdomar bör därför ha rätt till fullständig gymnasieutbildning. Satsa på den kommunala vuxenutbildningen, folkhögskolorna och på rimliga ekonomiska villkor för dem som studerar där.
Läs mer: Ungdomsarbetslösheten och folkhögskolorna – En rapport från TCO, SFHL och Folac

2. Bygg ut högskolan
Dagens jobb kräver allt längre utbildning och andelen jobb som inte kräver någon utbildning utöver grundskolan blir allt mindre. Att det skulle råda överutbildning är en myt. För samhället betyder utbildning högre tillväxt. För individen innebär utbildning högre lön, lägre risk för arbetslöshet bättre hälsa och längre livslängd.
Läs mer: Myten om överutbildningen – TCO Granskar nr 7 2009
Utbildning lönar sig – TCO Granskar nr 5 2009

3. En aktiv arbetsmarknadspolitik för unga
Olika unga har olika svårigheter på arbetsmarknaden. Därför behövs det många olika verktyg - utbildning, praktik, subventionerade anställningar och rådgivning – som kan sättas in på det sätt och vid den tidpunkt de gör som mest nytta. Regelverket för insatserna måste vara flexibelt.
Läs mer: Arbetsmarknadspolitiska åtgärder – TCO Granskar nr 11 2009

4. Underlätta generationsväxling
Inrätta ett nationellt generationsväxlingsprogram där unga erbjuds praktikplatser eller subventionerade anställningar på områden där pensionsavgångar leder till rekryteringsbehov.

5. Låt kollektivavtalen bestämma nyanställdas löner och villkor
Många kollektivavtal innehåller redan särskilda regler för nyanställda unga vad gäller lön och anställningsskydd. Det är där, i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, som sådana frågor ska avgöras, inte i riksdagen.
Läs mer: Daniel Lind och Jonas Olofsson (2009) Den tredje linjen – Om unga på arbetsmarknaden

1. Försämra anställningsskyddet
Att ungdomsarbetslösheten skulle bero på att turordningsreglerna gör att unga sägs upp är en myt. De som blivit arbetslösa av den anledningen är en liten andel som snabbt får jobb igen. Inte heller håller argumentet att arbetsgivare inte vågar anställa unga. Arbetsgivare har redan idag stora möjligheter att pröva unga människor genom provanställningar, vikariat och andra tidsbegränsade anställningar.
Läs mer: LAS gör inte unga arbetslösa - TCO Granskar nr 1 2010
EU-kommissionen: Svenska regler om tidsbegränsade anställning strider mot EU-rätten
 
2. Sänka lönerna för ungdomar och unga akademiker
Ungdomar och nyutexaminerade tjänar redan idag mindre än andra på arbetsmarknaden, samtidigt som arbetsgivaravgifterna är lägre. Det är inte det som är problemet. Dessutom är lönerna en fråga för arbetsmarknadens parter, inte för politikerna.
Läs mer: Daniel Lind och Jonas Olofsson (2009) Den tredje linjen – Om unga på arbetsmarknaden

3. Ett utbildningssystem med återvändsgränder
Det är bra att det finns utbildningar med såväl praktisk som mer teoretisk inriktning, men satsningar på yrkeskompetens får inte leda till att unga människor utestängs från vidare studier.
Läs mer: Växande behov av vidareutbildning – TCO Granskar nr 3 2010
Vidareutbildning behövs i kristid – TCO Granskar nr 6 2009

4. Alltför breda skattesubventioner
Att ge alla som anställer en ung människa eller en ung arbetslös ett stöd är inget effektivt sätt att använda samhällets resurser. Riksrevisionen har visat att det mesta av pengarna då går till att subventionera anställningar som ändå hade blivit av. Subventioner ska riktas till de som verkligen har svårigheter att få fotfäste på arbetsmarknaden.
Läs mer: Riksrevisionen: Sänkta socialavgifter – för vem och till vilket pris? (RiR 2008:16)

5. Misstolka statistiken
Procenttalen till trots går de flesta ungdomar en ljus tid till mötes på arbetsmarknaden. Det är främst de som inte går ut gymnasiet som riskerar mer långvariga problem på arbetsmarknaden. Läs mer om statistiken nedan. 

Att mäta ungdomsarbetslöshet är svårt. Dagens statistik inkluderar unga som inte själva ser sig som arbetslösa, samtidigt som den missar unga som inte har ett arbete trots att de vill och kan jobba. Paradoxalt nog skulle många av de bästa åtgärderna mot ungdomars arbetslöshet riskera att höja ungdomsarbetslösheten, samtidigt som den skulle sjunka om fler unga lämnades i sticket.

Dessutom är säsongsvariationerna starka. Att ungdomsarbetslösheten ökar eller minskar en viss månad eller kvartal jämfört med föregående säger därför väldigt lite om den verkliga utvecklingen. Utöver det ska man vara försiktig med internationella jämförelser av ungdomsarbetslöshet, då skillnader i allt från mätmetoder till utbildningssystemets utformning får stor betydelse för resultatet utan att det nödvändigtvis säger något om var ungdomar bäst tas tillvara på arbetsmarknaden.

Debatten om ungdomsarbetslösheten får därför aldrig förvandlas till sifferexercis. Då finns risken att man fattar fel beslut om åtgärder.