TCO och förbunden bedriver fackligt utvecklingssamarbete för att stötta fackliga organisationer i en rad länder. I flera av projekten kanaliseras stödet via Internationella fackliga samorganisationen (IFS) som har 305 medlemsorganisationer. På IFS i Bryssel är det vice generalsekreteraren Wellington Chibebe som ansvarar för det samlade fackliga utvecklingssamarbetet i världen.

– Biståndet blir effektivare om vi koordinerar insatserna, säger han.

Wellington Chibebe var tidigare generalsekreterare i centralorganisationen ZCTU i Zimbabwe. Under sina många år som facklig ledare har han fått utstå upprepade arresteringar och tortyr för sitt engagemang. Han visar upp sin vänstra hand och berättar att han inte längre kan spela gitarr efter att ha blivit misshandlad av den zimbabwiska polisen.

"Min hand krossades"
– Det var under en demonstration mot höjda levnadsomkostnader som polisen gick till attack. Jag blev slagen i huvudet och fick sy flera stygn. Min hand krossades och efter operationen kunde jag inte längre böja på fingrarna. Jag får nöja mig med att spela congas numera, säger han och ler ett inte alltför övertygande leende. Gitarren var hans stora intresse vid sidan av facket.
Han har varit fängslad ett tiotal gånger, men det här var den allvarligaste händelsen. Varje gång har han utsatts för någon typ av tortyr, både fysisk och psykisk.

Ja, Wellington Chibebe har fått lida för sitt fackliga engagemang, men därmed har han också personligen fått känna av vikten av solidaritet med utsatta fackliga kolleger runt om i världen. Nu är han spindeln i nätet för att samordna stödinsatserna från IFS.

Utmärkelsen till vice generalsekreterare kom som något av personlig revansch för honom. När IFS grundades på kongressen i Wien 2006 skulle Chibebe ha deltagit som delegat, men strax före avresan hindrades han från att resa iväg. Nu jobbar han på världsfackets huvudkontor i Bryssel sedan hösten 2011.
Hur ser då Wellington Chibebe på tillståndet för facket i världen och de utmaningar som väntar?

Hylla alla fackföreningar
– Egentligen skulle jag vilja hylla alla fackföreningar i världen. Kapitalet vill styra på egen hand och skulle helst se att vi inte fanns, men vi är fortfarande kvar. Även om många kämpar i motvind finns det fickor här och där med framgångsrika fackföreningar. Men det är svårt när facket inte förmår leverera. Det är ju inte vårt fel, men då undrar folk vad vi tjänar för syfte. Det gäller speciellt den unga generationen. Där har vi en stor utmaning, säger Chibebe.

En ljuspunkt i den övervägande dystra bilden av fackets tillstånd är Burma, där IFS länge och enträget har försökt påverka regimen att respektera fackliga rättigheter, samtidigt som man har stött de fackliga ledarna i exil.

– Det har varit en lång och dyster resa fylld av gropar (potholes), men vi har inte gett upp och nu är facket på väg att erkännas, säger han.

Han ser också ljuspunkter på flera håll i Afrika. I Kenya har facket växt fram som en stabiliserande kraft efter den anarki som utbröt efter senaste valet. Även i Zimbabwe börjar det röra på sig i rätt riktning. Påtryckningar från IFS och ILO har gett resultat och regeringen har insett att vissa lagar måste ändras. Även på sina håll i Nordafrika spelar facket en roll i demokratiseringsprocessen.

Men det finns länder där utvecklingen går åt motsatt håll och där det fortfarande är förenat med stor fara att vara fackligt aktiv. Det gäller en rad länder i Latinamerika – Colombia är det ständiga sorgebarnet - och Afrika, till exempel Malawi och Swaziland. Vitryssland är ett närliggande exempel. Även i de flesta europeiska länder har facket det svårt under den pågående krisen.

De är kvar
– Man kunde tro att facken skulle resignera, men de är kvar och kämpar tills korna har kommit hem, som Chibebe uttrycker det.
En stor utmaning internt för facket i flera länder är att öka kvinnornas deltagande och representation i beslutande organ. Och att få med ungdomarna, tillägger Wellington Chibebe.

IFS utvecklingssamarbete bedrivs i stort sett över hela världen och är snarare inriktat på teman än på regioner och länder, förklarar han. I stor utsträckning är IFS roll också att samordna medlemsorganisationernas stöd så att det gör mesta möjliga nytta och att dubbelarbete undviks.

– Vi måste se till effektiviteten i biståndet. Det måste säkra en utveckling i mottagarländerna och inte vara till för att göra givarna nöjda. Alla bilaterala hjälppaket vi tidigare haft har inte resulterat i verkliga framsteg. De kan till och med ha bidragit till att militarisera länder.

– Jag menar inte att bilaterala projekt ska läggas ner, men större projekt kanske inte en enskild medlemsorganisation klarar av. Då är det bättre att bidra via IFS som kan koordinera insatserna, säger Chibebe.

Mänskliga rättigheter lyftes
Han välkomnar utfallet av det stora biståndsmötet i Busan i Sydkorea i slutet av 2011, där mänskliga rättigheter lyftes fram som ett viktigt mål i biståndet.

– Fackliga och mänskliga rättigheter är ett centralt område för våra insatser. Det är ryggraden i vår verksamhet. Vi försöker hålla koll på vad som händer och lära folk där ute att rapportera in alla kränkningar till oss, i synnerhet de som gäller ILO:s konventioner 87 och 98 om fackets rätt att organisera sig, säger Wellington Chibebe.

Dessa anmälningar ligger sedan till grund för den översikt om fackliga kränkningar i hela världen som IFS ger ut varje år.

Ett område som generellt är prioriterat i IFS utvecklingsprojekt är kapacitetsuppbyggnad av fackföreningar så att det kan bli en kraft att räkna med i olika länders nationella utveckling och fungera som motvikt till de ekonomiska intressena.

Jämställdhet är ett annat prioriterat område, liksom kommunikation – möjligheten att få ut sitt budskap.
Även om världsfacket har en svår situation att hantera är Wellington Chibebe långt ifrån uppgiven.

– Om vi tittar tillbaka har vi mött större utmaningar än nu. Vi har övervunnit depressioner och världskrig. Om vi bara solidariskt ställer upp för varann och håller ihop så är framtiden ljus. Om vi lyckas öka intresset för facket och mobilisera arbetskraften kommer det att gå bra. Jag tror att vi nu står inför en jobbrelaterad tillväxt. Sysselsättningen i världen kommer att öka. Allt fler människor kommer att få arbete och ha en inkomst. Då kommer också facket att kunna få fler medlemmar, säger Wellington Chibebe.

Bengt Rolfer