Inledningstal TCOs utbildningskonferens 2008.
Välkomna till TCOs utbildningspolitiska konferens: Utbildning för ett bra liv.
Vi gläds över så många prominenta medverkande, alla ni är förstås särskilt välkomna. Jag hoppas att ni tillåter att jag särskilt välkomnar de internationella talarna. Vi är mycket glada över att Odile Quintin från EU-kommissionen, Stéphan Vincent-Lancrin från OECD och John Storan från the University of East London. Det gläder oss mycket att få in fler internationella perspektiv i den utbildningspolitiska debatten. Det behövs. Ni är varmt välkomna.
---
Integration i världsekonomin, det som vardagligt kallas globalisering, innebär fantastiska möjligheter. Många av de jobb vi nu ser växa fram är ett resultat av den. En stor del av det svenska välståndet bygger just på att vi, sedan lång tid tillbaks, är en öppen och frihandelsvänlig ekonomi.
Utvecklingen är för många oerhört positiv. Det innebär förbättrade livsmöjligheter, bättre materiella villkor och förverkligande av livsdrömmar. Men, den internationaliserade ekonomin och den allt skarpare globala konkurrensen ställer samtidigt arbetslivet och samhället i stort inför stora utmaningar.
Globaliseringen är i allt högre grad en del av arbetslivets vardag. Medarbetarna i svenska organisationer och företag är ofta väl utbildade, arbetar i ett högre tempo och tar ett större ansvar för verksamheten. Konkurrensen på marknaden är knivskarp. Företagens möjlighet att snabbare än konkurrenterna anpassa sig till nya krav, ny teknik och nya marknader är avgörande. Nya jobb uppstår och gamla försvinner i högre takt än tidigare. Kunskapskraven har ökat väsentligt och det skapas ständigt fler jobb för dem med hög utbildning.
I det nya arbetslivet är det viktigare än någonsin för individen att kontinuerligt underhålla sin kompetens och förnya sina kunskaper. Det är själva grunden för att kunna hänga med, och kunna gå från ett jobb till ett annat.
Det finns ett allt större behov för individer och företag att klara av snabba omställningar och att ta till sig ny kunskap. De länder som investerar mest i individernas utbildning och trygghet som gynnar omställning och individens möjlighet till ett nytt arbete, när det gamla försvunnit, kommer att klara sig bäst.
Liksom regeringens globaliseringsråd, som leds av högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg – varmt välkommen Lars - ser vi att kunskapens betydelse ökar. Satsningar måste göras för att ge fler möjlighet till högre utbildning och att höja utbildningens kvalitet. Dessutom samtidigt se till att människor under sin yrkesverksamma tid får möjligheter till kompetenshöjande utbildning.
---
Att TCO engagerar sig i högskolepolitiken är självklart. Vi är den organisation som organiserar flest högskoleutbildade. Och vi utgår från individen. För mig har en bra utbildning varit vägen till arbetslivet, till en plats i samhällsdebatten och till ett bättre och rikare liv. I statistiken är det tydligt att utbildning ger lägre risk för arbetslöshet, högre sysselsättning, minskad risk för sjukskrivning med mera. Också bättre lön, även om utbildningspremien i många fall är för låg, inte minst för högskoleutbildade i kvinnodominerade yrken i den offentliga sektorn. Det måste rättställas. Men sammantaget ger utbildning ett bra liv.
Också 2006 är utbildning färdbiljetten till klassresan. Det visar både Ronny Ambjörnsson i sin bok Mitt förnamn är Ronny eller Åsa Linderborg i sin Mig äger ingen. Åsa Linderborg intervjuas, i en skrift som TCO ger ut idag, där hon säger: ”Jag tror på utbildning. När jag vet vad den betytt för mig så förstår jag vad den kan betyda för andra. Jag har en tillvaro som helt skiljer sig från min pappas.”
---
Vi ser att det finns en rad utmaningar inom utbildningspolitiken och utbildningssystemet. Jag vill ta upp fyra här, som vi i TCO ser som avgörande:
1. Fler ska få tillgång till utbildning
Sverige behöver fler välutbildade människor. Nästan 60 procent av dagens ungdomar vill studera på högskolan. Vi ska förstås ta till vara på alla människors potential och önskan om att utbilda sig.
Men platserna i högskolan räcker inte till för det, även om det just nu finns ett visst ytterligare utrymme. En högskoleutbildning bör tydligare än idag vara en rättighet, på så sätt att samhället ska göra det möjligt för dem som vill att utbilda sig.
Sverige har en självbild av att vi satsar så mycket på utbildning. Men 10 OECD-länder högskoleutbildar en större andel av årskullarna av unga vuxna än vad vi gör. Sverige behöver ge möjlighet till högskoleutbildning för fler.
Utbildning blir inte bättre av att färre får tillgång till den. Det är ett felslut. TCO tror inte på ett samhälle där kunskap och bildning är förunnat en minoritet. Vi anser inte att högre utbildning förlorar i värde om fler har en. Tvärtom: ett samhälle med många välutbildade har bättre förutsättningar att vara ett gott samhälle med god tillväxt och konkurrenskraft – ett samhälle där människor kan få kvalificerade och stimulerande arbeten.
2. Högre kvalitet i utbildningen
För att Sverige ska kunna hävda sig i konkurrensen måste svensk högre utbildning fortsätta att utvecklas. Ska Sverige förbli en kunskapsnation måste vi satsa mer.
Beräkningar som tar hänsyn till ökade kostnader för grundutbildning visar att mellan 1994/95 och 2006 har kostnaderna för merparten av all grundutbildning ökat med cirka 20 till 30 procent mer än vad staten tilldelat lärosätena i ersättning. Denna drastiska urholkning av resurserna till grundutbildningen påverkar naturligtvis kvaliteten i utbildningen:
∙ Studenterna bör få ett ökat antal lärarledda undervisningstimmar. Vi stöder studenternas krav för att få träffa sina lärare oftare.
∙ Alla studenter bör erbjudas arbetslivsanknuten utbildning och samverkan mellan akademi och det omgivande samhället behöver förbättras, för båda parters bästa.
∙ Andelen forskarutbildade lärare bör öka och alla lärare ska ha genomgått en pedagogisk utbildning. Det behövs en ökad fokus på och en utveckling av högskolepedagogiken.
∙ Det är av stor vikt att all högre utbildning genomsyras av ett genus- och mångfaldsperspektiv.
∙ Heltidsstudier ska vara heltidsstudier. Kraven i den svenska högskolan ska vara högt ställda. Och de studiesociala villkoren så goda att studenterna kan fokusera på sina studier.
∙ Studenternas självständiga påverkan är en av de viktigaste garanterna för en god utbildningskvalitet. Studenters inflytande ska garanteras ett oberoende ifrån lärosätet.
Bilden blir allt tydligare – det är dags att satsa mer på högre utbildning i Sverige – för kvalitetens skull!
3. Möjlighet till ett livslångt lärande
Utbildningssystemet måste byggas ut för att tillgodose yrkesverksammas behov av återkommande kunskapspåfyllning och utbildning för nya jobb genom hela yrkeslivet. Möjligheterna att lära, lära mer och lära helt nytt behöver vara många.
Det behöver därför etableras en väl fungerande infrastruktur till stöd för det livslånga lärandet. Ett system med kompetenskonton eller kompetensförsäkringar är en nödvändig reform. Den enskilda arbetstagaren bör kunna få tillgång till en gynnad sparform, att använda för kompetensutveckling. Arbetsgivarna bör ges incitament att bidra till sparandet.
Men om det livslånga lärandet ska bli verklighet för alla innebär det förändringar också för lärosätena. Lärosätenas utbildningsutbud måste anpassas till de redan yrkesverksammas villkor. Det kräver att utbildningen kan ske flexibelt i tid och rum och att högskolan har resurser att ge ett utbud av vidareutbildning med både långa och korta kurser samt program på både grundläggande och avancerad nivå.
4. En högskola för alla i samhället, inte bara vissa
Ett samhälle som karaktäriseras av lika möjligheter för alla uppvisar inte stora skillnader med avseende på kön, social eller etnisk bakgrund.
Det är därför oroande att den sociala och etniska snedrekryteringen till högskolan fortfarande är stor. I och med att fler högskoleplatser tillkom i mitten av 1990-talet minskade den sociala snedrekryteringen till högskolan. Mellan åren 1993/94 och 2005/06 har andelen högskolenybörjare med sin bakgrund i arbetarhem ökat, men än finns skillnader.
Det hörs ibland att den etniska snedrekryteringen inte längre finns. Det är fel. Den etniska snedrekryteringen har förvisso minskat men den är fortfarande stor. Av 25-åringarna med svensk bakgrund hade 45 procent påbörjat högskolestudier. Motsvarande siffra för gruppen med utländsk bakgrund var 32 procent. Skillnaden mellan olika etniska grupper är mycket stor.
Skillnaden mellan män och kvinnor i övergång till universitet och högskolor är också fortsatt stor, fler unga män behöver nås för att öka deras studieintresse.
Rekryteringen till högskolan breddades främst under 1990-talet. Sedan fem år tillbaka har den breddade stannat upp. Det behövs tydligare incitament för lärosätena att arbeta för en breddad rekrytering och att göra det som en del av sin ordinarie rekryteringsverksamhet.
---
Människor i vårt land tycker att Sverige ska satsa mer på högre utbildning. Vi har låtit Novus Opinion göra en undersökning om medborgarnas syn på högre utbildning. Undersökningen visar bland annat:
Ungefär åtta av tio anser att Sverige bör inta en topposition avseende en välutbildad befolkning.
65 procent tror att fler än idag behöver en högskoleutbildning i framtiden. Bara 11 procent tror att de behöver vara färre.
Nära nio av tio anser att alla som är behöriga och vill studera på högskolan ska ha möjlighet att göra det.
Det finns med andra ord ett starkt stöd för att satsa på fler i högskolan.
Också stödet för att mer för att förbättra kvaliteten i den högre utbildningen är starkt. Åtta av tio anser det. Bara 6 procent anser att det inte behövs.
---
Sverige har råd att satsa mer på högre utbildning. Sverige har mycket starka statsfinanser. Det finns framöver ekonomiskt utrymme som bör satsas på utbildning. Välutbildade människor har kommit att bli samhällets mest värdefulla tillgång. Att satsa på utbildning är den bästa investering för framtiden som Sverige kan göra!
Ni är alla varmt välkomna till en, det lovar jag, spännande dag om högre utbildningens framtid, roll och utmaningar.
Varmt välkomna!
Sture Nordh
Det talade ordet gäller