För många börjar arbetslivet med en tidsbegränsad anställning. Det kan vara ett bra sätt att få in en fot på arbetsmarknaden och ger arbetsgivare möjligheter att lösa tillfälliga personalbehov. Men ofta följs den första visstidsanställningen av ännu en, och kanske en till. Ibland kan det vara svårt att förstå varför: man vikarierar inte för någon särskild, jobbar knappast i något väl avgränsat projekt, och har samma arbetsuppgifter som de fast anställda.

På 15 år har visstidsanställningarnas andel av samtliga anställningar ökat med 70 procent. Bland ungdomar (16-24 år) utgör de visstidsanställda en majoritet, 58 procent, men det är långt ifrån bara de yngsta som har tidsbegränsade anställningar. Även i åldrarna 25-44 har andelen visstidsanställda ökat kraftigt.
I riksdagen ligger nu ett regeringsförslag som ska göra det ännu lättare att visstidsanställa. Lagens långa lista på tillåtna visstidsanställningar ska kortas och ersättas med vikariat, säsongsanställning, och allmän visstidsanställning. Den sista innebär att arbetsgivaren inte behöver ange något skäl till varför anställning ska vara tidsbegränsad i stället för fast.

Fritt fram för oseriösa
Att listan kortas är bra, men samtidigt försvinner ett skydd mot missbruk av visstidsanställningar. I stället vill regeringen införa tidsgränser. Den som haft allmän visstidsanställning eller vikariat hos samma arbetsgivare ska ha rätt till fast anställning när det gått två år under en femårsperiod. Tiden i de två olika formerna får dock inte räknas ihop. I praktiken kan man alltså gå fyra år hos samma arbetsgivare utan rätt till fast anställning. Plus sex månader som provanställd. Plus säsongsanställningar. Det blir fritt fram för mindre seriösa arbetsgivare att låta den ena visstidsanställningen följas av den andra.

I förra höstens budgetproposition skrev regeringen att den "anser att tillsvidareanställning skall vara grunden på arbetsmarknaden". Genom att reformen inte innehåller några verkliga begränsningar av visstidsanställningar äventyras detta.

Takregel
TCO har i stället föreslagit en absolut takregel på tre år under en femårsperiod, där alla former av visstidsanställningar räknas samman. På så vis förhindrar man att arbetsgivare kan kringgå lagen genom att växla mellan de olika formerna av visstidsanställningar.

Det kanske viktigaste motvärnet mot missbruk av visstidsanställningar finns dock i kollektivavtalen. Dessa kan avvika från lagen och ge arbetstagarna ett bättre skydd, samtidigt som reglerna anpassas till den aktuella branschen. Facket kan dessutom försöka förhindra missbruk av visstidsanställningar genom att i lokala förhandlingar driva att nya anställningar ska vara fasta.

Mot denna bakgrund kan det synas märkligt att den fackliga anslutningsgraden är lägre bland visstidsanställda än bland fast anställda. Till viss del kan det förklaras av att många visstidsanställda är extrajobbande ungdomar och studenter, men det finns också anledning till facklig självkritik. Vi måste bli bättre på att visa de visstidsanställda att de har stor anledning att vara med i facket.

Samuel Engblom, TCO-jurist
Ingemar Hamskär, chefsjurist, TCO