Förslaget till konstitutionellt fördrag för EU, som regeringscheferna enades om i juni 2004, har ratificerats av 18 länder, inklusive de nya medlemmarna Bulgarien och Rumänien. Frankrike och Nederländerna har sagt nej i folkomröstningar. EU-toppmötet i juni 2005 beslöt att fördraget skjuts på framtiden för en tid av debatt och eftertanke.

Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa arbetades sedan om till det som kallades reformfördraget, vilket nu, eftersom det undertecknades i den 13 december 2007 i Lissabon, kallas Lissabonfördraget.

Vid mötet i Lissabon undertecknade stats- och regeringscheferna i EUs 27 medlemsländer det nya fördrag som ändrar nuvarande fördrag inom EU. Fördraget måste ratificeras av samtliga medlemsländer för att kunna träda ikraft.

En viktig förändring som Lissabonfördraget medför är att färre beslut kräver enighet i ministerrådet och att Europaparlamentet får ett större inflytande. Vidare blir rättighetsstadgan juridiskt bindande (gäller ej Förenade kungadömet, Polen och Tjeckien) .

Riksdagen röstade den 20 november 2008 för förslaget och Sverige blev därmed det tjugofemte landet i EU att ratificera Lissabonfördraget. Irländarna röstade dock nej i en folkomröstning vilket ledde till att Irland gavs vissa eftergifter och garantier. I oktober 2009 röstade Irland ja. Tjeckiens president Klaus, som var motståndare till fördraget, vägrade dock att skriva under det tjeckiska parlamentets ratificering. Efter intensivt förhandlande och ett smärre protokollstillägg gav Klaus dock med sig.

Lissabonfördraget trädde ikraft 1 december 2010.